[…] Vanja Wikström bloggar om barn och genus, i kommentarerna tips om Ge ditt barn 100… (2015 12 05) […]

Jag har två tjejer på 2,5 år och de har alltid varit väldigt intresserade av bollar, bilar, hästar och gos. De har inte börjat förskola än och är alltså inte påverkade av dem.

Å, jag tror absolut inte på biologin på det sättet! Jag tror vi skickar så många signaler subtilt och börjar man titta efter skillnader ser man på otroliga skillnader som man gör med tjejer och killar. Man måste vara väldigt medveten om sitt beteende och ändå hamnar man i de gamla rollerna. Och de är inte bara mamma, pappa och dagis, det är hela samhället omkring. Men man får inte glömma att det inte är fel att en kille tycker om killiga saker heller det viktiga att man får välja. Vill också köpa ”100 möjligheter i stället för en” -boken som jag också fått tips om. Vår dotter är super-sprallig och kan inte sitta still. Men jag har också hört det där att när man får barn så ser man skillnaden. Jag ser däremot att många kommer med rosa saker (trots att de vet att jag inte gillar det eller aldrig själv har ngt rosa) och redan där stoppas hon in i ett fack. Rosa fluff gullighets fack.

Och varför är det så viktigt för mig? För jag har aldrig känt mig hemma i kvinnarollen/intressen och har många intressen och egenskaper som anses manliga, och även de som anses kvinnliga( vem har inte både och?). Jag vill bara vara jag. Jag som gillar både programmering, ljudteknik, sci fi och mode och smink. Som vill ta plats och ha samma lön och varför inte bättre.

Åh, nu är vi inne på mina favoritfrågor.
Hur länge har människan funnits?
Hur länge har det funnits bilar?
Är det fysiskt möjligt att killar på de åren som fordon faktiskt funnits har hunnit nedärva en gen som gör dem mer intresserade av fordon?
Det vore isf en jävla sensation sett ur ett biologiskt utvecklingsperspektiv : )

Svaret är nog väldigt enkelt. Vad har ni erbjudit honom? Hur klär ni honom? Har han lika många dockor som bilar? Lika många rosa klädesplagg som blå? Om ni ser en traktor ute, säger ni då, kolla Iggy! Gör ni samma sak om ni ser något rosa och glittrigt?

Jag tror alla har liknande funderingar ibland – och jag tror det då redan är försent att vara helt och fullt genusmedveten. För trots att inlägget handlar om något så svårt som att vara medveten är du väldigt icke-självkritisk. Jag säger inte att någon är bättre än någon annan, eller att jag gör rätt och du fel, men som jag ser det RÄCKER det inte att ”låta mitt barn vara som hen vill”. Precis som jag till stor del styr vad hon äter, styr jag även till viss del hur hon leker och beter sig. När det gäller de två senare så är jag noga med att kompensera, alltså uppmuntrar jag medvetet typiskt pojkig lek och beteende. Jag kompenserar dels för vad hon lär sig via tv, mor- och farföldrar, förskola osv, men även för vad hon lär sig från oss föräldrar, som ju knappast kan värja oss helt mot köns-samhället och förmodligen gör mycket omedvetet.

Som andra skrivit så ligger normer o fördomar i grund ovh botten i samhället.
Men kön är inget biologiskt utan något vi gör under hela vårt liv. Iggy möter dessa normer överallt varje dag. Men han får ju också möta människor som arbetar med att utmana normen. De handlar om att möta barns intressen. Iggy gillar kanske ”killiga” saker och de är också ok.
Men processen om kön är som sagt något vi ständigt gör under hela vårt liv. Så hans intresse kan skifta som du själv skriver. Men genom att du reflekterar och är medveten är jättebra.

När jag var runt 3-8 var det bilar, stenar, pinnar och sånt som gällde. Sen vid 9 kom dock intresset. Har alltid varit mittemellan. Älskar smink och nagellack, men kan åka på en jäklans fisketur och dra upp gammelgäddan. Har aldrig refelkterat över det tills jag själv fick barn. Jag liksom bara va, och det är så min lilla tjej kommer vara.

Åh, så intressant att läsa alla kommentarer. Jag jobbar på förskola med ett- och tvååringar och hos oss är det en salig blandning av vad barnen har för intressen, en liten kille kan stå i evigheter och bädda ner dockor bland kuddar medan annan liten tjej älskar att läsa om traktorer. Jag tänker så himla sällan på det men nu när jag reflekterar över det; vi har egentligen fler pojkar som vill gosa, gillar att leka att de lagar mat och andra typiskt könskodat ”tjejigt” och de mest boll- och bilintresserade ungarna är flickor.

