Fina, fantastiska ni! TACKSOMATTAN! …vill jag säga. Vilken rackarns PEPPFEST att läsa igenom kommentarerna pÃ¥ mitt förra inlägg! AlltsÃ¥ – I love you! TACK för att ni ocksÃ¥ vill tro att allt är möjligt, TACK för att ni ocksÃ¥ tycker att det är klart att man ska VÅGA och TACK för alla fina kommentarer om hjärtsnörp och bloggsorg – för jag mÃ¥ste ju erkänna att jag sÃ¥klart blir riktigt sabla HAPPYCLAPPY att läsa att ni skulle sakna mig om jag försvann frÃ¥n cyberspace. För ojojoooooj vad jag skulle sakna ER!

Jag blir så himla glad att ni också tycker det känns som att jag hittat en bra plan för hur jag ska gå vidare, och HUR JÄKLA FIFFIGT är det inte att ni tycker att det känns superbra att jag kommer kunna lägga mer tid på vårt härliga cybercommunity? Det är ju liksom hela poängen, för om ni inte är med på tåget är det här upplägget upplagt för ett rätt rejält platt fall. Ingen cyber-Vanja utan sina cyberfriends liksom!

Så nu skålar vi i en härligt gräddig cappo, bestämmer oss för att det här KOMMER BLI SKITBRA och så köööööör vi!