Vanja Wikström

Hörrni! Vad KUL att det var så många som undrade varifrån mina fräsiga träningskläder kom ifrån på yoga med kids-inlägget. Och vet ni varför det är så kul att ni uppmärksammade just dessa tjusiga plagg? Jo, två anledningar:

1) Märket heter Under The Same Sun, och jag kan mycket stolt avslöja att det är kompisar till mig som startat märket, woop woop för driftiga brudar!

2) Alla som anger kod Vanja får FEMTON PROCENTS RABATT på allt i deras überfina webbshop (gäller ej bikinis)! Lovely va? Woop woop igen!

HUR fint set? Och ännu bättre – förutom att allt Under The Same Sun gör är TOKSNYGGT, så är det också gjort med ett omfattande eko- och hållbarhetstänk. Kläderna ovan är till exempel gjorda av återvunna vattenflaskor, och printet är 100% ofarligt för såväl miljö för de som utför arbetet (plaggen produceras i Kalifornien).

Världens finaste yoga/träningskläder! Men man kan självklart även bära dem utanför gymmet.

Jag har de här leggingsen, den här toppen och det här linnet. Kan avslöja att alla plagg är VANSINNESSKÖNA att ha på sig.

In med er å shoppa loss nu vettja, det är mycket skojigare att träna om man har en flådig outfit ju! Under The Same Sun hittas här – glöm inte att ange rabattkod Vanja för att få 15% rabatt!

I dag knatade vi alltså bort till Iggys föris för allra första gången… En historisk dag! Vi var inte där så länge, kom 9.30 och gick vid 11, det tyckte pedagogerna var lagom. Och det var nog helt perfekt faktiskt. Grodan somnade som en stock typ sekunden efter att vi kommit därifrån.

Hur var det då? Och hur kändes det? Jo – TOKBRA! …måste jag nog säga. Tror faktiskt inte det hade kunnat kännas bättre. Förisen känns fantastisk, själva stället är ett barnparadis.

Det finns ett ateljérum, ett byggrum och ett målarrum. Överlag verkar det vara ett väldigt kreativt ställe, och när man pratade med pedagogerna märkte man att ALLT som görs, görs av en anledning.

Överallt hängde det en massa pyssliga små konstverk.

Tre dagar i veckan jobbar de med olika projekt, just nu är det kojor. Då byggs det kojor inne och ute, de tittar på fåglarna och deras ”kojor” och pratar om varför de gör såna osv. Jag fick uppfattningen att allt som görs är väldigt genomtänkt för kidsens utveckling. Helt fantastiskt.

Både jag och Niklas fick en väldigt bra uppfattning om både själva stället, och de som jobbar där. De var så fina med barnen och verkade så genuina i sitt sätt att berätta om hur de jobbar, och varför de gör som de gör.

Vi älskade dem, känns hur bra som helst på personalfronten måste jag säga. Är sjukt impad faktiskt. Känns mysigt också att det är en så pass liten förskola – 23 barn går där allt som allt.

Iggy hade fått en fräsig liten korg med sitt namn på. Och vi fick i uppdrag att göra en tavla med honom och oss som vi kan sätta upp ovanför hans klädplats, samt en bok där vi samlat bilder på sånt han tycker om samt nära och kära. Som han kan ha som trygghet, och även visa de andra vilka vi är och vad han gillar. FINT.

När vi kom så sprang Iggy runt och kollade in alla leksaker överallt. Han var på toppenhumör, och verkade tycka att det var väldigt spännande alltihop.

Han fick också vara med och måla.

Då blev han utstyrd i en väldans tjusig målartisha.

Ser ni skräcken i Niklas ögon? Vi insåg rätt kvickt att vi också borde haft på oss målartishor, för OJ VAD DET KLADDADES! Niklas hade dagen till ära sin favvoskjorta på sig, som är rätt pricy. Och ett gäng små knattar beväpnade med penslar och färg i mängder, gjorde att den där skjortan levde farligt kan jag säga.

I morgon blir det oömma kläder – även för pappan…

Jag som är lite av en kladdfaschist (alltid redo med en servett!) kommer få träna rätt duktigt på att…inte vara det. Inser jag.

En och en halv timme var rätt lagom att hänga på föris såhär första dagen. Vi nosade liksom på den. Pedagogerna var väldigt måna om att inskolningen ska bli lyckad och att Iggy ska må bra genom hela processen, så den får ta den tid det tar helt enkelt. Det får inte bli stressigt, vilket gör att Iggy blir ledsen och kopplar ihop föris med nåt dåligt, sa de. Bra tänk!

I morgon ska Niklas vara där själv med honom, och då ska de stanna så länge som det känns bra. Fredag och måndag hänger jag eller Niklas också med, och sen på tisdagen ska vi se om vi kan lämna honom själv ett slag.

