Skulle precis lägga upp ett Dagens Momspo-inlägg, så hör jag om vad som hänt i Bryssel – och allt känns bara så meningslöst. Kanske särskilt ett outfitinlägg. Jag blir bara så ledsen. Klyschigt uttryckt kanske, men vart fan är världen på väg? Sverigedemokraterna är ett av landets största partier. Donald Trump får massivt stöd för sina inskränkta, begränsande och gravt rasistiska åsikter i USA – på god väg att bli presidentkandidat dessutom! Man blir ju mörkrädd.
Och sen terrorn. Som breder ut som sig en aggressiv och skräckinjagande tsunamivåg över världen. Sprider rädsla och otrygghet – precis det som Trump, SD och deras likasinnade lever på. För utan rädslan finns inget behov av rätten till att bära vapen, bygga murar, stänga gränser. Många säger att motsatsen till kärlek är hat, men det stämmer inte. Det är rädsla. Det är den som sipprar in i våra celler och gör oss till misstänksamma, missunnsamma odjur. Usch.
Det gör mig så ont att en så liten del av världens befolkning ställer till det så enormt för den stora massan, via den påverkan den har på oss och vår rädsla. Och det gör mig liksom ännu ondare att vi mänskor ALDRIG LÄR OSS. Vi återupprepar ständigt historiens misstag, rusar in i nya krig om vems gud som egentligen är bäst, vems livsstil som alla ”borde” ha. Det är lätt att tappa hoppet om mänskligheten ibland, kan jag känna.
Men då brukar jag tänka på en dokumentär jag såg för många år sen. Den handlade om en familj som levde i USA, i ett samhälle totalt dominerat av rasism och vit makt-filosofi. Alla i familjen var också genomsyrade av det här tänket, och drog sig inte på nåt sätt för att uttrycka sina extremt rasistiska åsikter.
Men. I den här familjen fanns det en liten tjej som inte ställde upp på familjens och hennes samhälles värderingar. Hon var ett av fyra eller fem barn i familjen, och omkring elva år tror jag. Trots att familjen och alla hon kände tyckte att hon var vansinnig, så kunde hon inte förstå sig på rasismen. Logiken i att vissa mänskor var sämre enbart på grund av att de såg annorlunda ut ställde hon inte upp på.
Och det var SÅ fascinerande att se den här dokumentären, för den här lilla bruttan var så rackarns nyanserad i sitt sätt att tänka. Hon var analyserande och kritisk. Och hur sjuttsingen man kan behålla de karaktärsdragen när man är uppvuxen i ett samhälle genomsyrat av hat och rädsla förstår jag mig knappt på. Men hon lyckades i alla fall, och var den enda i sitt samhälle som ifrågasatte normen och tänkte själv.
Och det ger mig hopp.
[…] Tanken på att det finns människor som står emot mörker, trots att allt talar emot det ger hopp om mänskligheten, skrivet av Vanja. […]
Tänk om alla människor kunde tänka som du!
Kärlek till dig och alla andra där ute som fortfarande har hopp om mänskligheten. ❤️
Nu fick jag sån klump i magen. VAAD har hänt i Bryssel?! ska in och läsa nu, usch usch. vågar knappt. fina vanja iallafall <3
Fick rysningar när du berättar om den dokumentären och vill gärna se den! Vad heter den?
Sedan är det så skönt att läsa det du skrivit – du sätter ord på mina tankar. Jag kan inte alls förstå hur vi lever i en värld där vi fortfarande inte kan se förbi människors hudfärg, kultur och etnicitet. Att alla som har en viss tro dras över en kam för att en grupp som uttrycker sig dela denna tro utövar grymheter. Det sätter sig som en klump i magen att det dagligen händer liknande saker världen över. Fy! Jag önskar så att vi människor kunde börja se varandra som jämlikar oberoende kön, tro, etnicitet, sexuell läggning osv osv osv.
Tack för ditt inlägg och för att det ger rum för reflektion och att skriva av sig! ❤️
TACK Vanja för lite perspektiv och substans!! Det betyder mer än du anar och är så viktigt. Många kramar
Tror inte jag kommenterat på din blogg tidigare, men det här var väldigt fint skrivet Vanja, och jag håller så mycket!
Så klokt skrivet av dig Vanja,håller med till fullo..
I världen idag är det allt för många människor som far så oerhört illa,och medans terrorn härjar dagligen i ett flertal länder,där familjer splittras ,där små barn tvingas se saker som är av den värsta sorten,så samtidigt växer en rädsla i västvärlden som sedan föder rasism och ur det får vi ett samhälle där värdet ges efter vart vi kommer ifrån,vilken hudton vi har och vilken religion vi tror på. Världen blir då bara än mer mörkare.. istället borde vi möta det med kärlek och fortsatt kamp för fred,inte bli rädda,utan tro på att vi är fler som står upp för mänskligheten. Och när terrorattacker sker i västvärlden borde vi istället för att anklaga en hel folkgrupp för att vara galna istället förstå mer än nånsin alla de som faktist flyr ifrån terrorn-de som lever i länder där sånna här attacker sker dagligen,varje vecka eller månad. Nej till rädsla och ja till empati och kärlek-det är det som övervinner terrorn ! Rädslan kommer bara spä på .