Vanja Wikström

Livet alltså. Det är ett jäkligt skojigt fenomen. Nåt av det roligaste med det (tycker jag) är hur saker och ting går i cykler och berör varandra. Ibland separerade av årtionden, men beröringspunkten finns likväl där.

Som bilden ovan till exempel. Den är tagen 2007. Jag är 29 år, och har varit tillsammans med Niklas i två år. Det är han som står bakom kameran, och det spännande med just den här bilden är att den är tagen på cykelkarusellen i Nytorgets lekpark. Samma cykelkarusell som Iggy nu åker på – vårt BARN som vi har producerat tillsammans.

Tänk om jag hade vetat det den där februarikvällen när denna bild togs – om åtta år kommer mitt och Niklas gemensamma kiddo leka på exakt samma plats, sitta på exakt samma karusell. Spännande beröringspunkt.

Eller som den här bilden. Jag slank in i mitt eget bloggarkiv och läste lite om förra årets Berlinresa som jag gjorde med min pappa, min syster och min bror. Hittade denna Dagens Momspo som var en av de första bilderna vi tog när vi landat i stan. Och inser att den är tagen på EXAKT samma ställe som jag befann mig på nyligen när jag svischade fram å tillbaks till Berlin över dagen. EXAKT!

Ni som sett klippet på YouTube kanske känner igen er – för några veckor sen stod jag alltså på preciiiiiis samma plats och tittade på den magiskt snygga kyrkan ni ser bakom mig. Kände absolut inte igen mig när jag var där, det var först när jag såg den här bilden som jag fattade att jag lyckats bestiga exakt samma kvadratmeter mark de två gånger jag varit i Berlin.

Tänk om jag vetat det när jag stod där 2014 – att jag ett år senare skulle bli ditsvischad över dagen, för att min blogg växt sig så pass stor att ett företag tyckte det var värt att betala för att flyga dit mig för ett event? Spännande beröringspunkt.

[youtube id=”gaSCc5ITAbQ”]

Eller som den här (extremt korta men o så ljuva) videon. Som musikfanatiker lusläste jag alla LP-omslag (jupp, det var LP som gällde när jag var kiddo #gammelgädda) och sen cd-booklets från första till sista bokstaven. Jag kunde namnen på ALLA musiker, producenter, mastrare och mixare som varit inblandade i mina favoritartisters plattor. Ett av namnen var Bob Clearmountain. En legendarisk mänska som mixat David Bowies Let´s Dance-platta, och Bruce Springsteens Born In The USA. Han har också strösslat sitt magiska glitter över The Cure, The Corrs, Tori Amos, Robbie Williams, Sheryl Crow, Toto…ja, en jäkla massa fräsi fräsi-mänskor helt enkelt.

Och sen blev det så att han mixade MIN PLATTA. Jupp. Han gjorde det till och med till ett lägre pris än vanligt, eftersom han verkligen gillade låtarna. Bananas. I kubik. Jag fick honom att spela in denna korta hälsning ovan så att jag skulle ha på film att detta vansinniga faktiskt hände. Tänk om jag hade vetat detta när jag låg och lusläste skivomslag som elvaåring – att BOB FUCKING CLEARMOUNTAIN skulle mixa MIN platta? Jag hade typ dött. Rackarns spännande beröringspunkt.

Sånt här händer hela tiden, på i det stora och i det lilla. Och det är just precis sånt här som gör livet så otroligt spännande – och som bevisar gång på gång på gång att man aldrig aldrig ALDRIG vet vad för spännande saker som ligger i ens framtid.

Mobilen avslöjar att den här bilden inte är pinfärsk. Nope, den är tagen för nästan exakt sex år sen. I Paris. På en av mina favorititalienare. I 11:e arrondissemanget. Samma arrondissemang (arrondissemang är alltså de områden som staden Paris är uppdelade i) som konsertlokalen Bataclan ligger i. Bataclan som var en av måltavlorna för veckans fruktansvärda terroristdåd.

När jag gick in på Facebook i går möttes jag av en lång lista på de av mina vänner och bekanta som är bosatta i Paris som hade markerat sig som säkra. Otroligt obehagligt att se. Dels för att jag var orolig att någon av dem skulle vara skadad, dels för att en sån typ av lista ens ska behövas. Jag fick verkligen känslan av att världen befinner sig i krig. Och det gör den ju, ständigt. Dessvärre.

Människans oförmåga att förlåta och glömma orsakar gång på gång på gång fruktansvärda saker, och ibland känns det bara hopplöst. Hur ska det sluta, liksom?

