Det här inlägget är egentligen inte riktat till alla er som dagligen läser min blogg. Ni kan mig innan och utan och vet redan var jag ställer mig i frågan om rätten att få föda med planerat kejsarsnitt. Nej, det här inlägget är riktat till er som kommer hitta hit efter att jag yttrat mina åsikter kring kejsarsnitt i SVT´s debattprogram Opinion Live. För om jag inte lyckas eller inte hinner få fram det som är viktigt för mig i programmet, vill jag att ni ska kunna ta del av mina tankar i textform istället.Att kvinnor ska ha juridisk rätt att få föda med planerat kejsarsnitt är en hjärtefråga för mig, och nu tänker jag förklara varför. Jag borde nog börja med anledningen till varför det var så viktigt för mig att få föda med kejsarsnitt. Min önskan grundar sig dels i en stark förlossningsskräck; jag känner mig inte bekväm rent fysiskt med vad det innebär att genomgå en vaginal förlossning, och jag upplever också att man i denna extremt utsatta stund är fångad i ett lotteri där turen avgör om jag får föda på det sjukhus jag valt (det kanske är fullt precis när det är dags för mig) och om den barnmorska jag blir tilldelad är bra/kompatibel med mig eller inte.
Att inte ha någon typ av tidigare relation med den mänska jag som födande kvinna ska arbeta som ett team med under den enskilt viktigaste händelsen i mitt liv känns för mig bisarrt. Särskilt eftersom förutsättningarna för att en vaginal förlossning ska bli lyckad hänger extremt mycket på ett gott samarbete mellan barnmorskan och den födande kvinnan. Och oavsett om jag känner att jag träffat rätt vad gäller barnmorskan, så är sannolikheten mycket liten att jag ska få ha kvar henne under hela min förlossning. När det väl är dags för bebisen att komma ut kanske hennes skift slutar – och vips så står (ligger) jag där med en ny, vilt främmande, mänska som jag nu ska ingå ett nytt intimt team med. Börja om vad gäller förtroende, trygghet, tillit – allt som är viktigt vid en förlossning. Det är den ena delen som skapar otrygghet.
Den andra delen är rädslan inför de eventuella skador som en vaginal förlossning kan innebära. Forskning visar att så mycket som varannan kvinna som föder vaginalt drabbas av någon form av förlossningsskada (källa). Skadorna har stadigt ökat de senaste 20 åren (förmodligen har de alltid funnits där, men först nu har fler drabbade kvinnor vågat berätta om dem) och då framförallt de allvarligaste skadorna – som bristningar i ändtarmsmuskulaturen. I början av 2000-talet drabbades 7% av de förstfödande kvinnorna av just det. SJU PROCENT! Nästan var tionde kvinna alltså. Min gissning är dock att siffran är mycket högre, eftersom det finns ett stort mörkertal då kvinnor inte anmäler dessa skador i lika stor utsträckning som de existerar.
Vad beror då detta mörkertal på? Jo, att prata om risken för skador vid vaginala förlossningar är tabu. Dels är det skämmigt. Att kissa på sig, inte kunna kontrollera sin avföring eller ha smärtor vid samlag är jobbiga ämnen att söka vård för. Enligt samma forskningsrapport hade de kvinnor som till slut anmälde sina skador redan levt med dem i minst fem år. Det tog dem alltså MINST FEM ÅR att söka vård, trots att detta är saker som påverkar såväl ens självkänsla som ens dagliga livskvalitet i mycket hög omfattning.
Att leva med en bruten fot kommer inte på tal för de flesta mänskor, men att söka vård för att man exempelvis inte kan kontrollera sin egen avföring tar emot. Man känner sig äcklig, konstig, annorlunda – och ensam. Ensam därför att vi pratar alldeles för lite om de här skadorna och att de ens existerar. För att föda barn ska ju vara omgett av änglasång, kvinnokraft, totalt lyckorus och kärlekskänslor deluxe. Att bajsa på sig och ha svåra smärtor vid sex hör liksom inte hemma bland glittret och änglasången.
Nu menar jag givetvis inte att alla vaginala förlossningar är hemska upplevelser som resulterar i bestående skador, självklart inte. Det finns såklart massor av fantastiskt fina vaginala födslar där allt går toppen för både mamma och barn, livets finaste händelse. Det är viktigt att poängtera. Men. Jag tycker det är precis lika viktigt att vi erkänner att skaderisken faktiskt existerar, att den inte är försvinnande liten och att vi därför bör ta de kvinnor som inte känner sig trygga med att föda vaginalt på allvar.
En annan anledning till att jag tror att det finns ett stort mörkertal vad gäller förlossningsskador är det här med skuldkänslorna. Det finns en outtalad (?) åsikt om att vi kvinnor ska vara tacksamma att vi ens kan FÅ barn. Börjar man klaga över att ditten och datten inte funkar riktigt som det ska efter förlossningen, ja men då är man otacksam. Man har ju FÅTT ETT BARN. Skapat ETT LIV. ”Sluta böla och njut av din bebis istället!” ”Det här är nåt ALLA KVINNOR går igenom, skärp dig!” Eller klassikern: ”Att föda barn är NATURLIGT och nåt vi gjort i tiotusentals år”.
Med det sistnämnda resonemanget kan man väl hävda att vi kan sluta dela ut penicillin också och skippa hjärtoperationer, för såvitt jag vet är de nya påfund, ämnade att göra våra liv som mänskor tryggare och mindre riskfyllda. Men vad gäller förlossningar är det enligt många uppenbarligen inte okej med utveckling.
