Finisar! TACK för all cyberkärlek! Jag suger åt mig vartenda ord, alla tips, all uppmuntran och all omtanke som en liten svamp. I går kom yrseln tillbaka runt lunch, och jag kände mig väldigt ”light headed” resten av dagen. Obehagligt värre.

Yrseln kom när jag hade suttit vid datorn och jobbat en stund. Jag kände helt plötsligt att jag absolut inte ville/kunde titta något mer på en skärm, så jag slog ihop Macen och gick ut på en promenad. Kände väldigt starkt att jag varken ville se en datorskärm, en mobilskärm eller en teveskärm – bara tanken på att titta in i en sån fick mig att må lite dåligt. Det tog jag som ett väldigt tydligt tecken på att kroppen sa NEJ. JOBBA INTE.

Så jag gick ut och gick och gick och gick i det rätt usla vädret. Men regnet bekom inte mig en smula – det var SÅ SKÖNT att bara vara ute och gå, och det kändes som att det var PRECIS det som kroppen behövde. Att jag bara knatade omkring planlöst – UTAN en skärm i fejan. För när jag tänker efter har jag nog inte INTE stirrat rakt in i en skärm på väldigt länge, oavsett om jag gått, åkt lokaltrafik eller bara suttit någonstans. Så fort jag stänger ner datorn och går utanför dörren så plockar jag upp mobilen – och börjar jobba via den i stället. Så har det varit…så länge jag kan minnas tror jag. Så nu säger min kropp SKIT I SKÄRMEN. Och då ska jag såklart lyda.

När jag kom hem efter den lååååånga promenaden (pratandes i telefon med UNDERBARA glammis-Malin), spenderade jag återstoden av eftermiddagen med att ligga i sängen och bläddra i senaste Styleby. LJUVLIGT. När jag fick hem den häromdagen slog det mig att det var det fjärde numret på raken som jag förmodligen aldrig kommer hinna öppna. Usch, tänkte jag då.

Och det var FANTASTISKT att bläddra i en riktig tidning. Känslan av att jag absolut inte ville titta på en skärm var nästan lika stark när jag kom tillbaka från prommisen, så att ströläsa bloggar var det inte tal om. Men ett riktigt magasin – det var LJUVLIGT.

Sen slank jag ut och hämtade grodan, och vi gick och gungade. I regnet. Även det var LJUVLIGT. Var så himla sugen på att bara vara med honom. Kände så tydligt att när jag hängde med Iggy var yrseln nästan som bortblåst, jag kände mig typ normal igen. Har ju sagt det förut; att vara med barn är ju att tvingas in i nuet. Och det är SÅ SKÖNT. Alla små tankar som far runt inne i systemet bara utplånas när jag är med grodan. Så att gunga i regnet kändes som terapi å medicin, typ.

Hursom, jag kommer givetvis fortsätta att ta mig själv på allvar, men eftersom jag vill att bloggen ska handla om mer än min yrsel kommer det komma upp andra typer av inlägg också. För er inredningsintresserade kommer det ett riktigt smarrigt inlägg senare i dag… Men jag uppdaterar er såklart på läget.

I dag tror jag att jag ska få in lite retail therapy på dagordningen. Även det känns som om det var ljusår sen jag gjorde. Och då menar jag att få gå runt helt själv i några butiker man gillar, prova härliga plagg, förhoppningsvis hitta nåt som gör att man känner sig toppsnygg, känna känslan av att UNNA SIG, och inte behöva tänka på nåt annat än att jaga fatt i de perfekta ankelbootsen (någon som har några förslag?).