Men alltsÃ¥. HUR knäppt är inte livet? PÃ¥ musikfronten har det ju liksom varit intet nytt sÃ¥ att säga rätt länge nu. Och sÃ¥ i gÃ¥r – bara för att jag skrev det där blogginlägget bergis, livet mÃ¥ste liksom pÃ¥minna mig om att jag fortfarande inte vet ett skvatt eller har nÃ¥gon aning om vart mitt liv ska ta vägen – sÃ¥ damp det ner ett väldigt intressant mail.

Det var frÃ¥n min förlagssnubbe, Pelle. (Även känd som Idol-Pelle dÃ¥ han satt i juryn nÃ¥got Ã¥r ha ha…) Huxflux sÃ¥ har en gammal lÃ¥t jag skrivit pitchats till en artist, och ska nu spelas in. Det är ju bara för knäppt – vilken tajming va?

Pelle är en sjukt duktig snubbe, helt klart ett av de tyngsta namnen i branschen. Han jobbar främst mot Asien numera, då det är där som det fortfarande säljs skivor och går att göra pengar. Dessutom är artisterna helt bananasduktiga. Så min låt kommer spelas in av en tjej från Taiwan som tydligen är en riktig popstar i Asien HUR kul? Och HUR märkligt?! Ibland måste man ju bara ta sig för pannan för att livet bjussar på så knasiga överraskningar.

Men jag tackar Ã¥ tar emot, bockar ödmjukast inför musikguden som fick detta att hända. Vi fÃ¥r se vad det blir av lÃ¥ten. Fast egentligen spelar det ingen roll om den drar in nÃ¥gra stÃ¥lars eller inte. Jag tycker bara att det är sÃ¥ jävla kul att jag kan sätta ”Har skrivit lÃ¥t Ã¥t Taiwanesisk popstar” pÃ¥ min bucket list, ha ha.

Skickade i alla fall tillbaka förlagskontraktet med vändande post (ivrig? jag? vaddå?), och tryckte på Max Martin som frimärke. Kändes ju passande.