Att det blivit så stigmatiserat att uttrycka rädsla kring vaginala förlossningar och den skadebild man riskerar (eller redan drabbats av) är oerhört sorgligt tycker jag. En förlossning kan ibland kännas som en kvinnlig lumpen – det är nåt man bara måste gå igenom, en kraftprövning som man ska utstå på vägen till att bli en Riktig Kvinna. För ska jag vara ärlig har jag tappat räkningen på hur många gånger jag fått höra att jag ”inte fött barn” eller att jag ”valde räkmackan” för att jag födde med planerat kejsarsnitt.
Därför måste vi dels lyfta diskussionen om att förlossningsskador faktiskt existerar (i ganska hög utsträckning dessutom), samt börja ta de som råkat ut för dem samt är rädda för dem på allvar. Att många kvinnor som fött barn som jag pratat med inte ens var medvetna om att man efter att bebisen fötts även ska krysta ut moderkakan, säger ganska mycket om hur lite vi egentligen vet om vad en förlossning innebär. Vi vet att det kommer ut ett barn och att man ska vara jävligt tacksam för det. Oavsett konsekvenserna.
Nej, för mig var en vaginal förlossning aldrig ens ett alternativ. Och återigen vill jag understryka att jag är medveten om att det finns massor av fantastiskt lyckade vaginala förlossningar, och jag är inte på nåt sätt ute efter att ta ifrån någon deras fina upplevelse av sitt barns födelse eller någons möjlighet att vilja föda vaginalt. Självklart inte. Det jag är ute efter är att belysa att det finns kvinnor som inte är trygga med att föda på det sättet, presentera fakta som förklarar varför vi känner såhär och jobba för att vi ska ha juridisk rätt till att föda på ett alternativt sätt eftersom det faktiskt finns möjlighet att göra det.
För i dag har vi ingen juridisk rätt alls att bestämma hur vi vill föda våra barn. Vi är utelämnade åt ett system där en läkare ska säga ja eller nej till vår önskan, och vilket svar man får beror i hög grad på vilken personlig uppfattning läkaren är av. Ytterligare ett lotteri alltså.
Jag anser att det borde vara en självklarhet att få föda med planerat kejsarsnitt om kvinnan vill det. Visst finns det risker även med kejsarsnitt, men det man måste komma ihåg är att det finns lite eller ingen forskning alls baserad på endast PLANERADE kejsarsnitt. Den forskning som finns buntar ihop planerade snitt med akuta och urakuta snitt. Och givetvis blir statistiken snedvriden när man lägger ihop problemfyllda förlossningar där kejsarsnitt görs som en nödlösning med planerade operationer som genomförs vid fullgången graviditet med friskt barn och frisk mamma.
Skulle man titta enbart på planerade snitt skulle statistiken och riskbilden givetvis se annorlunda ut. Ett planerat kejsarsnitt är i dag en rutinoperation som man gör en gång i timmen på t ex Danderyds Sjukhus i Stockholm, dag ut och dag in. Och ja – visst finns det risker, men det finns det som sagt även vid en vaginal förlossning – för såväl barn som mamma – även om vi inte pratar så mycket om dem. Neurologiska skador på barnet är t ex mycket vanligare vid vaginala förlossningar.
Men, egentligen hör det här med riskerna inte riktigt till saken tycker jag. Kärnfrågan för mig är att JAG som födande kvinna ska ha rätten att bestämma över MIN kropp för att kunna föda barn på det sätt som JAG är tryggast med.
BÅDA förlossningssätten innebär dokumenterade risker för såväl mamma som barn, men det borde vara upp till MIG att välja vilken riskbild jag är mest ok med för mig och mitt ofödda barn. Och att begära ett planerat kejsarsnitt är inte att medvetet välja ett ”sämre” förlossningssätt för sitt barn. Minns nu det jag skrev ovan om att statistiken är snedvriden då man buntat ihop planerade snitt med akuta och urakuta. Och givetvis skulle planerade kejsarsnitt inte genomföras överhuvudtaget om de var direkt farliga för barnet eller mamman.
Går man till en läkare med en begäran om att få sin lever transplanterad till huvudet säger läkaren naturligtvis nej. För att det är en dålig idé och direkt farligt. Så är inte fallet med ett planerat kejsarsnitt, då skulle de inte genomföras. I USA sker 30% av alla förlossningar med kejsarsnitt, i Storbritannien 22% och i Brasilien nära 50%. Siffror som omöjligen skulle existera om kejsarsnitt var ett direkt dåligt förlossningssätt.
Nej, låt oss kvinnor själva bestämma över våra kroppar. Låt oss som satt oss in i riskerna och tagit ett medvetet beslut utifrån dem och våra egna personliga förutsättningar välja på vilket sätt vi vill föda våra barn.
Summan av kardemumman:
1) Det är en integritetsfråga. Att tvinga en kvinna att föda barn på ett sätt hon känner stark ångest inför är inget annat än ett oförsvarbart kroppsligt och psykologiskt övergrepp.
2) Det är en jämställdhetsfråga. Jag har svårt att tänka mig att ett samhälle där män födde barn skulle se likadant ut. Tänk er att vi säger detta till män inför deras förlossningar: ”Du riskerar att kissa på dig varje gång du skrattar, nyser, hostar eller springer, din penis kommer förmodligen se annorlunda ut – du kanske inte ens kommer känna igen den! – efter förlossningen, du kanske inte kommer kunna kontrollera när och hur du vill bajsa och det är osäkert om du kommer kunna njuta av sex på samma sätt (eller ens överhuvudtaget) igen.” Jag är hundra procent säker på att förlossningsvården skulle se annorlunda ut, bestämmanderätten över den egna kroppen likaså.
