Tänkte jag skulle skriva lite om det här med sommarförskola, då Iggy går på en sån och jag fått en del frågor kring det. Jag vet inte om det på något sätt är tabu eller anses ”dåligt” att man har sitt barn på sommarföris, men jag kan tänka mig att det finns en del åsikter om det. Hursomhelst så skriver jag nu hur vi har resonerat kring det.
Vår (fantastiska!) förskola har stängt fem veckor i sträck i sommar. Vad jag förstått så ser det ofta ut så, i alla fall här i Estocolmo. De veckor som ens ordinarie föris håller stängt erbjuds man sommarföris. I vårt fall i andra lokaler med nya (för Iggy) pedagoger.
Som ni vet är jag och Niklas egenföretagare. Det är det enda sätt vi vill arbeta på, just för att vi tycker att det finns så många fördelar med det. Men. Självklart finns det också nackdelar. En av dem är att det finns inte en chans att vi skulle kunna ta fem veckors semester i rad. Inte fyra veckor heller. Eller tre. Nej, som egenföretagare jobbar man (i alla fall vi) mer eller mindre konstant, med kortare avbrott.
Det som är fiffigt med både mitt och Niklas typ av jobb är dock att vi kan ratta det vi behöver så länge vi har en dator. Jag har jobbat från Japan, från Costa Rica, från New York, från Portugal, från – ja, jag kan jobba varsomhelst. Vilket är en enorm frihet, som möjliggjort att vi har kunnat dra iväg lite närsom när vi känt att vi haft råd, tid och lust.
Den här sommaren har vi dock valt att vara kvar i stan. Dels för att det inte känts optimalt att dra med grodan på flygturer/bilresor just nu då han (som ni vet) HATAR att åka bil (även om det blev bättre när vi bor hos svärmor och ”övar” varje dag) och röjer runt som ett jehu, men också för att vi känner att prio ett är att få klart vår lägenhet. Vi lägger hellre tid och pengar på att komma iordning hemma än att åka till solen. Vi har inte råd att göra båda, så då får man välja.
I och med att vi är kvar i stan plus att både Niklas och jag har mer jobb än normalt just denna sommar gjorde att sommarföris kändes helt rätt för oss. Då får vi gjort det vi behöver, och grodan har (mycket) skojigare där några timmar per dag än med oss. Och vi slipper stressen att behöva pussla frenetiskt för att få ihop allt.
Hade vi rest någonstans (vi hade faktiskt planerat att vara i Portugal denna vecka men avbokade) så hade vi såklart inte kört sommarföris. Men är man som vi kvar i stan och behöver jobba ett par timmar varje dag, då är sommarföris toppen.
Den sommarföris som vi blev erbjudna var uppdelad på två olika ställen, vilket inte var optimalt. vecka 28 och 32 på ett ställe, vecka 29, 30 och 31 på ett annat. Eftersom Iggy ganska nyligen börjat på föris så kändes det inte bra att han skulle hoppa runt så mycket, och vi var osäkra på om det skulle kännas bra överhuvudtaget med sommarföris faktiskt, men tänkte att vi MÅSTE prova. Ge det en chans. Och skulle det inte funka är det inte värre än att man får säga att det inte funkar – och så går man inte dit.
På vår föris var det bara ett annat barn som också skulle gå på sommarföris. Hon skulle dock bara gå en av de tre veckor som Iggy skulle vara där. Ingen av Iggys pedagoger skulle vara på det föriset, och det var på en annan fysisk plats. Detta, i kombination med Iggys ålder och att han ganska nyligen börjat på föris överhuvudtaget, gjorde att jag inte kände mig hundra på om det skulle vara en bra idé, men som sagt – vi kände att vi provar i alla fall.
Och nu har jag lite råd till er som är eller kommer hamna i samma situation. För de första två dagarna kändes det inte bra. Det var för hattigt: Iggy fick byta avdelning från den ena dagen till den andra, vilket gjorde att han fick uppleva två förisar, typ, på två dagar. Det gjorde ontontont i hjärtat (även om Iggy verkade glad ändå), särskilt eftersom det inte varit någon inskolning på det här stället.