Som ni vet har ju jag spenderat väldigt mycket tid i Paris. Mitt skivbolag låg där, och alla de jag jobbade närmast med på musikfronten bodde/bor där. Bilden ovan är tagen på en av mina otaliga resor till denna fantastiska stad, på en kväll i oktober 2009 som jag spenderade med att unna mig en härlig tallrik antipasti och ett gott glas rött på en av mina favoritställen.

Middagen åt jag på egen hand, som så många andra gånger när jag var i Paris. Jag jobbade eller hade möten på dagarna, och kvällarna tyckte jag nästan alltid bäst om att spendera för mig själv. Då behövde jag inte prestera för någon, inte övertyga någon om min förträfflighet. Jag kunde bara vara. Och jag ÄLSKADE dessa solokvist-kvällar. Att sitta och reflektera över allt det galna jag fick vara med om, i sällskap av ett glas rött och god mat. Himmelriket.

Det var länge sen jag var i Paris nu, flera år sen. Men fortfarande känns det som att jag har ett alldeles särskilt band till den stan. Och kanske framförallt till dess musikliv. Därför berörde det mig extra illa att ett av terrorattentaten skett i en konsertlokal. Istället för att under en kväll få njuta av nåt man berörs av, får man fly i skräck. Eller ännu värre, inte hinna fly alls. Så vidrigt.

Världen står i brand och det känns för jävligt. Givetvis är det inte bara Paris som brinner; lågorna slukar offer i alla delar av världen, hela tiden. Och givetvis ska vi uppmärksamma alla som påverkas av människans oförmåga att förlåta. Men framförallt ska vi vara väldigt noga med en sak nu – och det är något som vi ALLA kan göra. Och det är att INTE släppa in rädslan som kommer som ett brev på posten efter såna här händelser. För med rädslan kommer misstänksamheten, med misstänksamheten kommer hatet. Och med hatet kommer ännu mera bränder.

Det är inte hat som är motsatsen till kärlek, det är rädsla. Rädsla står för allt ont som sker i den här världen, och släpper vi in den i våra system har vi förlorat. Att släppa in rädslan i sitt system kan vara att börja titta snett på de som ser annorlunda ut på gatan. Att inte ge mänskor en chans. Eller att överväga om inte Sverigedemokraterna kan erbjuda nåt slags skydd i och med sin politik ändå (nej nej och åter NEJ).

Rädslan är det som gör att vår värld brinner just nu, släpp inte in den. Snälla.

I annonssamarbete med Polarn O. Pyret

I helgen fick jag och grodan hem en magisk festlåda från Polarn O. Pyret. Vi öppnade DIREKT. Såklart.

Lådan innehöll bland annat ballonger, en trollkarlshatt och en trollstav. MYCKET uppskattade leksaker.

Den innehöll också kläder från Polarn O. Pyrets jättefina festkollektion, som passande nog är skapad utifrån temat ”En Magisk Fest”.

Iggy ÄLSKADE den här isbjörnströjan vid första anblick, jag med. Så himla god!

Min lilla isbjörnstrollkarl. Trollstaven har han haft med sig ÖVERALLT sen den här lådöppningen. Att kunna trolla är ju liksom alltid rätt fiffigt.

Lådan innehöll också en konfettibomb. Den var vääääldigt trög att få upp, och när jag äntligen lyckades vrida upp den sa det ”PAAAANGGGG!!!!”, och vi blev (som synes) rätt så rackarns livrädda. He he.

Konfettin var däremot superduperflådig, så vi spanade länge på alla små och stora stjärnor som singlade omkring i luften.

Eftersom det var tema Magisk Fest, så plockade vi fram lite festligt (och smarrigt!) pyssel.

Då blev det REJÄL feststämning, vill jag lova.

Ja, ni ser ju själva hur nöjd Mr Grod var.

När ett och ett halvt spett var uppmumsat kände sig Igster generös, och bestämde sig för att bjussa sina gossedjur. Både snutten och…

…kaninen fick smaka. På de här bilderna ser ni för övrigt Igsters övriga festoutfit. Tokfina chinos och härliga strumpor. Också från Polarns festkollektion. Den innehåller massa fint; härligt mönstrade tröjor och byxor, fina klänningar – och en fluga såklart! Många av plaggen är dessutom gjorda i ekologisk bomull, pluspoäng för det tycker jag.

Och vet ni vad? Ni har chansen att vinna en festgarderob från Polarn O. Pyret, HUR lyxepyxigt? Tänk vad göttigt att få gå loss bland alla deras fina festplagg, perfa nu när jul å nyår börjar närma sig ju.

Slink in på min Inspirationstagram för att läsa mer, för att tävla – och för att VINNA såklart!

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara