Josefin papparazzi-knäppte en bild på mig i går efter vår lunch (upptäckte jag just precis när jag kollade hennes blogg), och jag snor den på studs! Tycker om den, för här ser mitt hår ändå rätt fint ut tycker jag. Lite persiko-orange liksom. Ganska märkligt, och sånt gillar jag ju som ni vet.

Men det ÄR lite ångestfyllt, det här med håret. Jag känner mig för mörk. Och…för tråkig. Märker det på en gång när jag ska ta bilder till el bloggo, för jag vill bara ta med svartvitt filter he he he…

I vissa ljus (typ dagsljus) tycker jag dock att det är fint. Men i andra ljus (typ mitt badrum) känns det bara hemskt. Jobbigt! Känner mig lite taskig mot min frisör också, för hon gjorde ett grymt jobb och jag var jättenöjd när jag knallade ifrån salongen. Men ni har säkert upplevt det själva någon gång – man är toknöjd DÄR, men hemma är det (av någon underlig anledning) en helt annan femma.

Håhåjaja. Kommer bli lite av en följetång känner jag, det här med hårångesten.