I går körde vi ju avfirningsmiddag för vår fina fina glammis-Irica som rattade vår fysiska butik på ett exceptionellt utomordentligt sätt. Vi åt TOKsmarrig mat, och hade det TOKmysigt! Trots TOKusel service. Så usel att de faktiskt kommer få sig ett mail från mig i dag.

Vi gick till Fotografiska, ett fantastiskt fotomuseum här i Stockholm som även har en restaurang. Och upplägget på restaurangen är genomlovely – superhärlig inredning och stämning (tänk Nevvan) och väldigt spännande meny. Bara det att smöret kommer in som en tjusig klick på en gråsten liksom. Gillas!

Menyn är ekologisk, närproducerad – och till stor del vegetarisk. Den är uppbyggd på kalla, varma och söta ”växträtter”. Typ ”Purjolök, hjortron och gran”. Man äter ett par rätter per person, och kan även lägga till dagens protein i form av (närproducerad och ekologisk) fisk/kyckling/kött.

Och jag måste säga att maten var helt bananas. Så rackarns god!

Det här var en kall rätt bestående av potatis, kallrökt gräddfil (vem visste att sån ens existerade liksom?) och löjrom. Toppad med gräslök och rostad lök. Så enkla smaker, men MAGISKT gott. Så sjukt bra.

Och här har vi en varm rätt på gul lök, tryffel och jordärtkockschips (tror jag det var), med en side order av gris. Också helt vansinnesgott.

Så, maten var det alltså inget fel på. Tvärtom så kan det nog varit bland det mest spännande jag ätit i Stockholm. Roliga smakkombos som kändes nya och överraskande, väldigt vällagat och extra plus för allt ekotänk såklart.

Men, servicen var under all kritik. Det började med att en uppenbart stressad servitris mer eller mindre slängde fram den första rätten på bordet, medan hon blev sjukt irriterad på oss (och visade det tydligt) för att vi inte svarade snabbt nog när hon undrade vem som skulle ha vilken tallrik.

Sen fortsatte det bara neråt; ingen som frågade oss hur vi upplevde maten, om vi ville ha mera vin, beställa in flera rätter. Uppmärksamheten vi fick var i princip obefintlig, och när vi väl ägnades en tanke var det en mycket stressad sådan.

Min varma rätt var på väg att dukas av innan jag hunnit ta sista tuggan. Och när en väldans jäktad servitör fick oss att beställa in efterrätt innan vi ens hade druckit ur våra vinglas så fick jag nog.

”Vad är det som pågår? Finns det någon anledning till varför vi måste stressa oss igenom den här middagen?” frågade jag servitören. Jag vill ha en chans att åtminstone dricka ur mitt rödvin innan jag får in efterrätten, bli tillfrågad om jag önskar kaffe på maten, eller kanske en avec?

Då lugnade det ner sig litegrann, men stressen ersattes då av total ignorans. För nu vågade sig inte servitören sig i närheten av vårt bord. Inte förrän det var dags för notan.

Man blir så trött på sånt här tycker jag, det är liksom inte okej. Man går ut på restaurang för att äta god mat absolut, men också för att bli OMHULDAD. Man vill bli omhändertagen på ett varmt sätt, känna att man får en upplevelse även av det som går utanför själva rätterna. Och lägger man flera tusen på en middag så är det ännu mindre okej att man inte ens blir tillfrågad om vad man tyckte om maten.

Så om käket på Fotografiska fick 10 av 10, så fick servicen tyvärr minus 10 av 10. Jag kommer skicka ett mail till dem, så får vi se hur de hanterar det hela. Hur en restaurang/ett företag svarar på en missnöjd kund säger mycket om hur de ser på sin business, tycker jag.

Självklart kan det vara så att de bara hade en dålig kväll, det kan alla ha. De fick ju Gulddraken nyligen, och kanske är de överbelastade av gäster efter det, och har inte hunnit uppgradera till mer personal (som nog skulle behövas). Men oavsett anledning – när det går ut över gästerna så måste man åtminstone få en ursäkt, eller allra helst någon form av ersättning.

”En missnöjd kund är en dyr kund” brukar vi säga på GlamMom. För en missnöjd kund sprider ju givetvis sin missnöjdhet vidare, nåt som i allra högsta grad påverkar ens företag. Så vi har som mål att ingen någonsin ska få vara missnöjd med ett köp hos oss. Får se hur Fotografiska reagerar. Återkommer i ärendet helt enkelt.

Hursomhelst så lyckades vi bortse från den dåliga servicen, och hade superdupermysigt.

Vi pratade framtidsdrömmar, fyrtioårskriser, relationer – ja, ni vet. ALLT som gör det så jäkla härligt att sitta och snicksnacka med ett gäng sköna bruttor över lite bubbel.

Den ”söta växträtten” (läs: efterrätt) bestod av citron, oliv och maräng. Efterrätterna var alltså lika fantasifulla som huvudrätterna.

Smarri smarri!

Världens bästa team.

Och världens bästa Irica. All in all var det tack vare grym mat och fantastiskt sällskap en riktigt lovely kväll!