Vi är i himmelriket. Bokstavligen. Att vara i alperna är fullkomligt magiskt, och så fort man kommer upp i bergen så minns man varför det där jäkla meckandet med skidutrustning å pjäxor å hjälmar åsatanåhansmoster alltid är värt det. ALLTID.

Det är ren och skär satans MAGI att sitta ovan molnen och blicka ut över så vackra landskap att man tror att de nog egentligen faktiskt MÅSTE vara kulisser. För KAN det vara såhär vackert?

 

Vi har haft en helt fantastisk dag. Lägenheten vi bor i är supermysig, och ligger helt perfekt. Man kan åka skidor ända till dörren, så rackarns lyxigt. Så vi inledde med gemensam frulle, och sen blev det fix av skidutrustning.

Jag äger i princip inget sånt (jo, underställ å skidglajer men that´s it), men som tur är så är Niklas familj riktiga bergsgetter, så det de inte har i skidutrustningsväg är inte värt att ha, typ. Vilket innebär att man kan lånalånalåna ihop en hygglig setup, himla bra. Kompletterade med ett par hyrpjäxor, sen var jag good to go.

 

Och känslan att komma upp på berget, och få ta första åket ner…alltså – LYCKA! Nåt som är så fint med att åka skidor är att man hela hela hela tiden har så jäkla KUL.

Jag kom på mig själv så många gånger i dag att åka runt med ett fånleende på läpparna, det kommer liksom automatiskt. Det är lite som att spendera en hel dag i berg- och dalbanan på Grönan, man är i ett konstant lyckorus.

Nåt annat som är himla fiffigt med att åka skidor, är att det är svårt att vara någon annanstans än här och nu. Jag som alltsomoftast har en triljard jobbtankar bråkandes i huvudet har inte en chans att ens komma i närheten att fnurla på sånt i backen. Där…åker man bara. Man ÄR, liksom.

 

Och de här vyerna som man konstant bjussas på… Crazy bananas. Den där Mother Nature var en begåvad brutta.

 

Förutom skidåkningen, så är givetvis lunchen det man vill åt. Lunchen i backen – utomhus, i solen; det är ju liksom höjden av ljuvlighet.

Dagens lunch intogs på Le Dahu. Givetvis ackompanjerad av en Panache – hälften öl & hälften sockerdricka. Perfekta blandningen av beska och sötma, tokfräscht att surpla i sig och dessutom lite lagom med volymprocent.

 

Just nu känns den stressiga hitresan redan väldigt fjärran, och det är inget snack om saken att den här resan redan är tokvärd det meck som varit, och det som eventuellt väntar.

Att stå på en bergstopp och få blicka ut över obegripligt vacker natur, och sen dessutom få susa ner genom densamma, är ren och skär magi. Så tacksam att få vara här just nu.