Vanja Wikström

Vilken berg- och dalbana de senaste två dygnen har varit alltså. Phu. Mådde som en prinsessa i onsdags med strålande sol, trerätterslurre, glasspicknick och allmänt happy clappy-myz. Sen en torsdag med hällregn, sjukdom och pissigt mående. Som toppades av att jag och Niklas fick känna oss som VÄRLDENS SÄMSTA päron. Fy.

I går var det nämligen den årliga gårdsfesten på Iggys föris. Då tar alla föräldrar med sig något ätbart, man dukar upp en buffé, umgås, tackar av de barn som ska sluta och ger presenter till pedagogerna. Jag hade verkligen sett fram emot det, men kunde bara inte förmå mig att gå. Mådde piss, trots att jag pillat i mig både en och annan ipren. Så jag stannade hemma.

Gårdsfesten pågick mellan 15.30-18, och runt 16.30 (när vi brukar hämta) slank Niklas dit. Vi tänkte att vårt bidrag skulle vara lyxigt bröd med härliga pålägg (mackor brukar alltid uppskattas) som kunde komplettera buffén, men självklart fanns det nada av det vi tänkt oss när Niklas skulle handla på vägen till föris. Han fick tänka om, var stressad, och fattade tag i en korv. Tänkte att charkisar känns ju härligt att komma med.

Han slank till föris, och möttes av tusen föräldrar, syskon och morföräldrar – som i princip hade ätit färdigt. ALLA var där – och hade varit där sen 15.30 – utom VI. Barnen hade sjungit kl 16.00 – och det hade vi missat. ALLAS föräldrar var där – förutom Iggys. Så Iggy hade fått hänga med en av pedagogerna under festen. Och där kom hans pappa, när allt redan var över – med en ynklig korv i handen när de andra styrt upp härliga grejer. Alltså, fy satan vad jäkla misslyckade vi kände oss. Jag låg ju hemma och hostade på soffan, men mådde dåligt i hela kroppen när Niklas kom hem och berättade läget.

HUR kunde vi (båda!) ha missat att det inte var öppet hus (som vi trodde, att man kunde komma när som mellan 15.30-18) – utan att man skulle vara där kl 15.30? Och HUR kunde vi (båda igen!) missa att föris var stängt två dagar för lite sen? Jag som nitiskt skriver ner varenda datum och varenda tid i informationsmailen vi får, och jag tror att Niklas gör detsamma? Den enda förklaringen är att vi på nåt sätt måste missat just precis det här mailet. Alternativt att vi borde förstått själva att vi skulle varit där 15.30. Men när jag ser 15.30-18 och buffé – då tänker jag öppet hus. GAAAAAHH!

Blev så arg på mig själv och på oss. Och såg en liten ledsen Iggy framför mig, som fick sjunga för andras föräldrar, och hänga med fröken på festen istället för mamma å pappa. Tröstade mig med att Iggy inte verkade nämnvärt ledsen varken hemma eller när Niklas kom till föris i går. Tröstade mig också med att, även om vi fuckade upp gårdsfesten (kommer ALDRIG NÅGONSIN IGEN förutsätta att det är öppet hus) så får Iggy tonvis med kärlek och omtanke från tidig morgon till sen kväll – och det måste ju vara det som räknas i slutändan. Men ändå.

Mår dock bättre kring händelsen i dag, när Niklas lämnade i dag fick han se film från sjungandet och höra om festen från pedagogerna. Tydligen hade Iggy sjungit alla sånger med glädje, högt högt. Ingen rädsla för den enorma publiken (nästan 100 pers hade klämt in sig på vår lilla föris), det var tydligen bara kul. Trots att vi inte var där. Så jag tror inte att det egentligen ”gjorde” nåt, och jag tror inte att vi ärrat vårt kiddo för livet. Är dock sjukt besviken själv att jag missade det här ljuvliga sjungandet, får ta igen det nästa tillfälle helt enkelt.

Nåväl. Nu till nåt gladare. Gick och la mig 21.30 i går och SOV BORT sjukdomen – i dag mår jag tusen gånger bättre, wiiii! Kom till glammisoffice och möttes av detta:

….en present! Till MIG! Wooopeliwoopwooop!