3) Det är en humanitetsfråga. Att inte få bestämma över sin egen kropp och den enskilt viktigaste händelsen i ens liv är ett omyndighetsförklarande av rang och för mig fullkomligt obegripligt. Att svensk vård tvingar kvinnor till att ta beslut gällande deras egen kropp som direkt strider mot deras uttryckta vilja är förkastligt.
Till sist vill jag säga att min förlossning (jo, ett kejsarsnitt är OCKSÅ en förlossning – jag har också FÖTT BARN) var fantastisk. Jag kände mig helt igenom trygg, blev otroligt bra omhändertagen, var inte rädd och hade inte ont. Det var den finaste, ljuvaste och mest harmoniskt vackra stund jag någonsin upplevt. Jag FICK den där änglasången, glittret och lyckoruset. Men inte för att jag födde med planerat kejsarsnitt – utan för att jag kände mig TRYGG.
Klicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!
TACK!!!! TACK för denna text!!! ??
Nu är detta ett gammalt ämne men jag antar att ämnet är lika aktuellt för dig ändå. Hittade hit av en slump när jag googlade lite. Min son som föddes oktober 2013 föddes med planerat snitt pga att han låg i säte. Hela tiden fram tills det var dags att kolla hur bebisen låg hade jag skjutit undan alla tankar om en förlossningen. Jag ville inte tänka på det, ville inte ta ställning. Jag känner liksom du en rädsla för smärtan men framförallt att det känns såå otroligt onaturligt för mig att föda barn vaginalt. Det har liksom aldrig funnits i mina tankebanor ens. Kan inte förklara det bättre men dem som förstår förstår. Så när det blev bestämt att sonen skulle födas med planerat snitt så var det de BÄSTA som kunde hända. Kände sånt flyt! Allt gick jättebra, finns verkligen INGET negativt att säga om min förlossning. Under själva operationen visade det sig dessutom att min livmoder är formad på ett sätt som gör det svårt för barnet att vända sig (tänk dig ett hjärta utan ena toppen) och dem sa att blir det fler barn blir det troligen kejsarsnitt igen. Så jag har ju varit inställd på detta och tänkt gud vilken tur jag har, skönt. Tills nu. Jag är gravid med mitt andra barn som beräknas i maj. Jag berättade vid första besöket för min bm om mitt tidigare snitt och vad läkaren sagt till mig varpå hon gav mig en så konstig blick som gjorde mig såå illa till mods, den sa liksom ”vad pratar du om egentligen!?”. Sedan sa hon ”de allra flesta som fött med snitt kan föda vaginalt nästa gång utan några som helst problem”. Jag sjönk genom jorden, kände mig så liten och berövad. Sedan fortsatte hon att mala på ”är det här något du gått och tänkt på länge” och hon ville planera in ett möte efter rul så vi kan prata mer om detta (alltså få mig på möten där dem kan ”tala mig till rätta”). Jag kände att hon inte alls lyssnade på mig, min livmoder och det läkarna sagt är ju inget jag hittat på! Jag vill verkligen inte föda vaginalt även om denna bebis lyckas vända på sig (för sonen var det omöjligt, gjorde vändningsförsök men tom där sa läkaren att det går att flytta nederdelen men inte överdelen av bebisen, det tar liksom stopp). Förhoppningsvis går allt vägen även denna gång men jag hoppas verkligen att jag kan känna tilltro till min bm, att hon TROR på mig och respekterar mig. Ska träffa henne på måndag igen och tänker stålsätta mig, visa förlossningsjournalen där det står om formen på livmodern. Får se hur det går.
Hej,
Också bra läsning på samma tema http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2013/04/Kvinnan-kan-sjalv-gora-ett-informerat-val-/
Tack Vanja för att du delar med dig och strider för detta! Det du gör är grymt och det här inlägget är så otroligt bra. Jag håller med om allt du skriver och har precis samma känslor som du beskriver, och jag tror att det är väldigt många fler som delar dessa tankar och känslor. Tycker att du är helt fantastisk! <3
Ååå, men DU! TACK! Blir så innerligt glad! Att sprida kunskap om KS är lite av en hjärtefråga för mig, blir så himla glad att vi kan bekräfta varandra på ett sätt i den här tyvärr rätt stigmatiserade frågan. <3 Kram!
Skriver under precis allt. Det jag ändå kan tycka är tragiskt är just det att man inte tar upp riskerna under föräldraförberedelserna, hade jag vetat att mina risker för skador var 7% hade jag tänkt om. Nu sitter jag och får leva med skadorna medan folk kritiserar mitt krav på kejsarsnitt med nr 2..
Hej Vanja,
Tack ett bra inlägg – och för att du driver alla förlossningsrädda kvinnors rätt till att välja kejsarsnitt! Bra också, när det gäller skaderisken, att du skiljer mellan planerade kejsarsnitt och akutsnitt – något som alla dina kritiker uppenbarligen inte förstår. Istället för att blanda ihop akutsnitt med planerade snitt, så borde akutsnitt räknas in i planerade vaginala förlossningar, och jämföras med planerade snitt. Men detta vill förlossningsvården inte lyfta fram, för då blir det svårt att hävda att vaginala förlossningar är säkrare.
Håller med om allt du skriver! Har själv fött vaginalt och är nöjd med det, och får jag barn igen och kan välja skulle jag välja vaginal förlossning igen. Med det sagt så tycker jag det är så sjukt att kvinnor som vill ha snitt nekas det av vården!