Blir så himla frustrerad när folk säger att det är biologiskt, huuuur skulle vilka leksaker man gillar ligga i ett dna? Likadant om att vi vuxna har olika intressen så har ju kids det också. Jag tror snarare att det handlar mer om vad man (omedvetet) uppmuntrar eller ej, jag vet själv att många (oftast äldre släktingar med halvsunkigt genustänk) behandlade mig och min bror annorlunda pga kön, han var ”häftig” när han klättrade/sprang runt/lekte med leksakspistoler/var allmänt stojig medan jag oftare fick höra ”schhh”/”sätt dig ner och läs en stund med mig istället”/”kom och hjälp till med maten” när jag lekte samma lekar. Precis som att jag aldrig fick bilar som leksaker, fick höra att jag var fin eller söt medan min bror aldrig fick höra det osv i all evighet. Jag försöker själv tänka mycket på att inte göra barnen medvetna om det som vi vuxna har könskodat, att hela tiden tänka på att barn ska välja själva och få alla möjligheter till det.

Bara för att en liten treårig tjej älskar att leka med dockor eller gillar prinsessfilmer betyder det inte att det är biologiskt (tänk hur många undantag det skulle finnas då?! Typ tusentusentusen) utan antingen är det för att samhället påverkar, det inte erbjuds något annat eller (som det oftast är) att ungen bara gillar det. Och därför tycker inte jag att du alls ska oroa dig för att Iggy leker med ”killiga” saker, det råkar bara vara det som han tycker är skoj för tillfället. Och visst är det urhärligt med barn som har intressen?

PS. Tror dessutom fordonsintresset kommer till väldigt många barn pga fascinerande med saker som brummar (konstigt egentligen?!), på mitt jobb står typ halva förskolan klistrade vid staketet när det kommer en sopbil. Oavsett vad ungarna har för grej mellan benen.

PS 2: Tycker du är så himla vettig, klok och cool! Har tänkt kommentera det tidigare men liksom fegat ur varje gång. Men nu skriver jag det. Heja, heja dig!

Min flicka blir 2 år i Januari och hon leker lika mycket med bollar, bilar, dockor, dinosaurier och dockhus. Hon har kusiner som är pojkar och mer pojkar i våran umgänges krets, vet inte om det är därför eller om det bara är hon

Det kan ha med alla skäl du nämnde att göra, kan även ha med personligheten att göra. Alla är ju inte intresserade av samma saker. Jag tror man inte ska överanalysera för mycket (vilket ni inte verkar ha gjort eftersom det slog dig nu). Det viktiga är att erbjuda allt. Själv saknade jag att leka med bilar som barn, det fanns inte hemma pga att jag och syrran var tjejer. Därför hade jag desto roligare när jag lekte hos killkompisar! 😉 Tror ni gör ett kanonjobb oavsett vad han är intresserad av 🙂

Jag tror det ligger i generna, har 4barn 3pojkar och en tjej. Tjejen kom som nr 2 och vi hade bara bilar hemma men det första hon gjorde var och springa till dockorna i affärerna. Medans pojken som kom nr 3 hade båda och välja mellan så valde alltid bilar och bollar. Jag tycker ifall att det märks tydligt på kön, och jag tror att dom ska få välja själv vad dom vill göra och inte tvinga dom till något dom inte är bara för vi vill det eller tror att det blir bra. Vissa killar är riktigt killiga och vissa tjejer är väldigt tjejiga, låt dom vara det då 🙂

Tack för att du tar upp det här Vanja! Mycket kloka kommentarer här ovan tycker jag!
Jag tror vi påverkar långt mycket mer än vi tror och inga barn växer (förhoppningsvis!) upp i ett totalt vakuum med avsaknad av alla former av input från människor, media etc.
Vår lille kille, 19 månader, råkade fastna för traktorer när vi hälsade på släktingar som bor på landet och som har en traktor och sedan dess har intresset matats via oss föräldrar, mor- och farfarföräldrar, förskola och övriga samhället. Erkänner att det kändes väldigt enkelt (och roligt!) att låta honom titta på SVTs ”Stora maskiner” eftersom det började utvecklas ett intresse – programmet gick därför hem direkt. Det är väl ofta så det går till, oavsett kön.
Bara man har en medvetenhet om hur barn formas så… Vi försöker väga upp med t ex dockor och låtsas-matlagning. Det sistnämnda gillar han men dockor känns han för liten för. Det gäller ju, tror jag, att ”blåsa liv” i så väl bilar som dockor (även om bilar ger sig självt mer, roliga bara för att de rullar). Dvs det räcker inte att bara erbjuda de olika leksakerna utan vi måste hjälpa till att skapa ett intresse. (Vilket jag tror att vi ofta gör omedvetet åt ”tjej- respektive killhållet” bara för att vi har de förväntningarna på resp kön). Finns så mycket att säga om detta ämne, rekommendationen om ”Ge ditt barn 100 möjligheter…” skriver jag återigen under på! 🙂

Min lilla tjej är 1,5 år och älskar både bilar och leker sjukt vilt och stojigt. Jag tänker att det viktiga ligger i att bara vara tillåtande mot de små killar och tjejer som inte är typiskt tjejiga eller killiga. Låt din 4åriga son ha på sig en glittrig klänning om han vill det och låt din lilla tjej låtsas att dockan är en bil eller vad det nu kan va.
Att sluta se till könet och bara uppmuntra den lilla personen man har framför sig oavsett vilken form hen är i. Och kanske vara uppmärksam på ignoranta människor i sin omgivning så de inte hugger dem längs fotknölarna.