Vaffödådå? Varför väntade det en present på mitt skrivbord? Jo, det var en försenad födelsedagspresent från underbara Glammis-Picklan! Och nu ska ni få se vad för flådigt som låg i asken…

…nämligen det här OTROLIGT fina halsbandet, som hon gjort med sina egna små händer! HUR fint? Picklan vet att jag älskar trekanter (det är ju hon som gjort mina älskade namnsmycken som jag har i öronen), och nu hade hon kompletterat med det här fina halsbandet. LYXEN att få ha så begåvade och generösa kompisar alltså!

TACK underbara Picklan för att du kirrat världens finaste present, och för att du bidragit till att den här berg- och dalbanan helt klart är på uppåtgående igen, I love you!

                                                                                                         I samarbete med BoschSom jag nämnde lite kort tidigare i veckan hade jag den LJUVLIGASTE av ljuvliga dagar i lördags. Jag befann mig på magiskt vackra Frötuna Gård tillsammans med ett otroligt härligt gäng bloggkollegor, och vi ägnade åt oss yoga, mindfulness, stillhet och tystnad. Jag behöver inte ens nämna att det (för en konstant sömnsvulten och allmänt sliten småbarnsmamma) var som en ren rackarns DRÖM va?

Temat för dagen var Noise Detox. Vi uppmärksammade de ljud som vi ofta konstant har omkring oss, och pratade om hur viktigt det är att låta systemet få vila från just ljud. Nåt som jag känner igen mig i otroligt mycket, då jag kan känna en fysisk smärta när jag fått en överdos av ljud.

Tyvärr skadade jag mitt ena öra för några år sen när jag stod för nära en gigantisk högtalare på en klubb. Just när det hände uppmärksammade jag det faktiskt inte så mycket, men när jag vaknade dagen efter var jag i princip döv på vänster öra. Det höll i sig i två dagar och jag fick panik.

Gick till läkaren som konstaterade att jag skadat örat genom att utsätta det för för höga ljudnivåer. Hon berättade också att kroppen skyddar sig genom att ”stänga av” kontakten med de celler som blivit utsatta, så att ljudet inte ska nå fram till hjärnan (obs obs berättar detta från mitt minne, är ju inte läkare). Och det kan resultera i dövhet, som sen släpper allteftersom kroppen ”lagar” sig.

Hursomhelst – jag fick tillbaka hörseln efter någon vecka, men är mycket känsligare för ljud efter den händelsen. Är jag trött blir det ännu värre. Och eftersom jag har varit konstant trött i 2,5 år då Iggy som ni vet inte varit någon mästersovare, så kan man säga att jag i princip dagligen känner stress över de ljud jag utsätts för.

Detta har till exempel resulterat i att alla glammisar passar på att spela hitshitshits på office när jag inte är där, för så fort jag stiger in genom dörren är det allra helst MUSIK AV. Alternativt att vi hittar nåt skval som kan agera ljudmatta utan att bråka med min hjärna.

Så att spendera EN HEL DAG med fokus på stillhet och tystnad var verkligen som en lisa för själen för min del. Det var Bosch som stod för (de tysta såklart) fiolerna. De utvecklar hushållsprodukter som ger ifrån sig mindre ljud – just för att dämpa ljudbilden som vi konstant har omkring oss. SÅ bra idé måste jag säga.

Alla saker vi har hemma som låter bildar tillsammans en rackarns kakafoni, och ju mindre ljud varje pryttel innebär – desto lägre blir kakafonin, desto mindre stressad blir min hjärna.

På Frötuna fick vi göra yoga, ledd av två fantastiska tjejer – Anna och Melinda. De guidade oss genom en dynamisk yoga i ett magiskt vackert rum, med utsikt över vattnet. Ja, ni hör ju – MAGISKT. Jag var lite orolig för hur mitt knä skulle palla med yogan, men det gick oväntat bra faktiskt.

Och gänget som jag fick äran att hänga med under dagen – vilka LOVELY brudar alltså! Några hade jag haft kontakt med tidigare, medan andra var nya bekantskaper. Tack fina Alexia, Anja, Edita, Linn, Tanja, Sofie, Sofia, Natali och Hanna för sjukt bra häng!

Till lunch och middag fick vi otroligt vällagad vegetarisk mat. Det var så mycket smak och så mycket färg! Jag var tvungen att slinka in i köket innan vi åkte hem för att personligen tacka tjejen som lagat dessa mästerverk. Bland det godaste jag ätit!