Tycker också ekonomiska argument är dåliga. Samhället tjänar på att det föds barn och om snitt kostar mer blir det ändå en marginell kostnad i slutänden. För att inte tala om kostnaden (både i pengar men såklart även lidande) för de barn som får syrebrist under vaginal förlossning och blir så handikappade att de behöver personlig assistans resten av livet…
Kan tipsa om boken Att föda som en man, en bra och saklig bok om förlossningar till skillnad från Gudrun Abascal och liknande om att ”gå tillbaka till urkvinnan inom sig” och sånt flum. I en av Abascals böcker läste jag att det är helt normalt att skrika att man vill dö under sin förlossning. Bestämde mig baserat på det samt på statistiken i ”Att föda som en man” att jag absolut inte ville ha en s k naturlig förlossning. Födde med epidural, hade ingen ohanterlig smärta och allt gick fint så jag är nöjd. Men tycker det är så konstigt att ALLA kvinnor i Sverige förväntas föda vaginalt, utan hänsyn till hur man ser ut i kroppen, t ex har man ett trångt bäcken och/eller stort barn verkar det så grymt att ändå behöva testa vaginalt och ofta slutar det väl i akut snitt. Eller om man verkligen inte vill föda vaginalt, tycker inte det ska behövas fler argument än så.
Blev en lång kommentar, vill bara säga att vi är många som inte själva vill föda med snitt men är beredda att kämpa för alla kvinnors rätt till egna informerade val!
de vällde upp mycket i mitt huvud när jag läste detta. har skrivit ett inlägg om de http://skoskaft.blogg.se/2016/april/foda-vs-snitt.html. Eftersom jag lite skrivit de ”till dej” istället för att göra en novell här i ditt kommentarsfält så blev de ett inlägg.
Fem förlossningar. Nr 3 kejsarsnitt. Den var hemsk. Och snittet gjorde ont i en vecka – hallå! det gör ju ALLA så här enorma operationssnitt! – och gjorde att jag inte kunde lyfta min bebis själv ens.
Bristningsskador kan man undvika genom att
– före förlossningen ofta sitta på huk som vi människor är gjorda för att göra, inte på stolar med knäna ihop. T.ex. när man kollar på tv.
– ofta olja in området kring vaginan och föra in olika föremål, större och större efterhand. Shampooflaskor funkar finfint. Mycket skönt! Enda risken är att man gärna fortsätter med det efter förlossningen, och det vill manssamhället inte uppmuntra till. Av nån anledning.
Varför får vi veta så lite om sånt! Ta makten över underlivet före förlossningen!
Jag blir galen på hur kvinnor älskar att skrämma varann, och hur förlossningar framställs på film! Inte undra på att tjejer får skräck.
<3
Det skulle vara intressant att veta hur mycket ekonomi spelar in i vårdens motstånd till planerade snitt. Ramlade nämligen över information om kostnader för ett par år sedan när jag var gravid och läste på hos socialstyrelsen om olika klinikers statistik för förlossningskomplikationer. Minns inte exakt men jag tror det var så att varje kejsarsnitt kostar någonstans runt 90 000 kr och en vaginal förlossning kostar runt 50 000 kr… Just saying…
Jag har fött ett barn och gjort ett kejsarsnitt. Såg ut som ett broderi efter den vaginala förlossningen medan jag inte hade en enda komplikation, inte ens ont, efter snittet. Och ändå kommer jag aldrig förstå att kvinnor väljer snitt.
Jag kände mig väldigt trygg under mitt snitt, fick tom höra av narkosläkaren att han aldrig vart med om att någon vart så lugn, men det var ju inte direkt en personlig och mysig upplevelse. Var bara väldigt kliniskt det hela.
Min vaginala förlossning var däremot superhäftig, att känna hur kroppen arbetar för att föda fram ens bebis.. Aah, coolt helt enkelt.
Men, och det är ett enormt men, kan tycker att alla ska få välja. Däremot tycker jag inte om när snitt i många fall förskönas. Det är en stor bukoperation, med risker.
Jag har genomgått tre vaginala förlossningar och sist va nu i januari. Troligtvis så vill vi ha ett fjärde och sista barn sen, men jag har redan bestämt mig för att då vill jag kämpa för ett snitt.
Jag kunde inte fokusera nu sist gång på att jag faktiskt skulle få träffa vårt barn, utan istället kunde jag bara tänka på hur jävla ont i svanskotan jag hade vid varje värk och krystvärk. Jag hade besvär i slutet av graviditeten och fick mycket besvär efteråt.
Trodde jag skulle bryta svanskotan rätt och slätt:-( Jag hade inte ont för att jag hade fött barn, jag behövde inte sy eller nåt sånt. Utan istället vid varje förflyttning, när jag gick eller skulle sätta mig eller ställa mig upp så trodde jag att ländryggen skulle gå itu. Jag hade så fruktansvärt ont, men jag bet ihop och det blev bättre efter en 14 dagar eller så. Kan dock ibland känna av det.
Jag vägrar att genomgå ännu en vaginal förlossning, dels då pga detta som blev denna gång och sen det att detta var även andra förlossningen där mitt blodryck ökar. Det ökar alltså enbart under själva förlossningen och sitter i några dagar, vilket har gjort att dem hela tiden måste hålla koll på trycket. Ingen vet varför det blir så:-/
Jag blir 32 år i år och åldern gör också det lite att jag vill ha ett snitt nästa gång. Sen min man tycker också det känns bättre med snitt, för han hatar att se mig ha så ont 🙂
Måste börja med att säga JÄKLAR vilken SUPER KVINNA du är Vanja! Statt prisis och såg debattprogrammet på svt play. Och jag fick lite känslan ut av att båda kvinnorna dömde dig lite direkt. Vilket jag tycker är väldigt tråkigt, vi kvinnor får kämpa om lika rättigheter. Så varför kan vi inte då hjälpa och stå bakom varandra, istället för att förnedra och snacka skit! Men jag vill säga att du var jättebra på programed, du lät väldigt proffsig och man förstod verkligen att du kunde din sak till 110%! Jag tycker att man ska sluta med att övertala kvinnor att föda si eller så utan att stötta dom och ge all information i det valet dom gjort oavsett om det är en vaginalförlossning eller ett kejsarsnitt! Kämpa vidare Vanja i denna viktiga fråga 🙂
http://m.acog.org/Resources-And-Publications/Committee-Opinions/Committee-on-Ethics/Informed-Consent?IsMobileSet=true
Vill bara säga att du är så jäkla grym Vanja!! Du var fenomenal i SVT Opinion och den här texten förstärkte bara dina argument ännu, ännu mer. TACK för att du vågar stå upp för alla oss kvinnor som känner precis likadant som dig. Vi har rätt att bestämma över våra egna kroppar och göra det som känns tryggast för oss. YOU GO GIRL! <3
I stort håller jag med dig. Men att jämföra barnafödande med infektioner och hjärtinfarkter tycker jag är olyckligt. Att föda är en frisk process som i den absoluta majoriteten av fallen går bra även om omhändertagande och monitorering av processen är viktig. Infektioner och hjärtinfarkter är sjukdomsprocesser som måste bromsas eller vändas.
Sen kan jag hålla med om att det inte någonstans är rimligt att kvinnor ska få skador när de föder. Men då måste vi också vara realistiska med vad som är skador. Både ålder och erfarenheter såsom förlossningar (och för den delen graviditeter!) kommer att påverka kroppens utseende och funktion, även underlivets! Jag menar inte att man ska acceptera inkontinens eller så men jag menar att det kommer att funka och se ut annorlunda än innan och liksom man måste träna upp och hålla igång kroppen (ta ryggen som exempel) efter en graviditet (och för den delen med ökande ålder) så måste man även träna sin bäckenbotten. Även kvinnor som inte har fött barn kan drabbas av ex framfall och inkontinens.
Men att få bestämma över sin egen kropp och hur man ska föda sina barn, håller helt med!!
Vanja, du är min idol. Så modig, stark och klok. W O W, vilken powerkvinna, du utrycker dig såväl muntligt som skriftligt som ingen annan. All kärlek till dig.
Du ÄGDE!!!!! <3
Du är så himla bra Vanja! När jag födde min son (vaginalt) hade jag turen att samma barnmorska som varit med under ”föräldrautbildningen” jobbade på förlossningen den natten och hade tid för mig när vi kom in. Detta tror jag spelade en väldigt stor roll i hur trygg jag kände mig under förlossningen, dessutom hade jag en väldigt ”lätt” förlossning som inte tog lång tid och jag klarade mig utan smärtlindring. Men jag måste säga att jag känner mig mer orolig för hur en eventuellt andra förlossning skulle vara, bland annat för att jag inte vet vilken barnmorska som kommer förlösa mig och en rad andra orsaker. Jag skulle nog dock inte själv vilja göra kejsarsnitt men jag hoppas att detta ska finnas som alternativ för de kvinnor som känner sig mer bekväma med det än en vaginal förlossning. Det är ju som sagt, något av det största som händer i ens liv och dessutom en väldigt utsatt situation och då förtjänar alla att känna sig trygga och bekväma.
Och för kvinnor som ska föda ett barn som dött i magen sent i graviditeten tycker jag absolut det borde vara en rättighet att välja fritt. Istället för en vaginal förlossning med en igângsättning med starka mediciner som kan ta flera dygn. Sedan vet jag inte men jag har uppfattat det som att om man vill ha mânga barn kan upprepade kejsarsnitt vara en risk? Vet inte om det stämmer?
❤️
Så bra skrivet och talat Vanja! Vi måste få en förändring, hoppas att du har fått in ett spår åt rätt riktning! Alla kvinnor måste ha rätt till att välja det som är bäst för dem. Stor kram!
Tusen tack för att du finns och tar tag i den här frågan du gjorde susen igår!!
Du var grym i opinion, påläst, superproffsig och GRYM helt enkelt! Heja!
You go Vanja!
Jag är bara 20 år gammal men har väldigt länge varit livrädd för hela förlossningsgrejen och därför tänkt att jag inte ska skaffa barn, fast jag älskar dessa små varelser och skulle älska att vara mamma? Hur sjukt är det inte att jag tänkte avstå från någonting som jag verkligen ville på grund av rädsla? När jag sedan fick upp ögonen för dig och din förlossning så insåg jag att det går att skaffa barn ändå, att det är helt okej liksom. Så jag vill bara säga tack till dig för det, för att du kämpar för någonting som borde vara självklart och för att du gjort mig, och säkert många andra, lite tryggare!
KRAMIS!
Du är GRYM!!
