[youtube id=”GZTnf84NCNA”]
Okej hörrni, i dag är jag lite extra stolt för i dag tänkte jag presentera mitt och Niklas senaste tillskott inom Babyloonz – vårt alldeles egna barnprogram ”Kul med djur”, weeehooooo! Tanken är att det ska vara skojigt att titta på, men även lärorikt och talutvecklande.
Det finns roliga saker att titta och lyssna på för mindre barn, men även läsförståelse och talutveckling för äldre barn. En gottmix för kids helt enkelt. Testa gärna på era småttingar och se om de gillar det, och feedback tas alltid emot med extremt öppna armar!
Spana in klippet ovan, och vill ni se mer så hittas det på Babyloonz YouTube-kanal. Den får ni gäääärna prenumerera på, det gör ni genom att klicka här!
Bra jobbat av er (tummen upp).
Min fyraåring älskade avsnittet, räknade och sjöng med :).
Här hemma har vi kollat sen första dagen det kom ut, tror ju lätt att vi står för minst 100 av visningarna! Elliot som snart fyller ett älskar det och blir lika glad varje gång ”b-b-babyloonz”.. han gör också lejonljudet och älskar Per Olssons bondgård. Ska se om jag kan filma en snutt nästa gång o skicka på något sätt 🙂 grymt hur som haver!!!
Speedo, snart 17 månader ÄÄÄLSKAR’T!!! Han låter som ett lejon så snart vi sätter i gång avsnittet och sen är han förlorad. Han skäller i kapp med hunden och räknar (så gott han kan) på sina små fingrar. Gossen nöjd – föräldrarna nöjda. Högsta betyg från oss! Vi väntar ivrigt på fler avsnitt. <3
Två tummar upp från oss! Älskade lejonet och hunden. ”Kåla däääää”
Min tjej på 8 månader gillade programmet! 🙂 Förutom hunden som av någon anledning var läskig, hehe.
Hej Vanja!
Jag har en fråga till dig, då jag tycker att du verkar vettig och har nog en del erfarenhet av det mesta.
Jag och min kille har varit tillsammans i 6år. Vi har haft det sjukt bra och i princip aldrig haft något större problem att ta tag i. Förens nu.. För lite mer än en månad sedan så blev han helt plötsligt en annan person. Han började festa mycket, prioriterar helt fel saker och stänger mig ute. Han visste helt plötsligt inte hur han kände men vill ändå inte göra slut och släppa taget. Jag känner att jag snart inte orkar mer och bör ta mig ut detta för min egen skull. Egentligen så vill jag inget hellre än att han ska bli sig själv igen men vet inte hur länge jag kan stå på sidan och vänta. Han fyller 30 snart och är i någon slags kris. Problemet är ju delvis att han inte tar hjälp av mig i detta utan behandlar mig istället dåligt. Kommer han komma ut detta? Jag kan inte ha en pojkvän som plötsligt blivit 18 år igen.
Hur går man vidare efter ett så här långt förhållande? Det skrämmer mig och jag känner mig helt lost. Det känns som att jag aldrig kommer bli glad igen (även fast jag innerst inne vet att jag kommer blir det). Hur ska jag kunna sluta tänka på hur bra det varit innan allt detta och sluta koppla saker till honom och oss?
Jag känner mig allmänt trasig och vet inte hur jag ska ta mig upp igen.
Vore jätte snällt om du kunde svara på detta med dina egna erfarenheter. Alla tips är välkomna 🙂
Med vänliga hälsningar,
Anonym