Min lilla groda. Jag märker att det här med att flytta har påverkat honom. Han har blivit lite ynkligare. Han far ju runt gåendes numera, och tidigare när han damp ner på rumpan (det är ju lite vingligt ibland) så ställde han sig bara upp och knatade vidare. Men nu blir det ledsna miner direkt och armar som sträcks upp mot våra famnar.
Han har också haft mardrömmar, vaknat och varit ledsen. Och det allra tydligaste tecknet kom i lördags, när han visade väldigt starkt att han ville ligga i vagnen. Vagnen! Som han ju knappt tål att sitta i längre än tre minuter i vanliga fall. Men nu ville han dit å gossa in sig – trots att han inte var i närheten av sov/lurtid (då han accepterar att vara där).
Det var för mig och Niklas ett uppenbart sätt att söka trygghet – vagnen har han koll på, där känner han sig hemma. Och då brast hjärtat lite, det är ju inte så härligt att märka att ens barn känner så, för det betyder ju att vi ruckat rätt rejält på hans värld.
Men! Detta var som sagt i lördags, och redan dagen efter kändes det bättre. Det var liksom som att ju mer vi packade upp – desto lugnare blev Iggy. Antar att det kändes mer som hemma, att han fick ha saker omkring sig som han känner igen, och slippa leva i lådor.
Den stora förändringen i hans humör kom i söndags, för då fick vi upp sängen. Vi har en vattensäng, och det är rätt ordentligt meckigt att sätta ihop den (går inte att flytta på om man inte tömmer den och plockar isär den). Men i söndags fick vi ordning på den, och då märkte vi en enorm skillnad på grod.
Han hänger mycket i vår säng, vi leker ofta där och gossar en massa massa massa där. Så det kändes som att när den var på plats, var ordningen återställd på nåt vis, för honom. Humöret har blivit bättre och bättre sen dess, och i dag har han varit back to normal. Knatat runt massor här i nya lyan, gått på upptäcktsfärd och varit på gott humör. Han hade dock en del mardrömmar under natten, hoppas innerligt att de är borta tills inatt.
Tror inte bara det är själva flytten som varit jobbig för Iggy, vi har ju även varit ute och rest, plus att vi packat ganska länge i gamla lyan. Och att grej efter grej som han är van vid hemma ”försvinner” tror jag också varit lite jobbigt. Och sen flytten med massa flyttgubbar och städfirmsmänskor som översvämmade lägenheten, och gjorde den alldeles tom. Måste varit underligt för honom.
Hursomhelst så känns det som att vi är tillbaka på banan igen, att tryggheten är tillbaka. Men… I morgon är det ju förispremiär, så det blir ytterligare en omställning. Att den skulle inträffa just precis nu känns inte optimalt, men it is what it is.
I vanliga fall hade jag inte oroat mig ett smack över att grodan ska börja på föris, han älskar nya mänskor och tycker det är skoj med nya miljöer. Och förisen känns hur bra som helst, så jag tror vi fått plats på ett riktigt guldställe.
Men just nu känns det lite jobbigt tycker jag, just för att vi märkt att han tyckt det varit lite besvärligt det här med flytten. Så att lägga en till jättegrej på hans lilla bebisaxlar just precis NU känns…sådär faktiskt.
Men det ska nog gå bra. Jag är superpeppad på föris och tycker det ska bli väldigt roligt att få gå dit, träffa personalen, hälsa på de andra kidsen och se vad som händer där. Hoppas hoppas hoppas att morgondagen blir en bra dag, så att min lilla groda får en så bra start han bara kan på sin föriskarriär.
