…för era fina kommentarer och kloka tankar pÃ¥ det förra inlägget. Det är svÃ¥rt att inte undra vad sjuttsingen det är för värld som min unge kommer växa upp och leva i. Det är nästan sÃ¥ att jag vill spola ett decennium framÃ¥t i tiden och liksom se att allt är okej. Förhoppningsvis är det det. Men det gÃ¥r liksom inte att undgÃ¥ tankarna pÃ¥ vad som kan hända om den här negativa spiralen fortsätter.

NÃ¥väl, det är inget jag löser här och nu, men det känns ändÃ¥ bra att fÃ¥ lufta tankarna – och se att det finns en massa kloka mänskor därute som INTE lÃ¥ter rädslan förgifta sina liv. Kram!