Vad intressant att du tar upp detta! Det är en av mina hjärtefrågor, så varning för lång kommentar hehe.

Först och främst tror jag att det är viktigt att skilja på individ och struktur i såna här diskussioner. Annars blir det lätt ”såhär är det för så är mitt barn”. Självklart finns det enskilda flickor som väljer dockor och enskilda pojkar som väljer bilar utifrån genuina intressen. Men samtidigt som det sker så ”väljer” många andra barn leksaker utifrån vad som förväntas av dem på grund av deras kön. Förväntningarna kommer ibland hemifrån och ibland från förskola/andra barn i närheten/film/etc.

Jag har två söner, en fyraåring och en sjumånaders. Jag försöker vara genusmedveten i mitt föräldraskap och jag har insett att det inte innebär att mina söner inte får leka med bilar. Självklart får de göra det och fyraåringen har alltid älskat fordon! Men jag är noga med att även aktivt erbjuda dockor, leksakskök, prinsessklänningar, etc så att det ska finnas utrymme för honom att välja det också. Och i hans fall har intresset pendlat och varierat genom åren.

Jag tror inte att det är så viktigt att tänka på VAD barnen leker med, så länge de erbjuds allt. Desto viktigare då att tänka på HUR vi leker med barnen. För redan genom lek som barn utvecklar vi ju våra egenskaper som sedan syns i vuxenvärlden. Vi leker därför aktivt lekar med fyraåringen som utvecklar hans empatiska och omhändertagande sidor, sånt som flickor i större utsträckning får med sig per automatik av samhället. Exempelvis så krockar vi aldrig med bilarna utan pratar om att det kan göra ont på dem. Istället försöker få in en dialog i billeken som annars kanske främst finns i docklekar. Och vi försöker uppmuntra hans omhändertagande av lillebror och låter honom gråta färdigt och bli tröstad så länge han vill om han slår sig etc. Vad gäller våldslekar motverkar vi dem, även oskyldiga sådana. Det är inte okej att leka att man skjuter på varandra (även om det är med en pinne och inte en leksakspistol) eller att låtsas skada varandra på andra sätt. Men jag märker att det blir svårare ju äldre han blir. Han får mycket input från kompisarna på förskolan – som i sin tur får input från äldre syskon etc. Jag säger alltid ifrån ”nej, jag vill inte att du leker att du skjuter på mig eller någon annan. Jag blir rädd då och om man skjuter på riktigt på någon så gör det jätteont”. Så just det gör han inte längre, men istället skjuter han eld/is ut i luften…Just nu är det mycket god vs ond i leken och även en del död så jag gissar att det handlar om att lära sig att förhålla sig till begreppen och bearbeta dem, som lek ju ofta gör. Men jag tycker att det är så svårt att förhålla mig till det så om någon har tips där så tar jag gärna emot:)

Jag tror nämligen inte att det är en slump att pojkar tillåts/förväntas leka våldslekar och att det sen är vuxna män som står för den största delen riktigt våld i samhället. (Obs inte alla män såklart, självklart finns det män som lekte krig som barn som inte slåss som vuxna. Men generellt, män som grupp på en strukturell samhällsnivå). Precis som att flickor lär sig vara omhändertagande som barn genom lek och sedan är överrepresenterade inom vårdyrken. Eller att flickor oftare får höra hur fina och söta de är och sedan växer upp med en självkänsla som är sammankopplad med deras utseende.

Sen kan vi självklart busa och jagas och kittlas här hemma, men vi är noga med att sluta vid minsta nej eller stopp, både från honom och från oss. Och vi påminner alltid om att han måste fråga innan han kramar en kompis – och blir det nej så är det nej. Han behöver aldrig krama en vuxen om han inte vill, inte ens när mormor kommer som har längtat så mycket sen sist.