Vanja! Så himla himla bra du gjorde det!! SÅ imponerad! Bra förberedd med tydliga argument och fakta. Så viktigt för så många att du gör detta trots rädsla och rumprysningar (som inte märktes ett dugg!!) Himla proffsigt alltså! Hoppas du känner dig helnöjd med din insats! STOR KRAM ❤️
Du har så rätt Vanja! Självklart ska varje kvinna ha rätt att välja att föda sitt barn på det sätt som känns rätt för henne själv och som får henne att känna sig trygg. Jag ser nog en vaginal förlossning i min egen framtid – mest för att min mamma har haft så ”enkla” förlossningar med mig och min bror, och jag hoppas att jag ska ha ”ärvt” den turen på något vis. Hon beskriver sina graviditeter och förlossningar som superhärliga upplevelser, vilket ger mig ro eftersom jag känner igen mig i så många andra saker hon upplevt fysiskt (jag hoppas liksom att äpplet inte faller långt från trädet på förlossningsfronten heller. Men jag har väninnor som haft fullständigt förödande vaginala förlossningar och som absolut inte vill föda vaginalt igen. Och bara tanken på att de/jag/någon kvinna alls kommer att behöva genomgå något sådant gör mig illamående – speciellt när det finns alternativ. Precis som du säger så finns det olika sätt att föda barn på, och det är ju toppen! Synd bara att vi inte kommit så långt att rätten att välja är en självklarhet. Förhoppningsvis kommer ditt engagemang göra det lättare för kvinnor att välja i framtiden. Jag tror verkligen att vi alla kan göra skillnad, och varje enskild persons bidrag till kampen spelar roll. Tillsammans är vi starka. Och Du är fantastisk! En sann inspiration, det ska du veta.<3
Vanja! Tack for att du vagade ikvall, for du var sa bra! Jag tittade fran USA endast for att du var med. Jag sjalv har endast asikten att en kvinna ska fa bestamma over sin egen kropp, alltid! Tack for att du inte bara lyfter ett otroligt viktigt amne for alla kvinnor som nagonsin vill ha barn men ocksa for att du visar vagen for alla kvinnor att vi inte behover finna oss i orattvisa, vi ska kunna gora vad vi vill, nar vi vill och kunna bestamma over vara egna kroppar.
Jag och min sambo kollade på programmet förut, du var lysande! Du behöll lugnet och var saklig och hade fakta i ryggen. Imaginary hat off för din insats Vanja 🙂
Min svägerska födde sitt andra barn i tisdags, planerat kejsarsnitt. Som hon fick kriga för det trots att hon var sjukskriven hela graviditeten för panikångest kring sin första förlossning (vaginal) för snart 6 år sedan. ”Snitt is the shit” sa hon några timmar efter födseln i tisdags 🙂 Ska be henne läsa din blogg och se dina klipp då hon har funderingar på att kontakta media efter dåligt bemötande på sitt Aurorasamtal och vilken kamp det var att få ett beviljat snitt.
Vill även tipsa, om det är någon som läser som är förlossningsskadad precis som jag, om gruppen ’Förlossningsskadad? Du är inte ensam!’ på Facebook. Gruppen är sluten och ett fantastiskt stöd där du kan ställa frågor eller bara se att du är inte ensam <3
Oerhört stolt över dig! Fantastisk insats i SVT! Tack för att du står upp för oss alla.
Jag planerar inte barn än på ett tag, men när jag har pratat om min förlossningsrädsla och att jag med största sannolikhet kommer att behöva ett kejsarsnitt för att våga föda barn den dagen det är dags, har det viftats bort av 99% av de i min närhet. ”Det är en operation, mycket farligare… Kvinnor har fött barn i alla tider, vi är skapta för det, vi ska klara det, folk har gjort det i grottor utan bedövning etc.”
Eller som när en person i min närhet ”lyckades” föda vaginalt efter flera dygn av ren och skärt plågeri på sjukhuset får höra stolt att ja ”hon födde ”normalt”, nu har hon bevisat att hon är en riktig kämpe.. Trots att det var ett trauma och både hon och barn svävade i livsfara..
Oftast tycker jag att de som är mest anti är 1) män (?!?!!), 2) kvinnor i medelåldern som fött vaginalt eller 3) unga kvinnor som inte fött barn än som eventuellt har en kompis som har fått ett fult ärr pga akutkejsarsnitt och därmed inte skulle vilja göra om det. Ahh…
Tack för att du för kampen framåt. Kram från en medsyster
Vanja, du va super! Och trots att jag är en trogen följare så läste jag hela inlägget… Märks att du har fått argumentera detta flitigt, det har gjort dig skitgrym rent ut sagt på att leverera dina synpunker och viktiga poänger! I dagsläget så tror jag inte att ett planerat kejsarsnitt är för mig, men det spelar ingen roll, det är rätten att välja som är det viktiga!
Grymt bra gjort i programmet! Det är inte lätt att överrösta normerna som finns. Oändliga tack till den fantastiska barnmorskan som tog dig på allvar för utan din blogg, snap och yt med ur gulliga Iggy hade livet varit mycket tråkigare!
Heja Vanja! Du är grym!
Här kommer jag som den första att inte ha samma åsikt, hoppas det går bra. Det är väldigt sorgligt att så många kvinnor känner en så stark rädsla att föda barn, speciellt om det är första gången. Det absolut bästa, finaste, härligaste och starkaste jag någonsin har gjort har varit att föda tre av mina fyra barn. Dessvärre blev jag snittad akut vid den fjärde förlossningen, vilket var ett stort trauma för mig. Det var ju sista gången i livet jag skulle få vara med om det bästa av allt. Vi överlevde båda två, tack och lov men jag är fortfarande mycket sorgsen över att jag inte fick möjligheten att föda vaginalt igen. Jag vill också betona att jag inte har fått föda under några optimala former avseende trygghet, stöd, samma barnmorska som finns där med kontinuitet under förlossningen. Det är ett stort tryck på förlossningsvården idag och jag hoppas att den förbättras avsevärt. Jag önskar att alla kunde få känna sig trygga med att välja ”den naturliga vägen” för trots allt är det inte alla som kan få välja hur den vill föda sina barn.
Så jäkla bra insats i TV ikväll! You can be proud 😉 Håller självklart med dig till 100%! Blev irriterad över de gubbiga kommentarerna som dök upp i livefeeden!
Försökte förresten skicka en snap till dig, men den verkar inte komma fram. Kan man inte snappa till dig?
