Lovade ju att lägga upp bilden jag pratade om i vÃ¥r senaste poddis, den där som vi tog i New York ni vet, och som skulle pÃ¥minna mig om känslan av att Allt Är Möjligt. Well – här är den! Som jag sa är den inte superspeciell själva bilden, men det som gör att jag tycker sÃ¥ mycket om den är att sÃ¥ fort jag tittar pÃ¥ den minns jag sÃ¥väl den där känslan av att ALLT GÅR, INGENTING ÄR OMÖJLIGT & JUST DO IT FÖR FAN!

Ni som inte lyssnar pÃ¥ podden har ingen aning om vad jag dillar om, sÃ¥ kanske ska upplysa er lite. I senaste avsnittet pratar jag och Jossan om resor, och resmÃ¥l man MÅSTE besöka – förr hellre än senare. New York är (sÃ¥klart) ett sÃ¥nt resmÃ¥l. Och för mig är den stora behÃ¥llningen som Nevvan ger just känslan av att Allt Är Möjligt. Jag gÃ¥r lite mer in pÃ¥ varför jag känner sÃ¥ i podden, men sÃ¥ är det i alla fall. ÄLSKAR känslan man fÃ¥r när man slinker runt pÃ¥ gatorna i Nevvan.

Och – för att behÃ¥lla den känslan även efter att jag kommit hem till Estocolmo igen sÃ¥ ramade jag in ett foto som togs när jag verkligen hade den känslan i hela kroppen. Jag ville ha nÃ¥t framme hemma som pÃ¥minde mig om att Allt Är Möjligt Ingenting Är OuppnÃ¥eligt, och varje gÃ¥ng jag tittar pÃ¥ den här bilden fÃ¥r jag tillbaka den känslan. En fin (och viktig!) pÃ¥minnelse, typ.

När jag ändå höll på å fota av tavlor fick den här slinka med också. Vem gillar inte att se en puss liksom?

Och kolla här då, vilket förälskat ungt par! I poddisen nämner jag ju även mina och Niklas vändor till Costa Rica, och första gången vi var där tillsammans togs den här bilden.

Jag vet inte om ni ser det, men JAG ser det eftersom jag vet att jag kände sÃ¥ när den här bilden togs: ”OMGGGGG!!!! Kan knappt förstÃ¥ att jag träffat den här fantastiska snubben! Och fÃ¥r vara tillsammans med honom!!! SÃ¥ satans SÖT och FIN och UNDERBAR pÃ¥ alla sätt Ã¥ vis! Lyllos lyllos mig!”. SÃ¥ känner jag fortfarande. Lyllos lyllos mig.