Nu känner jag att jag svävar ut lite hehe. Jag vet att jag drar det ganska långt i mina exempel och att man kan känna ”men vad fan, det är ju bara en lek” och så kan det ju vara. Men jag tycker att det är viktigt och väldigt intressant att reflektera över såna här saker.:)

Ha en fin helg och tack för en så himla bra blogg/podd/kanal/insta! 🙂

Det är samhällstrukturer som finns där redan från början. Bara genom att vi vuxna kallar det för ”tjejgrejer” & ”killgrejer” har vi ju gjort en uppdelning. Såklart påverkar förskolan och hemmet med, genom de leksaker vi köper, de program vi visar. Jag antar att han inte sökt upp programmet fordon på SVT själv, eller köpt den där stora leksakbilen ni har hemma själv.. Exempelvis. Menar inte att kritisera, jag väntar själv barn och tänker så mycket på hur otroligt svårt såna hör mönster är att bryta. Arbetar även som förskollärare så möter dessa fördomar och mönster varje dag. Pojkar gillar inte ”pojksaker” för att de är födda att göra det, utan för att vi vuxna någonstans har gett dem möjligheten att leka med bilar/se mer ”våldsamma” filmer och uppmuntrat såna intressen, och de tillåts även vara mer ”vilda”. Medans flickor får leka med mer tysta leksaker som dockor eller pärlor/penna o papper.
Viktigt ämne att ta upp hursomhelst 🙂 Börjar man läsa på om det blir man medveten om så mycket strukturer som finns överallt i vårat samhälle!

Hej! Jag undrar hur Iggys leksaksarsernal ser ut? Har han lika mycket ”tjejleksaker” som ”killleksaker”? Jag själv insåg att jag var en ganska kass genusmorsa när jag såg att jag mest (typ uteslutande) köpte ”killgrejer” till honom.

Åh, hjärtefråga. Jag blir så glad att du lyfter den på ett så opretentiöst vis! För efter jag läst ditt inlägg och alla kommentarer tycker jag att det är så rackarns tydligt hur viktigt det är att man lyfter och problematiserar kring detta… För det handlar ju inte om att man inte får vara pojke om man är pojke eller flicka om man är flicka. Det handlar om att man på grund av vad man har mellan benen kanske faktiskt begränsas… Att man på något vis hamnar i ett fack för att man är född till det ena eller andra. Tycker också ofta att man märker både här och i liknande samtal och faktiskt även här att flickmammor gärna lyfter fram sina tjejer som leker med pojkgrejer eller har traditionellt manliga egenskaper, sällan åt andra hållet. Kan det kanske vara så att vi fortfarande värderar det som anses vara typiskt manligt som bättre? Att det därför är lättare att få tjejer att anamma pojklekar och även beteende? Kan det kanske vara så att vi utgår från det manliga? För ofta laddar vi det typiskt kvinnliga sim dåligt, en genusmedveten mamma klär inte sin dotter i rosa osv… Varför är det så jäkla ofta det som är traditionellt kvinnligt som blir det negativa? Till syvende och sist är ju det viktigaste att varje unge får komma till sin rätt och bli sitt bästaste jag, vi är olika och det är härligt… Men olikheterna sitter faktiskt främst inte i brallan. Kön är biologiskt, genus socialt! Tack för bra och viktigt inlägg, kloka kvinna!

Hvorfor skal det være forbudt å erkjenne at gutter og jenter er forskjellige fra de er små? Alle som er i et parforhold vet jo at mannen ofte oppholder seg på en planet og damen på en annen.Fordi vi er forskjellige.Og målet er vel ikke å bli like? Hvorfor skal alt være så politisk korrekt? Jeg har en jente og en gutt som får leke med alt mulig,men jeg ser jo tydelig at gutten trekker mot ”guttelekene” og jenta mot ”jentelekene”. Og det må jo være greit. Det viktige må jo være at ungene får være seg selv,om de er sånn eller sånn.Det jeg derimot ikke liker,er den klare fargeinndelingen i rosa/blått når man går inn i en lekebutikk/klesbutikk etc.Jenter trenger ikke alltid være søte,leke med sukkersøte/passive leketøy og leke prinsesser hele dagen.I dagens selvopptatte selfie-verden trenger vi ikke en til jentegenerasjon som fra barnsben av har lært at ens verdi ligger i hvor mye man ligner en prinsesse i utseende og oppførsel…Men det er jo en helt annen diskusjon..

Jag själv har lekt med bilar och ”killiga” leksaker hela bardomen (jag är en tjej). Jag har också klättrat och bråkat mycket. Ja, många andra flickor har faktiskt varit lugnare och lekt med dockor (jag lekte med dockor ibland, men var rädd för dem) men jag tror det beror på att flickor hela tiden får höra att de ska inte vara klättriga, bråkiga och att de ska vara vara fina och lugna (jag kommer från en annan kultur). Tror inte biologin tvingar barn att leka med bilar i sån ålder so Iggy är i!

Min 3 åriga son har både dockor, dockvagn, bilar, kök, rosa, blått osv osv, man kan inte se om de bor en kille eller tjej i hans rum. Men de ända han leker med är bilar, traktorer, lastbilar, svärd, Spiderman. Dockorna använder han aldrig.
Men hans 10 mån lillasyster som knappt äger några egna leksaker, utan leker i hans rum med storebrors leksaker, hon leker HELA tiden med dockorna, tittar på dom, klappar fint och kramar. Kommer den nån reklam på tv som visar dockor, My little ponnys, Barbie osv, då skiner hon jämt upp som en sol och stirrar med stora ögon till reklamen är slut.