Åh, vanja, så bra du var i debatten! Påläst och proffsig som bara den. Jag tyckte verkligen att du förvaltade rollen och uppgiften så himla bra, och skulle vilja påstå att det kändes som att du kunde föra mångas talan. Heja dig och kraaaam!
Vilka fantastiska och genomtänkta argument du hade i Opinion live.
Jag satt bänkad strax innan programmet började.
Själv födde jag vaginalt med min dotter och kände då att jag inte orkade gå igenom det igen men om jag får ett till barn så kommer jag få kejsarsnitt pga fysiska skäl.
Vilken tur tänkte jag, nu får jag det utan att behöva gå igenom övertalningsmurarna där barnmorskorna har som mål att övertala till vaginal förlossning..
Håller med dig om att det självklart ska vara en rättighet att få välja och att oron och ångesten över att inte kunna göra det är något som känns så onödigt.
I slutändan är det ofta ekonomin som sätter käppar i hjulen så det var så bra att få höra dina argument kring det.
you rock girl!
Så otroligt bra skriver Vanja! Det är helt obegripligt att det inte är en självklarhet att få bestämma hur man ska föda sitt eget barn med sin egen kropp. Och efter debatten har jag och min kille diskuterat detta och vi båda fasar över att Sverige inte kommit längre. Att staten ska kunna neka en att få bestämma över sin förlossning och på det sättet neka en rätten att skaffa barn? Helt sanslöst!
Du är så bra ! Jag håller helt med dig !
Vanja! Du var fantastisk i programmet, du är så modig. Tack för att du för talan för alla oss med förlossningsskräck. Du är så bra!
Kram
Hej,
Tack för att du var så beläst och insatt i ämnet kejsarsnitt. Har fött vaginalt 2 gånger och kejsarsnitt 1 gång.
Kramar Suzanne
Du gjorde ett fantastiskt bra jobb i Opinion! Klockrent! You go girl!
Vad grym du var på Opinion Live! Tycker du var tydlig och pedagogisk när du berättade om varför du valt planerat kejsarsnitt 🙂 Bra att du kämpar för kvinnors rätt till sina egna kroppar!!!
Du är grymt bra och du gjorde ett fantastiskt jobb i Opinion! You go girl!
Såå bra medverkande i Opinion!! Heja!!
Du är så himla bra! Jag har ingen uppfattning om hur jag vill föda när/om det blir dags, men tycker det ska vara självklart att få välja själv!
Superbra argumenterat i opinion live Vanja! Tycker du fick med dig alla i programmet och du hade ju helt klart bäst argument! Stora kramar och grymt jobbat <3
Satt och hejade på dig framför teven, och du var ju gryyyyym! Nästan så din ”motståndare” lade sig platt, och publiken bakom satt ju mest bara med leenden och nickade, haha.
Du gör ett fantastiskt jobb för alla kvinnor, fortsätt driv denna viktiga fråga. Du gör skillnad, det är jag säker på!
Nu är jag lång ifrån att föda barn själv, men jag satte ändå på tv:n för att få se dig. Förhoppningsvis kommer jag själv bli gravid en dag när jag hittat den rätta och då har jag viktiga beslut att ta. Måste bara säga att du var grym!! Påläst, saklig, kunnig och förbannat vettig. Och himla snygg i din succéblus. Hejja dig!! Kram
Du är grym! Helt fantastisk. Tycker det är förvånansvärt att inte alla kan förstå dethär med rätten att kunna välja själv. Borde finnas fler som du, som står upp för detta! <3
/ Sann tubelin, bloggolin, poddelin och snappelin
Heja dig! Jag känner mig lättad med dig nu när du fick kliva ut, med tanke på hur du berättade i podden hur du kände innan – MEN, du var hur bra som helst! Lugn, cool, saklig, påläst, mest av er alla tre tycker jag.
Jag är imponerad och stolt! Du gör dig dessutom mycket bra i rutan, så snygg! 🙂 hoppas du somnar stolt och nöjd ikväll, du är modig
Så viktigt! Jag födde komplikationsfritt med akut kejsarsnitt, förlossningen fram till snittet var inte komplikationsfritt!
Så jäkla bra skrivet!
Jag är själv gravid med mitt första barn och har uttryckt en stark önskan att få föda med ett planerat snitt.
Anledningen är, precis som du skriver en integritetsfråga då jag haft en ätstörning i många år.
Jag går in i v 39 på söndag och igår fick jag beskedet att jag inte får ett planerat snitt med motiveringen ”vi utför inga planerade snitt på förstföderskor.”
Jag får alltså föda vaginalt hur ledsen och sviken jag än känner mig.
Är så glad att du vågar sticka ut hakan och vara en röst för alla dom som inte vågar prata om detta och för oss som faktiskt får bita i det sura äpplet och acceptera att vården har rätt att säga nej.
Kollar på dig just nu, fan va snygg du e och du ÄGER! Jag har själv nyss blivit snittad för femte gången pga snitträdsla, så jag är helt på din sida vad gäller allt om kejsarsnitt.
Kraaaam
Övertygande argumentation i Opinion Live Vanja, du är superduktig!
Hejja Vanja!
Du skriver det jag tänker och vad jag argumenterat under två graviditeter. Hoppas att du får komma ordentligt till tals! Lycka till!
Hands down!
Det finns extremt mycket felfakta i din text, kejsarsnitt är förenat med större risker det är en bukoperation och kan innebära större komplikationer än en skada med vaginal förlossning,
De flesta sfinkter rupturer(ringmuskeln går av) som blir läker mycket bra o det är EXTREMT ovanligt att hela går av finns olika graderingar såklart. Läckage osv är det väldigt få som får, ev kan det vara lite svårare med knipmusklerna direkt efter förlossningen men det hämtar sig raskt.
