Vanja Wikström

I fredags åt jag frulle på nyöppnade Deli di Luca som ju är så snyggt att man GÅR AAAAV (separat inlägg om detta drömmiga ställe kommer snart!). Men, det var inte Delins drömmighet jag tänkte att detta inlägg skulle handla om – nej, snarare min PIC´s drömmighet.

PIC står för Partner In Crime, för frullen intogs i sällskap av glammis-Malin. Vi körde en kombinerad frukost och möte helt enkelt, och jag vill bara skriva några ord om det. Som ni vet var Glam Mom ute på hal is i höstas. Vi hade en kris, och det var helt enkelt jävligt jobbigt. Läs mer om det här.

Det vi gjorde för att ta oss ur krisen var ju att jag och Malin satte oss ner i tre dygn i sträck och TOKANALYSERADE varenda millimeter av vår business. Var kunde vi dra in på utgifter? Var kunde vi dra in mer pengar?

För hur gulligt och härligt och mysepysigt det än kan verka (och är!) att driva eget, så handlar det till syvende och sist om STÅLARS. I alla fall om man driver nåt som det är tänkt att man ska kunna leva på. Och särskilt om det är ett helt gäng mänskor som ska leva på det. WHERE´S THE MONEY? …som en klok person sa en gång.

För oavsett hur härligt det kan tyckas vara att ha ett eget varumärke/café/webbshop eller vad man nu tänker sig, så MÅSTE man tjäna pengar på sin rörelse. Jag brukar säga att grundregeln i alla relationer är att det ska finnas fler plus än minus, och vad gäller business så stämmer det såklart också – fast på ett mer bokstavligt plan.

Det kan tyckas lite krasst och tråkigt att säga kanske, men så är det.

Hursomhelst, efter att jag och Malin gick igenom varenda millimeter av vårt företag, så har vi vänt skutan. Och inte bara lite – nä vi har faktiskt åstadkommit en rackarns 180-sväng. Från att ha gått 100 000 (!!!) minus i september, så har vi gått lika många plus månaderna efter. Och i januari gick vi så mycket plus att vi var tvungna att spontandansa. Och det är jag så otroligt stolt över, på så många sätt.

Jag är stolt över att vi tog tag i problemen och inte bara stoppade huvudena i sanden och körde skutan i botten. Jag är stolt över att vi (som är raka motsatsen till siffermänskor) gick igenom varenda jäkla siffra, procent och marginal som vårt företag omfattar, gjorde nya budgetar och omförhandlade med banken. Jag är stolt över att vi killed our darlings och stekte sånt som var mer för hjärtat än för hjärnan (jupp, sånt är jobbigt men kan vara absolut nödvändigt ibland). Jag är stolt över att vi tänkte nytt, lyfte blicken och tvingade oss till ett fräscht perspektiv som gav upphov till fräscha idéer.

Men det jag är mest stolt över, det är att vi gjorde det TILLSAMMANS. För jag och Malin är ett sånt rackarns bra team. Vi är väldigt olika på många plan, vilket (såklart) ställer till det ibland, men framförallt är det bra – vi kompletterar varandra. Och i en krissituation var det så himla skönt att känna att vi båda kunde hålla huvudena kalla (efter att ha gråtitgråtitgråtit och haft panikpanikpanik såklart) och TA TAG I problemen. Tillsammans.

Glam Mom är tillbaka i lugna vatten nu, men eftersom större delen av 2015 var så trixigt för oss (återigen, läs mer om varför här) har det tagit ett tag att komma tillbaks på banan. Men nu känns det äntligen som att vi är där. Och givetvis var den här krisen supernyttig. Att tokanalysera sitt företag är nåt som man såklart borde göra på regelbunden basis. Det har vi lärt oss nu, därav fredagsfrullen.