Så jsg tror definitivt de kan vara biologiskt (inte hos alla självklart)

Dock så gillar min son att ha nagellack och vi brukar jämt måla naglarna tillsammans hehe

Pfff, min flicka gillar också bilar och bollar och är väldigt aktiv (hon gillar dock mycket anat, som t.ex. sin docka, inte bara bollar och bilar). Det händer ofta att jag ser henne leka med en bil när jag hämtar henne på förskolan.
Jag har aldrig ens haft en enda fundering på att det var ”killigt” på nåt sätt!

Jag är fullständigt övertygad om att det finns biologiska skillnader mellan pojkar och flickor som även påverkar vad vi tycker om. Min son, 16 mån, lever utan manlig förebild och har alla slags leksaker. Han har umgåtts med hundar och hästar i hela sitt liv och är en väldigt försiktig, känslig och ”mjuk” pojke. Och han är enormt fascinerad av bilar och framförallt just hjul! Dockvagnar är alltså en sån sak som han absolut uppskattar, för att undersöka hjulen på. Vända upp och ner på och snurra på hjulen och hålla på. Dockor och gosedjur finner han helt ointressant. Visst är det roligt när jag låtsas att gosedjuren pratar men sen går han och gör något annat istället. Rent biologiskt så ser jag det som självklart (för att generalisera) att flickor ska vara mer ömsinta och pojkar mer äventyrliga. När människor levde i grottor så var det kvinnorna som skötte barnen och männen som jagade och såna biologiska skillnader är ingenting som bara försvinner för att vi vill inbilla oss att det inte är så.

Jag rekommenderar den norska dokumentärserien ”Hjernevask”, för den som vågar. Det är en kritisk granskning av genusfrågor men väldigt intressant.

First of all! Ä L S K A R er podd. Har hets-lyssnat på den flera dagar i sträck och nu tog alla avsnitt slut och jag är lite (läs väldigt) ledsen för det, för de är så jäkla bra! En stor fet tumme upp för Josefin och Vanja!

Och nu till ämnet. Jag har en dotter och hon älskar leksakskök, men åker gärna Bobby car, kastar boll, meckar med sina verktyg osv. Så vem vet! Det kanske bara är en fas Iggy är inne i, och om det inte är det, vad roligt för honom att han verkar tycka bilar och ”killiga” saker är himla kul att leka med! 😀 Jag lägger inte någon större vikt vid genus och att tjejer ska leka med dockor och killar med bilar, jag tycker vilket som funkar. Så länge barnet är nöjd och glad är jag glad – sen går det nog i vågor vad som är intressant.

Varför envisas vi fortfarande med att generalisera när det gäller barn, när vi låter vuxna människor vara individer?
Vi har ju till exempel slutat tro att kvinnor generellt sett är bättre lämpade att ta hand om barn eller laga mat än vad män är, så varför tror vi att flickor generellt sett skulle tycka bättre om att leka med dockor än med bilar och vice versa.
Jag tror personligen att val av lek uteslutande handlar om yttre påverkan och personliga egenskaper. Men oavsett om man tror på arv eller miljö är de individuella skillnaderna så stora att det är onödigt att generalisera för det förstärker bara de snedvridna könsnormerna i samhället.

Min son Knut är 2 och ett halvt år lite drygt och är också sådär typiskt ”killig”. Han gillar dock att leka med dockor, gosedjur och låtsas laga mat med men favoriterna är traktorerna och bilarna. Jag har funderat på det där du tänker på också. Vi försöker erbjuda allt. Men samtidigt så har Knut alltid varit i närheten av bilar och traktorer. Likaså crossar och endurohojar som gött hans intresse för att cykla.

Här är det nog så att han har präglats av omgivningen samtidigt som han ”ärvt” mina (jag tänkte köra lastbil när jag var yngre) och sin pappas intressen. Dock ser jag inte detta som ett problem då han är en väldigt empatisk och omtänksam liten kille som har väldigt många ”tjejiga” egenskaper. Han tycker också väldigt mycket om att hjälpa med allt ifrån att städa och laga mat till att bygga hus. Hos oss får man gör det mesta utifrån sina egna förutsättningar och det är nog det viktigaste vi försöker lära Knut iaf. 🙂

Vi har bestämt oss för att låta våra barn vara sig själva, oavsett kön. Vill en kille vara ”killig” är det fritt fram, men vill han klä ut sig till Elsa är det precis lika okej så klart. Sonen Speedo 21 mån är gaaaalen i traktorer och andra maskiner, men han är nästan lika tokig i kor och grisar (hans mamma är husdjursagronom). Och hans lekkök är ett ställe där han tillbringar mycket tid. Han älskar att sparka boll, men sitter lika gärna lugnt i soffan och tittar på Pippi. Jag skulle nog säga att Speedo har en bra mix bland sina intressen, men det är ingen tvekan om att han är POJKE!! Jag tror att man som förälder ska låta barnet utvecklas på sitt eget sätt och inte fundera så mycket över att han eller hon bli för pojkig eller flickig.

