Vanja Wikström

Tycker att mamma och Pär bor så otroligt fint här i Hova. Älskar hur de blandar nytt med gammalt, designklassiker med loppisfynd. Och konst konst konst. Överallt konst och hantverk i olika former, må det vara ett handblåst dricksglas, en skulptur eller en regelrätt tavla.

När jag var liten skämdes jag för hur det såg ut hemma hos oss; gamla rostiga skyltar på väggarna (där skulle det ju vara TAVLOR!), märkliga föremål på spiselkransen (där skulle det ju vara SKOLFOTON på kidsen!), skyltdockor som prydnad (de hör ju hemma i BUTIKER!) och mycket mycket annat. Dessutom mammas egna keramik- och glaskonst, och Pärs foton överallt.

Vårt hem såg inte ut som mina vänners hem helt enkelt. Och att sticka ut ur mängden är väl aldrig särskilt poppis när man är mini. Nu är jag såklart oerhört tacksam för deras finurliga inredningsstil, den har absolut påverkat det sätt som jag har velat inreda mina hem. Tänkte därför att ni skulle få en kik in i deras värld!

 

Vad säger ni – kan ni se några likheter mellan ”min” inredning och deras? Har jag låtit mig influeras månntro?

 

En sak står alltid på Att Göra-listan när man besöker mamma & Pär: LOPPIS! Och i dag var det bakluckeloppis här i Hova, så givetvis var vi på plats! Fanns massor av fint!

 

Blev löjligt sugen på den här vackra cykeln men sansade mig. Så den fick någon annan fynda. Minns själv min första cykel med ett grönt och ett rött handtag. Nostalgitripp deluxe.

 

Vad slog jag till på då, kanske ni undrar? För givetvis hittade jag en skatt!

 

Den här rara karamellburken i plåt, prydd med typ världens snyggaste ananas får följa med hem till Estocolmo å nya lyan! Blev min för tre pix!

 

Jag minns de här karamellerna, farmor brukade ha dem hemma. Typiskt farmors/mormorsgodis, eller hur? Upptäcker nu när jag tittar på bilden att de särskrivit ananassmak! Språkpolisen i mig ryser, men esteten i mig förlåter. För vem kan vara sur på världens snyggaste ananas?

 

Givetvis blev det något till Grodan också. Eller, ja – rätt mycket. Mormor gick loss, om vi säger så. Det blev en liten kärra, en mjuk kanin, två bilar och gud vet vad mer. Och den här apfräsiga surfbussen! ”Han behööööver ju leksaker när han kommer hit till mormor!”. Go nuts, mamma.

 

Alltså, är det bara jag? Som ”vet” att K-brunnar ska man gå på – de betyder lycka och går man på en får man önska sig nåt. A-brunnar däremot betyder olycka. Jag går ALDRIG på dem. Har till och med fått extremt o-skrockfulle Niklas att undvika dem.

 

Här i Hova är det FULLT med K-brunnar, till min stora lycka. Men när jag glatt trampade upp på en för att önska mig nåt insåg jag att jag har precis allt som jag vill ha, typ. Den här guldklimpen till minimänska alltså. Vilken jäkla lycka.

 

Inser att det nog inte är möjligt för ett barn att älska sina föräldrar lika mycket som föräldrarna älskar sitt barn. Och det får mig att tänka lite extra på mina päron; att jag också varit såhär liten och att de också tittat (tittar?) på mig med lika många stjärnor i blick som jag har när jag ser på Iggy. Då tänker jag att jag ska vara extra snäll mot dem; mer förlåtande, mindre dömande, ge mer kärlek. Det förtjänar de.