I går skrev jag och glammis-Malin av oss från kontraktet på GlamMom´s lilla butik. Och eftersom vi fick ett rekordpris för lokalen (weehoooo!) så var vi ju tvungna att gå å fira lite. Så efter kontraktsskrivningen gick vi å bubblade loss.

 

Fina Malin!

 

Det var bubbel i glasen, och babbel i våra munnar. Vi hade inte sett varandra på nästan tre veckor (typ rekord för oss tror jag) pga skidresor hit och dit, så vi hade MASSOR att snicksnacka om.

Bara på den här tiden som vi inte setts, så har det hänt såmycketsåmycketsåmycket. Till exempel har Malin och hennes kille hittat – och köpt! – drömlägenheten! De har längtat efter att flytta ÄNNU längre än mig och Niklas, så att de nu hittat rätt är MAJOR, och SÅ värt att fira!

 

Eftersom kontraktsskrivningen var på Östermalm, hamnade vi på Tures. Superhärligt ställe, som jag dock besöker alldeles för sällan eftersom jag typ aldrig tar mig norr om Gamla Stan.

 

Men man borde hänga mer på Tures känner jag, så härligt ställe! Finfina detaljer också, älskar deras klädkrokar.

 

Och jag har ju skrivit om det förut, men det tål att sägas igen; människorna på Östermalm är av en annan ras än Söderborna tror jag. För de ser SÅ annorlunda ut. Vilket är ASKUL såklart.

Jag kunde knappt sluta titta på alla perfekta hår, noggrant lagda makeuper (med ögonskuggor! #överkurs), hööööga klackar och dyringväskor. Och vet ni vad? De kunde inte sluta titta på mitt rosa hår, ha ha!

 

Jag ser ju inte längre att jag faktiskt har en hårfärg som inte är…direkt naturlig. Tänker aldrig på det, är ju så van. Och på Söder vimlar det av pastellfärgade huvuden, så där är det liksom ingen som reagerar heller.

Men att sitta i hjärtat av Östermalm med en skär kalufs var lite av en upplevelse – jag kände mig som en kändis, typ. UTSTIRRAD, liksom. Men det var roligt, fick en smal skiva av 15 minutes of fame, typ.

 

Vårigt värre!

 

Min fina partner in crime.

 

Vi pratade om att det händer så himla mycket roliga grejer just nu – att 2015 IS THE YEAR! Så mycket skojigheter som liksom ligger och glittrar sådär lite lätt i ens liv hela tiden. Vilket gör det mycket lättare att hantera sånt som inte är lika lovely. Glittret finns där ändå, under det jobbiga.

 

Den här trappen var ju så snygg att jag bara var tvungen att plåta.

 

Glad påsk på er nu alla fina fina fina blogoliner – hoppas det blir mycket ägg, nubbe å gotte!