Fast ni köpte ju en bil åt honom allt kanske inte berodde på det men det påverkar ju honom när ni köper en polisbil det är klart att han då blir intresserad älskar dig

Jag är höggravid nu och kommer inom en snar framtid få en liten flicka. Jag har oxå som ”genusmedveten” funderat mycket på detta, men vad jag ser som det absolut viktigaste är vilka värderingar man som förälder förmedlar till sitt barn. Oavsett om barnet föredrar att leka med bilar eller dockor så är det inte så att det ena är bättre eller sämre än det andra. Både killar och tjejer är lika mycket värda och kan ha vilket yrke de vill i framtiden, hjälps åt på samma sätt i hemmet osv. Men visst är det itressant att fundera och reflektera kring detta och vad som är biologi och vad som är socialt konstruerat.

Varför kan det inte bara få vara så enkelt att man gillar det man gillar? Måste man lägga så många tankar bakom något som någon vill göra?!

Det kommer att ta lång tid att avla bort något så tydligt som manligt och kvinnligt. Titta på andra djur. En jakthund jagar ofta även om den aldrig har jagat. Vallhundar gillar att samla ihop gruppen .
Har också erfarenhet av att kycklingar som aldrig har varit ute innan och behövt akta sig för större fåglar tex hök flyr fältet om det kommer en skugga ovanifrån. Precis som äldre fåglar skulle gjort .

Så varför tror vi att det vi inte vill avla vidare på ska försvinna så mycket fortare på människor? Det tar tid.

Så bra att du lyfter genus-frågor på ett så ”enkelt” vis! Lyssnar på din och Jossans podd och lyssnade precis på avsnittet av better bloggers där du var med, och vilken boost det är! Tack för att du är så klok och inspirerande!

Min dotter är lika gammal som Iggy och älskar att leka med bollar, bilar, tåg etc. Däremot har vi jobbar aktivt med att erbjuda alla leksaker o inte tryckt på det tjejiga. Det finns redan så mkt i samhället som trycker på dom klassiska könsrollerna såsom andra barn på förskolan, släktingar, tv-program osv. Vill man inte att barnet ska falla i dom klassiska rollerna så tror jag man måste jobba aktivt för att erbjuda alla typer av lek. Min dotter är också livlig och gillar att leka mer busigt som mer är standard för killek. Boken som nämnts är verkligen en rekommendation!

Min son på 4 år har nästan alltid lekt med en massa olika grejer, det vill säga bilar, duplo, dockor och alla dess tillbehör, lagat mat vid sin lilla låtsas spis och tyckt det varit väldigt kul med låtsas mat osv. Men han har verkligen inget jätteintresse för varken bilar eller bollar, trots att han har tillgång till sådant. Han har sedan han fyllde 1 år haft tillgång till både typiska pojkleksaker och typiska flickleksaker. Just för att han att han skulle få göra sina val själv. Är vi i affären och han ska välja en tidning väljer han 4 av 5 gånger en rosa glittrig tidning med prinsessor. Hans önskelista inför julen är väldigt blandad, en låtsas kaffekokare, timmerbil, lilleskutt gosedjur och en låtsasgrill. Jag uppskattar att han har variation i sitt val av leksaker men det där vet man ju aldrig hur det blir. Vi har tidigt pratat väldigt mycket om sånt här hemma och är väldigt genusmedvetna. Vi nekar honom inte någon typ av leksak förutom låtsas vapen!
Alla barn är ju så olika och kanske får Iggy upp ögonen för andra typer av leksaker sen:). Erbjud honom variation!

Jag tror att jag läst att det faktiskt finns mätbara biologiska skillnader. Menar inte längd eller vikt utan just att hjärnans utveckling generellt ska vara olika mellan könen tror jag att jag läste. Att flickor har lite lättare med att börja prata. Generellt börjar flickor prata före pojkar. Att höger och vänster hjärnhalva har fler kopplingar tidigare hos flickor. Ingen stor skillnad men de börjar prata ett par mânader tidigare. Att de är lite mognare och lättare klarar lösa uppgifter i förskolan. Men att pojkar är starkare och har lättare för motorik.
Sedan finns det ju extrema individuella skillnader som faller utanför det generella.
Min pojke tycker nu när han är fyra att det är stor skillnad mellan pojkar och flickor. Han leker gärna med bägge könen. Men han tycker att flickor är prinsessor och inte pojkar.
Han har aldrig lekt med dockor fast vi har köpt det tll honom och försökt leka med honom. Bilar är favoritleksakerna. Men han är väldigt lugn och pysslar och ritar gärna.
Han har gâtt i flera förskolor och jag tycker nog att vi föräldrar uppfattat det som att pojkarna varit lite mer omogna och stökigare än flickorna.
Vi har varit lite förvânade vi med att det kändes som att det är lite skillnad.

