Den senaste veckan har varit en rejäl virvelvind, så just nu känner jag mig lite hattig och splittrad. Eller nä, stryk ”lite”. Mycket hattig och splittrad. Och passa på att stryka ”senaste veckan” också när vi ändå är igång. Senaste veckorNA skulle nog stämma bättre.
När det blir för mycket så släcker man de största bränderna först. Det gäller att prioritera skiten ur allt, vilket gör att en hel del slinker ner i turordningen och lagras som konstanta dåliga samveten. No good. Så – nu är det dags för en rejäl omstrukturering.
Och omstrukturerat är precis vad jag gjort – eller håller på att göra, kanske är mer rättvist uttryckt. För att styra upp och styra om sitt liv är inget man gör i en handvändning, men grunden är lagd och nu är det genomförandet som är nästa steg.
Jag säger ju hellre ja än nej, tror alltid att allting är möjligt och är en obotlig optimist. Att jag hade planerat in ett stormöte för Glam Mom med alla glammisar hemma hos mig någon timme efter min knäoperation i onsdags säger väl en del. Ibland är min optimism in absurdum, och det var precis ett sånt tillfälle. Nä, mötet fick vi (såklart) ha i går i stället.
Som ni vet så gör jag ju en rackarns massa grejer, och jag räcker inte till. Har inte räckt till i över ett års tid nu, och det blir inte bra. Inte för någon. Så nu har jag tagit ett gäng tuffa beslut, och kastar mig ut i lite av en ny typ av framtid. Om det kommer gå som jag tänkt mig har jag ingen aning om, men det jag vet är att det känns rätt. RÄTT. Och då är det bara att köra. Just do it!
Ska såklart berätta mer om dessa nya planer inom kort. Men på grund av nyss nämnda virvelvindsliv är nu klockan snart 23.30 (min läggdagstid är annars 23.00 SHARP för att orka), jag är dödstrött och känner att jag inte riktigt kan göra mina tankar rättvisa. Så de kommer i ett senare inlägg.
Och om ni undrar varför denna text illustreras av en cappo och en salamimacka så är det för att virvelvindslivet inte möjliggjort tid för nåt fräsigt plåtande, så dagens frulle på nya favvon Deli di Luca får därmed rycka in. Kram på er, och natt!
[…] jag lät ana i det här inlägget håller jag på att förändra mitt liv. Som ni vet har jag gjort för mycket för länge, och det […]
Karin: håller verkligen med ditt resonemang om 5:2, att fokus lätt kan bli att hitta på ”roliga” saker att fylla sina veckor med mer än att faktiskt göra saker man gillar när det passar. Vardagen behöver sällan mer press och måsten. Men alla är vi såklart olika! Och Vanja hoppas nya förändringen blir bra 🙂
Jag vet att det är svårt. Varför det är svårt är fan en gåta, för en mår ju skit i slutänden. På ditt inlägg låter det som att det är dags att dra lite i handbromsen, att ge kroppen och knoppen återhämtning och koppla bort- och av! Det är så lätt att få sig den där tankeställaren, att förändra den första tiden men att sakta men säkert öka tills en står där igen med näsan i sörjan..
Jag kämpar själv för fullt, och då var min ”knäpp” på näsan mångårig, trots det kör jag ibland på för hårt. Just nu är jag i, kanske samma läge som du, jag känner att jag behöver v.i.l.a. Och det är inte lätt med eget företag och barn. Men då får annat stryka på foten, sömn- och låg-stimuli går först nu!
Jag har aldrig kommenterat de där 5:2, helt enkelt för att jag tycker att det låter som ”ännu ett projekt”, ännu en grej att lyckas med att uppnå. Jag tror inte på att strama in sig så, då handlar det plötsligt inte om att det är kul, utan att en har något att följa. Och det som känns KUL är snarare att en LYCKAS med det -alltså ännu en prestation att presentera. En klapp på duktiga flickans axel.. Förstår du?
Mina tankar, högt och lågt -som vanligt!
Sköt om dig,
Stor kram!
(Ps det finns andra tillfällen än nästa helg!)