Vi är i himmelriket. Bokstavligen. Att vara i alperna är fullkomligt magiskt, och så fort man kommer upp i bergen så minns man varför det där jäkla meckandet med skidutrustning å pjäxor å hjälmar åsatanåhansmoster alltid är värt det. ALLTID.
Det är ren och skär satans MAGI att sitta ovan molnen och blicka ut över så vackra landskap att man tror att de nog egentligen faktiskt Mà STE vara kulisser. För KAN det vara såhär vackert?
Vi har haft en helt fantastisk dag. Lägenheten vi bor i är supermysig, och ligger helt perfekt. Man kan åka skidor ända till dörren, så rackarns lyxigt. Så vi inledde med gemensam frulle, och sen blev det fix av skidutrustning.
Jag äger i princip inget sånt (jo, underställ å skidglajer men that´s it), men som tur är så är Niklas familj riktiga bergsgetter, så det de inte har i skidutrustningsväg är inte värt att ha, typ. Vilket innebär att man kan lånalånalåna ihop en hygglig setup, himla bra. Kompletterade med ett par hyrpjäxor, sen var jag good to go.
Och känslan att komma upp pÃ¥ berget, och fÃ¥ ta första Ã¥ket ner…alltsÃ¥ – LYCKA! NÃ¥t som är sÃ¥ fint med att Ã¥ka skidor är att man hela hela hela tiden har sÃ¥ jäkla KUL.
Jag kom på mig själv så många gånger i dag att åka runt med ett fånleende på läpparna, det kommer liksom automatiskt. Det är lite som att spendera en hel dag i berg- och dalbanan på Grönan, man är i ett konstant lyckorus.
NÃ¥t annat som är himla fiffigt med att Ã¥ka skidor, är att det är svÃ¥rt att vara nÃ¥gon annanstans än här och nu. Jag som alltsomoftast har en triljard jobbtankar brÃ¥kandes i huvudet har inte en chans att ens komma i närheten att fnurla pÃ¥ sÃ¥nt i backen. Där…Ã¥ker man bara. Man ÃR, liksom.
Och de här vyerna som man konstant bjussas pÃ¥… Crazy bananas. Den där Mother Nature var en begÃ¥vad brutta.
Förutom skidÃ¥kningen, sÃ¥ är givetvis lunchen det man vill Ã¥t. Lunchen i backen – utomhus, i solen; det är ju liksom höjden av ljuvlighet.
Dagens lunch intogs pÃ¥ Le Dahu. Givetvis ackompanjerad av en Panache – hälften öl & hälften sockerdricka. Perfekta blandningen av beska och sötma, tokfräscht att surpla i sig och dessutom lite lagom med volymprocent.
Just nu känns den stressiga hitresan redan väldigt fjärran, och det är inget snack om saken att den här resan redan är tokvärd det meck som varit, och det som eventuellt väntar.
Att stå på en bergstopp och få blicka ut över obegripligt vacker natur, och sen dessutom få susa ner genom densamma, är ren och skär magi. Så tacksam att få vara här just nu.