Efter lunch fick vi prova på nåt som jag tyckte var otroligt häftigt – Restorative Yoga. Hade aldrig ens hört talas om detta, men det går ut på att få kroppen att återhämta sig genom att med olika verktyg bygga upp positioner som man placerar sig i. Varje position håller man mellan 5-20 minuter, samtidigt som man fokuserar på andningen för total avslappning. Helt magiskt.

På eftermiddagen fick vi göra vårt eget fika genom att använda en av de tysta hushållsprodukter som Bosch tagit fram – SilentMixx.

Jag och Alexia teamade upp och gjorde världens smarrigaste grapefruktjuice med mynta! Jag och Niklas är ju juice:are av rang, och det som är fiffigt med att juica i mixer istället för i råsaftcentrifug är att man behåller mer av fibrerna och det nyttiga i det man juicar.

Efter juicen kirrade vi en sjukt smarrig smoothie! Och jag måste säga att jag älskar det här konceptet med att utveckla tystare hushållsmaskiner. Tidigare hade vi till exempel en dammsugare som man inte pallade använda utan att bära hörselkåpor – hur sjukt är inte det?

Nää, tysta hushållsgrejer is the shit, så för ett tag sen införskaffade vi en TYST dammsugare – faktiskt från just Bosch. Och vilket rackarns lyft det var, nu känns det bara dumsnålt att vi levt så länge med en vrålande dammsugare.

Tadaa! Rätt så snajdiga smoothies vi fick till va? Vi gjorde också ett smoothieströssel med mixerns lökhackarfunktion, SÅ gott! Det bestod av kakaonibs, gojibär och nyponpulver. Och yes – det var MINST lika gott som det ser ut!

Innan dagen var över fick vi även prova på meditation…

…på kanske världens finaste plats?

En kombucha-drink och en sjukt trevlig och smarrig middag avslutade dagen, som var rakt igenom MAGISK. Tack alla inblandade för att ni var med och lindade in min själ i bomull!

Förutom att pangsolen bytts ut mot hällregn, så är även mitt mående på en helt annan plats i dag än vad det var i går. Vaknade upp med huvudvärk, halsont och en allmänt grisig känsla i kroppen. Är sjuk. IGEN. Välkommen, förkylning nummer sextusenåttiofem för i år!

Men. Nu ska jag inte gnöla för mycket. Ska istället fokusera på gårdagen som var LJUVLIG. Och eftersom orken är på minimum i dag, får det även bli veckans #TBT.

Efter den ljuvliga trerätterslurren slank jag till glammisoffice och stökade undan lite jobb samtidigt som jag fick finfint sällskap. Vid halv fem plockade jag upp grodan på föris, och det var ju liksom UPPLAGT för glass. Så vi drog till Nytorget och hade glasspicknick. Iggy älskar rosa, så han väljer alltid den glass som har rosa omslag.I går blev det någon typ av hallon-Magnum.

Jag väljer dock ALLTID Tip Top. Godaste glassen ju! Anledningen till att jag tycker den är godast är att den innehåller mest godis he he. Är inget superfan av glass egentligen, men gillar grejen om det gränsar till godis. Som min All Time Fave Sea Salted Caramel från Lejonet & Björnen.

Medan vi mumsade glass tog vi av oss till barfota och satt och njöt i solen. Jag å min lilla buddy. Kan liksom inte komma över hur sabla mysigt det är att ha en sån här liten minimänska som ständig partner in crime.

Tänkte på en grej – är det någon mer än jag som ställer sig å stirrar på sin unge när hen sover, för att liksom kunna insupa all godhet under stillsamma former? Jag sover ju i samma rum som Iggy, och varje kväll innan jag kryper ner i min säng ställer jag mig och tittar på honom – och så får jag ont i hjärtat för att han är så god.

Ibland slår tanken mig att jag kanske ärrar honom för livet om han vaknar just precis när jag står lutad över honom och stirrar (känns ju lite som en skräckfilm), men jag kan bara inte låta bli. Är jag ensam om detta beteende? Säg nej, snälla!

Som en bonus när vi satt å mumsade glass kom min lillasyrra Mini förbi. Hon var i faggorna och såg mig å Iggy sitta och glassa (höhö). Då fick vi se hennes sproilans nya tatuering. En spådam gjord med tekniken hand poke. Gjorde tydligen sjukt ont, men blev ju också sjukt fint!

Allt som allt var gårdagen så himla härlig, får leva på det i dag!