Vanja Wikström

Men titta! Vilka himlans tjusiga konstverk jag hittade under vindsrensningen va? En åttaårig (-ish) Vanja, som gör fula miner i kopiatorn på pappas jobb.

Det var ett väldans nöje minns jag, det där med att leka med kopiatorn på päronens arbetsplats. Min generations Playstation, eller nåt.

Hursomhelst är de snygga på ett lite fult vis tycker jag, så eventuellt blir de inramade och åker upp på väggen i nya lägenheten.

Gick med huuuur många lådor med gåvor till Stadsmissionen också efter vindsröjandet. Bland annat var det dags att säga bye bye till min rätt ansenliga hattsamling (ovan ser ni några favoriter).

Jag hade ju en period på ungefär fyra år då jag var fullkomligt hattberoende. Gick inte utanför dörren utan huvudbonad. Men det var länge sen nu, och mina älskade hattar får pryda någon annans kalufs i fortsättningen.

NÃ¥t som däremot fÃ¥r stanna – och till och med komma ner frÃ¥n vinden är den här: Hund! Han heter sÃ¥. En mjuk hund som jag fick av min farbror när jag var liten. Älskade denna hund sÃ¥ sÃ¥ SÅ mycket, och eftersom Grodan just nu är väldigt fascinerad av just hundar tänkte jag att han kanske skulle gilla min gamle kompanjon.

Och det känns som att Hund gick hem. En puss fick han i alla fall.

Iggy har fortsatt att bidra med ovärderlig hjälp på flyttröjarsidan. Som synes har han till exempel gjort ett väldigt bra jobb med att packa ner alla våra oljor/vinäger/andra luriga flaskor i vasken.

Exakt två dygn kvar nu tills vi flyttar. The excitement!

Nu börjar det arta sig här hemma, inte så himla mycket kvar att packa alls faktiskt. Lite kvar i köket och i sovrummet. Annars känns det som att vi är på banan.

Givetvis gick vårt super duper-upplägg i går åt skogen. Ni vet, det där att Iggly skulle roa sig på Junibacken medan vi rensade vinden? Barnvakten har fått halsfluss, så det blev inget barnvaktande alls. Inte i går, inte i dag och inte resten av veckan. Of course, när man behöver det som mest.

Det gör att jag känner ännu mer för den här debatten huruvida det är ok eller ej att lämna på föris medan man som päron gör nåt annat än jobbar. Hade Iggy börjat på föris hade vi utan betänkligheter låtit honom gå där i går, och rensat vinden i lugn och ro. Utan dåligt samvete. Jupp.

Han hade garanterat haft det skojigare på föris, än hemma med två stressade päron som nu fick jonglera ytterligare lite extra för att få livet att funka. För självklart var det en omöjlighet att rensa vinden med Iggy på plats. Dels för att han inte tycker det är så skoj, och då blir det inte så skoj för någon, och dels för att det är farligt. Hårt, ojämnt å ruffigt cementgolv och fullt av mer eller mindre livsfarliga grejer att snubbla över/ta på/stoppa i munnen.

Så vi löste det som så att Niklas rattade bebis i lägenheten, och jag rattade vinden. Det gick, visst, men det var väl inte direkt optimalt då vi har tusen andra grejer att få gjorda, och verkligen hade sett fram emot fem timmars koncentrerat pysslande.

För nej, vi har ingen annan tillgänglig barnvakt just nu. Det är en sak som de som retar sig pÃ¥ att vi tänker sÃ¥här kring föris gärna säger: ”DÃ¥ fÃ¥r ni fixa barnvakt! Kan inte mormor ställa upp?”. Och absolut, vi hade gärna löst det sÃ¥. Men när det inte GÅR dÃ¥? Och för alla de som inte är strösslade med far- och morföräldrar och annan familj/vänner som kan och vill barnvakta, hur ska de göra?

”Jag ser inte svÃ¥righeten i det här, en förälder har hand om barnet, det andra föräldern rensar vinden!” säger nÃ¥gon annan. Nä – ibland är det inte den bästa lösningen. Faktiskt. Och hur tänker man dÃ¥ kring alla ensamstÃ¥ende?