Jag tycker det är viktigt att alla får göra det som passar en bäst. Men det är oxå en del fakta som inte stämmer här vilket gör dina beskrivningar inte helt rättvisa.
Skulle vara intressant att höra om du hade kunnat tänka dig att föda vagnialt om du hade haft ett arbetssätt där man har samma barnmorska under graviditeten förlossning o efterförloppet? Skriver uppsats om det (utbildar mig till BM) det är ju ett arbetssätt som Australien o vissa delar av England jobbar med. Skulle vara intressant att höra dina tankar om det! Må väl! Kram
Du anar inte hur mycket detta inlägg betyder för kvinnor såsom jag som delar samma tankesätt. Jag är så sjukt rädd för att föda vaginalt att jag till och med överväger att avstå från att skaffa barn. Turen att bli ”granted” ett planerat kejsarsnitt kanske inte är på min sida om jag skulle ge mig in i en graviditet.
Så viktigt! Födde själv med akut kejsarsnitt och snittet var helt komplikationsfritt till skillnad från hur förlossningen såg ut innan de beslutade om snitt.
Fy fasen vad fantastisk du är, Vanja. SÅ bra inlägg! Lycka till ikväll, vi är många som hejar på dig!
Vi är så otroligt många, unga, ambitiösa tjejer som känner precis som du. Den dagen jag planerar graviditet kommer jag att tvinga mig till ett planerat snitt, av exakt samma anledningar som du. Jag inser att jag kommer att behöva kämpa mot sjukvården, mot familj- och vänners åsikter och mot ett system som inskränker mina rättigheter.
Heja dig! Vi är många!
Du är helt jävla underbar, du klrar av detta!!!!!❤️
Fantastiska du!
Jag fick min son för 16 månader sedan, genom akut kejsarsnitt efter 22 timmars rent helvete med två epiduraler, personal som jag ville slänga ut ur fönstret och ren och skär dödsångest. Jag var redan innan rädd för förlossningen, inte för att det skulle göra ont utan för allt som kan komma efter. Mitt akutsnitt blev ett trauma för mig då jag blev jättedålig efteråt och svävade mellan liv och död. Min son var 6 timmar gammal när jag hade kraft nog att hålla honom för första gången.
Jag är nu totalt livrädd för allt vad en vaginal förlossning är och har återkommande mardrömmar om min egen förlossning. Jag har alltid velat ha två-tre barn, men när jag inte vet om jag får ett planerat snitt ”godkänt” så är min tanke på fler barn väldigt långt bort, om inte obefintlig.
Att man ska behöva utsättas för denna psykiska press som kvinna är vidrigt, om jag hade vetat att jag är garanterad ett planerat snitt så hade unge 2,3 och 4 redan vart påväg. Men maktlösheten över sitt eget liv och sin egen kropp sätter stopp.
Stor kram på dig och fortsätt med allt du gör!
PS. Min son älskar er youtubekanal! ”Titta grodan mamma?” Hörs 25 gånger per dag! 🙂
Stort lycka till ikväll, det är ens rätt att föda som man själv vill!! Och jag hörde också änglakörer när min som kom till världen via planerat kejsarsnitt i juni, en magisk upplevelse!
Jag rös av att läsa ditt inlägg, det är så jävla bra skrivet. Tack för att du orkar kämpa, jag tackar dig för det och hoppas att när det väl är min tur att föda barn så kommer jag kunna välja och bestämma över min egen kropp. Tack Vanja.
Vilket jäkla bra inlägg! Välformulerat och saklig. Håller verkligen med dig om att kvinnor själva ska få välja förlossningssätt och ska heja på dig ikväll. Har fött två barn vaginalt och ja, det är verkligen ett lotteri. Den ena förlossningen var helt förjävlig och den andra helt fantastisk. Blir det en tredje vill jag ha planerat kejsarsnitt men det är ju inte säkert att man får :/
[…] belastning för sjukvården, kostsamt och en risk för både mamma och barn. Jag vet dock att Vanja Wikström kommer ta upp en massa bra och viktiga argument till varför vi kvinnor faktiskt ska få vara […]
Heja dig!! Så himla bra skrivet. Har inga barn än men när det väl är dags vill jag också kunna bestämma 100% över min egen kropp, oavsett vilket av de här två alternativen det nu blir. Alla ska få välja själva. Viktigt och bra inlägg!
Såå bra skrivet Vanja.
Kommer kika på programmet ikväll bara för du är med.
Du är en väldigt bra människa och de är starkt av dig att stå för att man ska ha rätt till kejsasnitt. Tycker själv att man ska kunna välja själv hur man vill ha sin förlossning.
Heja Vanja.
EXAKT VAD JAG ALLTID KÄNT OCH KÄNNET. Jag är själv född med planerat kejsarsnitt och har aldrig nånsin kunnat försonats med tanken att föda mina barn vaginalt. Det är så befriande att läsa vad jag exakt känner. Jag har ALDRIG nånsin läst/hört mina egna tankar om detta från någon annan (tabu som du nämnde) så det här känns fantastisk! Ska med glädje se programmet ikväll. /<3
Så bra Vanja! Du kommer göra detta så bra och du är både grym och modig! Tack för att du står upp för detta! Det hjälper så många (bland annat mig). Skrev även ett litet heja Vanja inlägg på bloggen. Kram
Du är helt fantastisk. Jag fullkomligen älskar att läsa det här inlägget, så väl behövligt. Tack för att du fortsätter sprida detta och kämpar.
Jag vill verkligen att min nästa förlossning ska bli med kejsarsnitt och detta hjälper mig så mycket mentalt.
Tusen tack!