Ja, Ge ditt barn 100 möjligheter-boken är verkligen superbra! Boken ”det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor” av Lotta Snickare och Liza Marklund är också väldigt väldigt bra. Där står bra beskrivet om barnuppfostran med tydliga exempel som man känner igen (tex Bamse).

Nu efterfrågade du inte boktips iofs, men de förklarar så himla bra, konkret och enkelt hur allt hänger ihop osv. Har inga egna barn mer än i magen så kan inte uttala mig om hur det är i praktiken.

Min äldsta som snart är 3 år är väldigt livlig av sig och älskar att leka med men både dockor och bilar och allt där emellan. Just nu är han dock inne i en spindelmannen period! Han får leka med allt han vill leka med men dock har han nog mest ”pojk” leksaker om man tänker efter. jag tycker själv inte att dockor är speciellt tjejigt. Han fick sin första docka när vi väntade hans lillebror så han också kunde ha en liten bebis att mata, byta blöja på osv. Han leker fortförande med dockor o har mer och mer börjat leka ”rollspel” att han är pappa eller mamma eller så vidare när han leker 🙂 våran mista som är 1 snart har dock inte fastnat på något speciellt som är varken typiskt tjejigt eller killigt utan tycker om allt möjligt som går att bita på eller saker som låter 🙂 jag tycker inte att man ska tänka på om det barnen leker med är tjejigt eller killigt utan att dem får leka med det dem tycker är roligt 🙂

Jag rekommenderar oxå boken ’ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2’-en ögonöppnare till alla.

För små subtila signaler ger vi, och mor-far föräldrar enda från födseln.

Har 2 söner, 5 och 7 år, helt olika, och nu en 10 mån flicka. Hon älskar bilar och saker som låter

Såg en dokumentär på Vetandets Värld (SVT) där de på ett högst vetenskapligt sätt skulle se efter om detta var just en myt. Så ett av testerna gick ut på att de slängde ut massor av leksaker in bland schimpanser på ett zoo. De kastade ut dockor och bilar. Föga förvånande så plockade tjejaporna upp dockorna och satt och pillade med dem och bar runt på dem ömt. Killaporna dundrade genast fram till bilarna, och alla de hårda leksakerna med gälla färger där de började kasta runt dem i ”typisk” pojkanda. Vi kan ha våra genusmedvetna förskolor, vi kan döpa våra barn till neutrala namn, but baby, we ain’t nothing but mammals..
Men med det sagt, jag skulle aldrig aldrig hämma något av mina barn till att bli något de inte vill. Vill mina söner gå i tyllkjolar och högklackat är jag den sista som kommer protestera. Barn ska få vara precis vilka de vill, men vi kan inte ändra deras personligheter och drifter bara för att vi erbjuder dem hela smörgåsbordet. Bra såklart, men vi kan inte, och ska inte, ändra på dem 🙂

Jag har också funderat kring detta sen en mamma på öppna förskolan frågade mig om min dotter (som är ungefär lika gammal som hennes tvilling grabbar) är intresserad av bilar. Eftersom hennes grabbar var det. Min dotter är inte anmärkningsvärt intresserad av bilar. Däremot bollar.

Jag har dock tänkt på en sak, att det skulle vara biologiskt känns inte helt korrekt? När vi skapades oavsett om det var gud eller whatever så lär ju knappast gud/evolutionen haft i åtanke att någon gång kommer människan uppfinna bilar så vi petar in lite ”intresse för fordon” i grabbarnas dna. Känns inte helt rätt.
Haha längre än såhär har jag inte kommit i min teori.
Tror dock att det är lätt hänt att man uppmuntrar vissa intressen mer än andra. Helt omedvetet såklart. Tex, pekar inte jag entusiastiskt på en bil när den åker förbi eller liknande. Men jag kanske hade gjort om hon varit kille? Jag heter ingen aning. Även om man är genusmedveten så tror jag att det är lätt hänt att tänka att killar brukar va intresserade av bilar. Så man pekar entusiastiskt på olika typer av fordon.

Min sambos dotter var extremt intresserad av bilar när hon gick på förskolan mycket tack vare att det nästan bara gick grabbar där. Der var blixten mcqueen som gällde. Detta gick dock över när hon böt förskola där könsfördelningen såg lite annorlunda ut. Även om förskolan är genusmedveten så kanske inte föräldrarna är det. Det är en knepig fråga.
Är medveten om att detta blev rörigt. Haha men detta är mina tankar iallafall.