Iggy verkade tycka att dagen var spännande. Han ramlade på slutet och då blev han ledsen och ville upp i famnen, annars var han som han brukar. Det vill säga springer runt rätt obehindrat och är nyfiken på mänskor och grejer.

Men även om det gick toppenbra i dag, så var ju detta såklart föris extra light. Precis som pedagogen sa – eldprovet kommer ju om några dagar, när han inser att han ska VARA på föris. Det är inte bara studiebesök liksom. Då kommer han med all säkerhet att bli ledsen.

Men de var så bra, och berättade hur de tyckte att man ska hantera det. INTE smita! ALLTID säga hejdå innan man går. Så att vi inte bara försvinner huxflux, Iggy ska alltid ha koll på när vi går. Annars kommer han bli orolig och vilja ”bevaka” oss, inte våga släppa taget. Superlogiskt och vettigt tycker jag.

Tror nog inte att det kan kännas bättre ur ett päronperspektiv. Hemlagad mat har de också – ekologisk (YES!). Vegetariskt flera dagar i veckan.

Och en JÄTTEFIN (och stor!) gård med maaaaassor av skojiga grejer att leka med och på. Summan av kardemumman: jag och Niklas tyckte förisen kändes TOPPENBRA, och det verkade som att grodan tyckte om stället också.

Min känsla är att han kommer tycka att det är väldigt roligt att börja på föris, det fanns så mycket kul att hålla på med (de målar, de drejar, de bygger, de grejar) och han har ju ÄLSKAT att vara på öppna förskolan. Tror han kan bli lite uttråkad av mig och Niklas ibland. Eller, det vet jag att han blir.

Inser såklart att det finns jobbiga grejer med föris också, att det kommer kännas intensivt för Iggy med alla intryck och att inte ha mamma, pappa eller någon annan han känner med sig. Men vi tar det piano – jag eller Niklas kommer hänga med på föris så många dagar som det behövs, och sen får vi mjukstarta såklart med korta dagar, så att grodan hinner landa i det hela.

Tror det är jätteviktigt att (precis som pedagogerna sa) att det inte blir för mycket på en gång, att vi håller dagarna korta och att vi päron är med så mycket det behövs, så att föris blir nåt spännande och roligt. Och inte förknippas med obehag.

Ja ja, man kan snicksnacka hur mycket som helst om hur och vad man tänker sig, och sen kanske det blir pannkaka av alltihop ändå. Men det känns väldigt bra, och jag tror det här kommer gå finfint faktiskt.

Förutom att man sätter sin doftprägel på en ny lägenhet, så är blommor blommor blommor också nåt som gör att jag känner mig hemma. Har därför gått loss på lite fina blomster som nu står utplacerade å piggar opp.

Blommor är ju också ett riktigt lovely sätt att VÄRNA VARDAGSGLÄDJEN som jag propsar så mycket på som ni vet. Och de gör det därför mycket lättare att leva i ett mindre kaos, där mycket fortfarande är nerpackat i lådor.

Vi börjar dock komma i ordning ganska bra tycker jag. Det funkar att leva, och det mesta som är viktigt för en fungerande vardag är på plats. Prydnadsgrejer och ”myset” är väl det som inte riktigt är DÄR än, om vi säger så.

Eftersom så mycket ska göras om i lägenheten får vi se hur mycket detalj-jox som är värt att göra nu. I princip alla golv och alla väggar ska ju fixas till, plus att hela köket ska göras om. Så vi kanske inte lägger MASSIVT krut på att få världens fräsigaste hem innan allt sånt är gjort, men självklart ska det vara mysigt och kännas bra tills dess.

Det är värden som kommer stå för mycket av renoveringen eftersom det är en hyresrätt, och det betyder ju att vi får anpassa oss till deras schema. Förhoppningsvis kommer allt göras innan sommaren dock (det är vad jag håller tummarna för), men eventuellt kan det dröja.

Men vi får väl göra det så härligt det bara går fram tills renoveringen såklart, jag är inget fan av att leva i nån slags limbo. Mitt hem är min borg, verkligen. Och det måste kännas så bra det bara kan, utifrån förutsättningarna.

Kolla här vad hon som bodde i lägenheten innan lämnat på anslagstavlan. Hon är så jäkla härlig. Känns typ som en släkting som vi hittat. Vi får hoppas att lyckokakan har rätt. Och att värden inte bökar om vad som behöver fixas i lyan. För det är MYCKET.

I morgon kommer en snickare som ska ta en kik, så då ska vi visa runt honom (eller henne!) och visa på allt som behöver åtgärdas. Ni får såklart följa med på renoveringsresan, lovar att ta lite pics på lyan!