Men eftersom han nu är van att gå på föris, så kändes det som att han hade lite koll på läget i alla fall. Så den biten var mycket lättare än vad jag trodde. Det gick jättebra att lämna honom ganska omgående faktiskt.
Så – dag tre gick vi dit och pratade med de som jobbade på sommarföriset. Vi sa att det var väldigt viktigt att Iggy hade någon pedagog som han lärde känna, och som var med honom alla tre veckor. (Mycket personalomsättning – såklart – på sommaren, vilket gör att det kommer och går pedagoger från vecka till vecka.)
De förstod precis, och var HELT fantastiska. Tillsammans gjorde vi upp en plan, och han fick två pedagoger som skulle särskilt ta sig an honom så att han kände sig trygg. Och dessa kvinnor alltså – UNDERBARA!
Efter det där samtalet så kändes det superbra, Iggy har haft två pedagoger som han hängt med de här veckorna och det har gått så jäkla bra. Han har gått måndag till torsdag 9.30 till 15. Det har varit fantastiskt bra för mig och Niklas som kunnat göra det vi behövt, och grodan har trivts som fisken i vattnet.
Så ett råd är verkligen att prata med pedagogerna direkt och se om man kan få till en plan som gör att man som förälder känner sig trygg med att barnet får alla förutsättningar för att det ska bli bra. Detta gäller kanske särskilt små barn, och framförallt om man som vi kommer till en ny förskola OCH nya pedagoger OCH nya barn.
Och återigen måste jag uttrycka min beundran för dessa FANTASTISKA mänskor som jobbar på våra förskolor. Alltså, Iggys ordinarie föris är ju magisk, men även på detta ställe har vi mött personal som är så in i bängen underbara. Och Iggy trivstrivstriiiiiivs. Förra veckan ringde personalen och bad oss hämta lite senare. De skulle nämligen ha disco, och trodde verkligen Iggy skulle gilla det.
Så vi hämtade 45 minuter senare, och möts av en euforisk unge i famnen på en av dessa pedagoger, vilt dansandes (Iggy ÄLSKAR att dansa) med en blick som fullkomligt LÖS av lycka. De hade blåst upp ballonger, satt upp vimplar och dragit igång blinkande discoljus. Ungarna var ju i extas. Och alla som har minnen från sin barndom vet att det är PRECIS såna där stunder som är ren och skär magi när man är ett litet kiddo.
Jag och Niklas kunde inte vara mer nöjda med sommarförisen. Det började lite skakigt som sagt, men blev SÅ BRA. Vi är väldigt glada att vi gav det en chans och känner till 100% att Iggy haft det toppenbra där. Så – sommarföris får alla tummar upp av oss! Vore kul å veta hur ni tänker kring detta – har era kids gått på sommarföris? Har ni tyckt att det funkat bra? Om inte – vad var dåligt? Eller tycker ni att det är fel att lämna sitt barn på föris, att de liksom inte får vara lediga?
Vill bara förtydliga att att om vi hade känt att det inte funkade bra med sommarföriset så hade vi givetvis plockat bort Iggy därifrån asap och löst det på nåt annat vis. Jobb och andra ”måsten” i all ära, men ens barns trygghet och lycka kommer ju alltid alltid ALLTID först. Det är liksom inbyggt i ens system, skulle inte vara möjligt (för mig/oss i alla fall) att på nåt sätt gå emot det.
Och så är det nog för de allra flesta, så ni som är nyfikna på sommarföris men av någon anledning tycker att det känns lite fel eller läskigt kan jag lugna med att ge det en chans – om det inte känns bra så kommer ni automagiskt styra upp en annan lösning omgående. Så det värsta som kan hända är att ens barn haft en eller två dagar som inte är optimala, men sånt är svårt att värja sig emot oavsett om det gäller sommarföris eller annat. Tror jag.