Jag gillar dina tankar, dem är viktiga!!

Vill bara snabbt säga att Z är precis likadan som Iggy. Sitter aldrig still, gillar bilar, lastbilar, bollar och härjiga lekar där hon slänger sig hejvilt i soffan. Hon är inte särskilt myssugen någonsin och hon är fortsätter med bus när vi säger nej. Och hon är förstås alldeles uuunderbar 😉

Jag och pappa-Joakim pratade om detta. Ibland känns det som om en har lyckats om ungen blir ”tvärtom” normen. Att en kille ska vara som en tjej och tvärtom. Men då glömmer en själva grunden i allt.. Att barnet ska få vara precis som DEN ÄR, utan att det ska ifrågasättas. Att sudda ut ”normer” och få VARA fritt.

Det var mina tankar i korthet (för en gångs skull ganska kort…;)
Kram

Håller helt med dig. Har en kille på 4,5 och en tjej på 1,5. Milo har varit precis som Iggy fast att vi erbjudit dockor o allt annat .. Lova är dock mer åt det hållet också men kan ju bero på att hon har en storebror . Men det jag tänkte skriva var att jag som jobbar på förskola kan se detta ganska tydligt redan när de börjar hos oss som små 1 åringar . Tjejer leker oftast lugnare än vad killar gör . Sen är detta såklart olika också men det är mer åt det hållet än åt andra 🙂

Vi jobbarv stenhårt med det här ämnet med våra barn, en son och en dotter. Jag gillar mjuka värderingar (som vanligtvis förknippas med femeninitet) så jag uppmuntrar det hos båda barnen. Vi analyserar vårt beteende, barnens beteende och vi ses oss även omkring hur våra grannar beteer sig och hur beter sig barnen på föris. Vi för en ständig genusdialog med förskolan också. Det jag däremot försöker ta hänsyn till är barnens fysik skiljer sig något. Det behöver inte betyda att alla flickor leker stilla och alla pojkar är explosiva. Men det kan finnas en tydlig tendens. Viktigas av allt tror jag är att inte hämma barnen på något vis utan uppmuntra allt! Lätta konktreta saker är att mixa färger vilt, mixa leksaker så de inte är tydligt uppdelade och framförallt att vi som föräldrar har en uppmärksam och öppen attityd. Det är världens mest spännande ämne!

Känner så exakt igen mig. Min 19 månaders lilla kille är precis likadan. Allt som rullar och låter är kul. Men jag såg en dokumentär om barn och där sa de att intresset för hjul är genetiskt betingat för killar. Känns skönt att kunna skylla på att det är generna, och så här tidigt i utvecklingen tror jag mest att det är resultatet av generna man ser och inte så mycket samhället. Min son har inte ens börjat föris än och han har varit intresserat av saker med hjul sedan han var 6 månader och inte brytt sig ett smack om dockorna. Tror också på att introducera dem för många olika lekar, men att de i slutändan kommer välja det de tycker är roligast och då får det vara ok tycker jag!

Jag måste säga att min son på 3.5 är lika intresserad av ”tjejiga” och ”grabbiga” saker. Han älskar lastbilar och tyllklänningar med massor av paljetter, han har en bebis som han ammar ( så sött att han vill göra lika) eller ger flaskan! Vi har aldrig riktat honom åt ett håll, vi låter honom välja och det resulterar i en salig blandning av lekar;) nu har vi också fått en dotter och det är viktigt för mig att hon ska få samma möjligheter i sin uppväxt som sin storebror. Med det sagt så är det saker inte så enkelt som att säga att hen får välja och då blir det inte grabbiga eller tjejigt. Det är nog så många saker som spelar roll som föräldrar, övrig familj, kompisar och deras föräldrar, föris, barnprogram etc! Jag har haft den otroliga lyxen att ha sonen hemma fram tills för en vecka sen när han började förskolan!

Alltså har tänkt på detta SÅ MYCKET. Är preggo nu och var till en början helt övertygad om att jag skulle få en tjej, det kändes liksom så. Var SÅ peppad på att uppfostra en sådan jäkla power-lady som inte tar någon skit eller ber om ursäkt för sig.
Nu visade det sig att det var en pöjk, och självklart är vi överlyckliga över detta också!
Jag är fast besluten att uppfostra den bästa pöjken i mannaminne men känner sådan jäkla press. Man kan ju liksom inte riktigt uppfostra honom ”tvärt emot” det jag tänkt göra med en tjej, det blir ju helt GALET. Gaaaah!

Läs boken: Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för två! : om genusfällor och genuskrux i vardagen. Skriven av Kristina Henkel och Marie Tomicic.

Boken är väldigt lätt att ta sig igenom och man ser på det hela på ett nytt sätt. Otroligt härlig illustrationer i boken också!