Jossan har precis left the building, så här sitter jag allena i min soffa och svettas. Det gör jag alltid när vi har poddat, för jag blir SÅ RACKARNS UPPHETSAD varenda gång. Jag rycks med i ämnet och vill pratapratapraaaaataaa (nähä! Det har ni inte märkt va, ni som lyssnar? Ehhhh….. #pratkvarn), och jag blir bara så sjukt engagerad.

Den här veckan valde vi ett ämne som vi trodde skulle kännas ganska lugnt å sansat, men det stack iväg åt ett helt annat håll än det var tänkt. Så blir det ju ofta med poddisen – vi börjar på A men hoppar till Z och fortsätter spinna vidare där, typ. Och jag ÄLSKAR det. Och jag ÄLSKAR att snickesnacka med Jossan. Det känns verkligen som att vi har så himla bra kemi när vi sitter och studsar tankar emellan oss, och det är så kul att det liksom bara…blev så. Att börja podda tillsammans utan att ens känna varandra var ju lite av en chansning. Men den hamnade tamejtusan mitt i prick, är så glad att vi bara KÖÖÖÖRDE! Ofta blir man ju det. Glad när man vågar KÖÖÖRA, alltså. Mycket sällan man ångrar det, för för det mesta blir det nåt bra som tar en framåt. Och gör det inte det, nej men då är man ändå glad att man vågade testa. Så det är win/win att köööra!

Varför vi står och pekar lite lagom mystiskt på våra egna ansikten får ni veta när avsnittet släpps. Och som vanligt släpps det i morgon. Hoppas ni vill lyssna!