För i fredags gick jag och min PIC igenom Glam Mom igen. Vi pratade om de saker som är mindre bra, sånt som är mera bra och om de idéer vi har för att segla skutan framåt. Och som vanligt när vi slår våra olika hjärnor ihop, kom vi på en massa grejer som vi borde göra för att försäkra oss om att Glam Mom inte ska slinka ur sin numera stadiga bana.

Det här med att driva eget är FANTASTISKT – 98% av tiden. Men ibland är det också satans bökigt, jobbigt och ångestfyllt. Det viktiga då är att man tar tag i det som är stökigt, och att man inte är rädd för att ta obekväma beslut. Precis som med relationer, antar jag.

Är hursomhelst så glad att jag har Malin, att hon har mig och att vi har varandra. Och Glam Mom såklart.

Såg det här inlägget inne hos Amanda och blev bara så rackarns…rörd. Rodnade först som en tomat, och blev sen gladsomattan och SÅ STOLT. Inlägget handlar om hennes arbetsplats, och att hon gjort en ”Girlboss Inspiration Wall” ovanför sitt skrivbord med kvinnor som peppar henne. Den innehåller bland andra Anine Bing och Taylor Swift – högst uppe till vänster återfinns jag. Jupp, JAG.

Vill bara säga att jag tycker det känns så otroligt fint på alla sätt och vis att få ynnesten att bli omnämnd i ett inlägg som det Amanda skrivit. Ett av mina missions in life är ju att peppa (framförallt) brudar, få dem att förstå att ALLT är möjligt (för det ÄR det!) och göra det mesta av sina liv, med utgångspunkt i vad som gör just DEM lyckliga.

Och därför känns det så fantastiskt härligt att liksom få små kvitton på att det funkar, att det jag försöker basunera ut fastnar någonstans. För om jag kan få en enda brutta därute att känna att hon har alla möjligheter i världen att skapa sig det liv som hon vill ha, ja – men då kan jag dö lycklig. Så känns det.

Så tack fina Amanda för att jag får sitta på din inspirationsvägg, det ska bli väldigt spännande att följa dina äventyr. Har en känsla av att du kommer uträtta storverk!

(Bild lånad från Amandas blogginlägg – HUR fin arbetsplats har hon inte styrt upp förresten?)

I dag hade jag den här grymma bruden på besök! Hon heter Kajsa och är fotograf (Iggy döpte dock om henne till Bull-Kajsa eftersom hon hade med sig bullar #SmartDrag). Som jag nämnde tidigare i veckan har vi ju extremt få bilder på vår familj – alltså HELA familjen. Vårt liv är måhända extremt väldokumenterat, men bilder där samtliga medlemmar i vår lilla trio syns har vi kanske två eller tre stycken. Detta kommer dock Kajsa att råda bot på!

Hon har en fotograferingsstil som är väldigt naturlig och dokumentär, och plåtade loss under en timme hemma hos oss när vi hängde och lekte och pussade på grodan. Av alla mängder bilder som togs är jag säker på att vi har ett gäng guldkorn, ska bli så sjukt kul att se resultatet!

Älskar familjebilder som känns naturliga, och inte så uppstyrda. Därför är det ju perfekt att styra upp nåt sånt här med en fotograf – det tar någon timma, och sen har man ett gäng härliga bilder som är proffsiga men som inte känns arrangerade. Givetvis ska ni få se resultatet av vår lilla fotosession här i bloggen.

Och vet ni vad det bästa är? Jo – jag å (Bull-)Kajsa fick kontakt genom el bloggo, wiiii! Alltså – jag ÄLSKAR verkligen the internetz, el bloggo och alla fantastiskt begåvade, härliga, inspirerande och kloka mänskor som jag kommer i kontakt med tack vare dessa grymma medium! För er som blir nyfikna på Kajsa och hennes bilder så hittar ni hennes sajt här!

Och hrrrmmm, yes – jag vet. Jag har sommarängstoppen på mig. IGEN. Det är min nya succéblus helt klart. Tidigare var det ju den här som jag krängde på mig så fort jag ville känna mig lite extra snajdig, men nu är det sommarängen som gäller.