Jag var ju lite ledsen i förrgår eftersom grodan börjat sova så risigt här. Tog därför matfajten och tokvägrade Iggy flaskan natten därpå. Hade förberett alla i huset, vilket gjorde att jag inte blev så stressad när det var dags att fajtas, eftersom alla liksom visste att det var på g. Superskönt.
Och halleluja! Det funkade som en dröm! Första fajten när det vaknades och skulle snaskas flaska (och han fick NEJ) blev såklart lite jobbig. Skrik å bök. Men till slut så accepterades det, och han somnade om med napp å snutte.
Vaknade såklart två gånger till och bökade, men för varje gång gick det snabbare att acceptera att det var NO FOOOOOOD MR! Sista gången han vaknade var klockan efter 04 (som är gränsen vi satt för att tidigast få äta), då fick han sin flaska och somnade om ett par timmar.
Och – i natt fick jag skörda frukterna av kampen. Inte ett enda uppvak förrän prick kl 04 – då fick han flaskan, och somnade sen om. Känns SÅ skönt att vara tillbaka på banan med våra rutiner. Och SÅ skönt att slippa bli panikstressad varenda natt för att man stör alla andra. TOKvärt att orka fajtas lite.
Hemma sover han i princip alltid rätt bra numera, vaknar en gång vid 04/05 och äter, och somnar sen om till 07/07.30. Men så fort han blir sjuk (som han varit nu), eller vi byter miljö så ruckas de här rutinerna såklart. Då får man kämpa sig tillbaka.
Och hörrni! Det är så JÄKLA COOLT att se Iggys utveckling här i Verbier. Det är som om någon har tryckt på fast forward-knappen. Han knatar runt hur bra som helst nu, det här med att gå har verkligen släppt. Och det är så sött när han tultar omkring att jag går runt å fånler konstant. Det gör han också, för han är så rackarns nöjd med sin nya mobilitet.
Han inspireras såklart av kusin Ruben som ju både kan gå å snicksnacka en hel del. Och man märker direkt hur de influerar varandra. Iggy vill plötsligt hellre knata än krypa, och Ruben ber ständigt om ”appi appi”. Vilket betyder att han vill ”dappa” – ni vet, dansa dappydansen (ni som set YouTube-klippen vet vad jag menar va?). Så sjukt roligt – dappydansandet sprider sig ha ha!
Nella the babysitter gör ett helt fantastiskt jobb. (För övrigt hon som tagit detta inläggs alla fina bilder!) Här sitter kidsen och har picknick. Med sig hade de majskrokar, korvbitar och russin. Så jäkla sött. Iggy hittade en blomma som han var försjunken i läääänge tydligen (det är den han sitter och plockar med på bilden).
De bygger snögubbar, åker pulka, och far upp och ner för ”babybanan” som går precis här utanför; ett rullband som tar skidåkarna upp till första liften. (Givetvis åker de bara en och en, tillsammans med Nella eller någon av oss.)
Ja, det är helt enkelt så sjukt kul att se vad som hänt med Iggy bara de här senaste dagarna. Jag förstår helt klart varför alla barn race:ar i utvecklingen när de börjar på föris.
Och det här får mig därför ännu mer peppad på just att Iggy snart ska börja på förskola. För han ÄLSKAR verkligen att vara här. Alla människor som finns omkring honom hela tiden, kusin Ruben att inspireras av, alla grejer att leka med. Han är så jäkla glad här, min lilla groda. Så jag tror verkligen att han kommer tycka att föris är askul. 15:e april börjar han, då får vi se om jag har rätt.
