Vanja Wikström

Det här med att det händer megasuperdupermycket med kids utveckling efter att de börjar på föris får jag lov å skriva under på. Sen ett par veckor tillbaka ÄTER IGGY SIN GRÖT SJÄLV. SJÄÄÄLV! På egen hand alltså! Som en riktig person.

Jag kan inte med ord beskriva hur URGULLIGT det är att se detta. Denna förvandling. Från mini till mänska, typ. Min lilla bebis KAN SJÄLV. Håller på att bli pojke. Helt fantastiskt.

”Dish!” Det betyder ”Det är slut” (i Igsters öron låter väl det som dish), och när gröten är slut kommer alltid den line:en plus det internationella tecknet för densamma. #HandenILuften

Och på tal om tal, så är det en annan front där det speedas på i ljusets hastighet. Det kommer ord ord ord hela tiden. De fullkomligt bubblar fram ur honom, säkert ett nytt om dagen. Även det URGULLIGT såklart, men framförallt så JÄVLA COOLT. Att höra sitt barn kommunicera med ord som…låter som ORD är bara för roligt. Och okej, orden är väl kanske inte alltid supertydliga, men jag fattar precis.

Eftersom vi bor hos svärmor nu så åker vi tunnelbana varje dag fram å tillbaka till stan. Och lyssna nu vad töntig jag är – men jag blir SÅ STOLT när Iggy ber mig om grejer längs resans gång. För då får jag liksom visa att JAJEMÄN MIN UNGE SNICKSNACKAR SERRNI OCH JAG HAJAR PRECIIIIIS VAD HAN SÄGER!

Så jag hämtar gladeligen napp (”bappe”), snutte (”nene”) och vattenflaska (”kacke”), och inbillar mig att alla runtomkring blir störtimponerade av vår fantaaaastiska kommunikation.

Hursomhelst, så är det bara för jäkla coolt det här med snicksnackandet. Jag får anstränga mig för att inte dö gulldöden varje gång det kommer ett ord som jag förstår, och som gör att vi liksom pratar ”på riktigt”. Pratar ”med ord” kanske jag ska säga istället, för pratar på annat sätt gör man ju såklart ända sen födseln.

Men jag är så impad av Iggy och hans växande förmågor. Och det här är precis en sån där fin grej som är så härligt med att få barn; för de kommer ju fortsätta utvecklas hela hela hela tiden. Och man får följa med på resan, och stålsätta sig att inte dö gulldöden om och om och om igen.

Jajemän! Det snackar vi i Mammamaffian om i veckans avsnitt av Älskade Unge. Jag avslöjar till exempel att det här med att smörja in mammamagen med olja för att undvika bristningar även kan ha andra positiva bieffekter. He he.

Kajsa träffar också Zinat Pirzadeh som fått barn såväl som 17-åring i krigets Iran, som nyligen som 45-åring i Sverige. Rätt skilda erfarenheter, visar det sig. Missa INTE!

Nu bor vi ju som ni vet hos svärmor då vår lägenhet är uppånervänd pga golvläggning å ommålning. Men innan lyan vändes uppåner tog jag lite bilder för att föreviga hur tjusig den var. Jag hade ju styrt upp den så gott jag kunde inför Amelia-plåtningen, och eftersom inredningsinläggen varit så poppis tänkte jag att jag kunde bjussa på ett till! Så här kommer en inblick i min garderob och vad som hittas på min smyckesbyrå. Hoppas ni gillart!

På garderoben tronar ett altare tillägnat min man, komplett med halvnaken idolbild å allt. Kan meddela att Niklas var mycket nöjd med detta. I garderoben sitter en loppisfyndad anka, prydd med ett halsband som min mamma köpte till mig när hon, jag å mormor var på tjejresa till Mallis när jag var fem bast.

Nån som missat att jag gillar mönster?

Ett palmblad som sett sina bästa år fick flytta från ananaskrukan i Bara vara-rummet till en flaska i sovrummet. Win win. Åsså en zebra-aloe på det. Love it.

Lite ICA-rosor och ett grässtrå får pigga upp smyckesbyrån.

Favoritarmbandet. Såklart.

Ett gäng smyckesskatter delar utrymme med min älskade Chanelplånka, fyndad i den magiska vintagebutiken i Verbier. Själva smyckesasken eller vad jag nu ska kalla den är någon slags uppläggningsgrej för mat som jag plockade från min farmors hem när hon gick bort. Sprayade den guldig och vips blev den mer lämpad för smycken än oliver. Tyckte jag.

Byrån som skymtas under alla tidningar och örhängen kommer vi dock inte behålla. Den är tokfin (fyndade den på loppis för sex år sen) men vi har helt enkelt tröttnat på den. Så när vi flyttar hem igen kommer den få stryka på foten, till förmån för…nåt annat. Vad vet vi inte riktigt än. Det visar sig.

Slank förresten förbi lyan i går och tjyvkikade på hur det går där (kunde inte hålla mig).  Och halleluja! Det går framåt – SNABBT! Köket, sovrummet och badrummet är redan krispigt vita, kanske ska slinka förbi i dag igen och se om det hänt något på golvfronten… #NyfikenIEnStorStorStrut