Jag är inte ute efter att man ska dumpa kidsen pÃ¥ föris och slänga bort nyckeln – jag menar – vem VILL ens det? Jag är ute efter lite flexibilitet. Precis som mÃ¥nga kommenterade – om lilla Lisa är 6 timmar pÃ¥ föris ena dagen, och 5 timmar andra dagen – spelar det verkligen nÃ¥gon roll?

Om man tränar en timme pÃ¥ lunchen och hämtar sitt barn en timme senare, dÃ¥ gör man ”rätt”. Men tränar man efter jobbet och hämtar precis samma tid som om man tränade pÃ¥ lunchen, dÃ¥ gör man ”fel”. SÃ¥nt gör mig trött.

Och ”regler är regler – det är bara att följa!” tycker vissa. Okej, resonerar man sÃ¥ hoppas jag verkligen att dessa mänskor inte gÃ¥r mot röd gubbe, aldrig parkerar fel, aldrig kollar Facebook pÃ¥ arbetstid med mera med mera. För regler är regler, och ska följas till punkt och pricka. ALLTID. Eller?

NÃ¥gon annan blir upprörd över att barnets bästa inte sätts i fokus. Jo – det gör det! För mitt barn hade det absolut varit bättre att vara pÃ¥ föris i gÃ¥r, än med oss. Förutsätt inte att det är nÃ¥t dÃ¥ligt att vara pÃ¥ föris. Vi lever i ett land med en helt fantastisk förskola – jag VILL att mitt barn ska spendera tid där.

Där träffar man kompisar, inspireras och stimuleras och får ynnesten att lära sig av extremt kompetenta och välutbildade pedagoger. Människor med ett intresse för barn och deras utveckling. Ett fantastiskt ställe.

Och detta mÃ¥ste jag fÃ¥ sagt: förskollärare – jag tycker frÃ¥n djupet av mitt hjärta att ni är APCOOLA! Ert yrke är för mig i det absoluta toppskiktet vad gäller viktiga positioner i samhället. Det ni gör är fullkomligt ovärderligt, och jag är sÃ¥ enormt tacksam att ni finns.

Givetvis är ni och er arbetsplats inte något man ska missbruka. Skämmes tamejfan på de päron som dumpar kidsen där 99% av ungarnas vakna tid, för att de av någon anledning inte har lust att ta hand om barnen själva. Trodde inte det fanns såna föräldrar, men det finns det tydligen (nu menar jag INTE såna som maxar kidsens föristid för att de verkligen MÅSTE och inte har ngt annat alternativ).

Nej, som så ofta tycker jag att det absolut bästa för alla inblandade är BALANS. Och FLEXIBILITET. Bli inte arg på mig för att jag rensar vinden när Iggy är på föris. Jag rensar inte vinden varje dag. Jag älskar Sveriges förskola, men vill för den sakens skull inte att Iggy ska vara där från tidig morgon till sen kväll. För även där tror jag på BALANS.

Nu har jag sagt mitt om det här känner jag.

Nu är bloppisen avslutad – TACK alla som var med och budade! Här kommer ett fÃ¥ng flÃ¥diga syrener till er som vann, jag mailar er inom kort!

Så fort vi flyttat och fått saker och ting någorlunda på banan blir det bloppisdags igen. Då med mera av mina kläder, hoppas ni är sugna på dem också.

Och till er som undrar varför vi bloppar bort bebisgrejer (vill vi inte ha flera barn?): jo, någon gång i framtiden vill vi ha ett barn till. Men det känns rätt långt borta just nu av en massa olika anledningar.

Och eftersom vi nu ska flytta och inte direkt har för LITE pryttlar, är det OERHÖRT skönt att kunna bli av med en del barnsaker, som dessutom tar upp rätt mycket space. Vi får väl köpa tillbaka våra grejer av er när det är dags för fler kids helt enkelt, ha ha!