Sen nÃ¥gra veckor tillbaka sÃ¥ älskar Iggy att peka. Eller, han ÃLSKAR att peka. Och jag fattar varför  – äntligen hajar vi ju vad han menar. SÃ¥ det har varit en pekfest utan dess like, i snart tvÃ¥ mÃ¥nader tror jag.
Och de första veckorna var jag helt kollrig. Jag tyckte det vara SÃ
JÃVLA COOLT att han helt plötsligt kunde kommunicera med oss. Det hade ju liksom pÃ¥gÃ¥tt en massa därinne i blicken, men det var sÃ¥ svÃ¥rtolkat. Med pekandet släppte det, och vi fick en omedelbar brygga emellan oss. Vansinneshäftigt.
Eftersom han gärna blir buren, sÃ¥ fungerar pekandet alltsomoftast som ratt. Han ”kör” oss, liksom. Visar vart han vill att vi ska gÃ¥ med honom i famnen, och när vi är framme visar han vad han vill titta närmre pÃ¥.
PÃ¥ senare tid har han även börjat peka pÃ¥ allt han vill att VI ska se. Ãr det nÃ¥t som faller honom extra i smaken pÃ¥ paddan när det är matdags till exempel (jupp han käkar framför paddan, i princip varje mÃ¥l – enklast sÃ¥) sÃ¥ pekas det vilt mot skärmen. Och sen kollar han pÃ¥ en, sÃ¥ att han ser att vi är med pÃ¥ vad som är sÃ¥ upphetsande.
Det är så himla himla himla roligt tycker jag. Han har en hel värld inom sig, en massa känslor och upplevelser, och det känns som att vi varje dag får ta del av nya upptäckter om hans personlighet.
Ni vet ju att jag brukar jämföra att ha barn med att ha en spännande film ständigt rullandes. AlltsÃ¥, denna film blir ju bara roligare och roligare att ”titta” pÃ¥. Det är svÃ¥rt att ta in tycker jag. Man tror liksom att ”ja, men hur mycket roligare kan det BLI liksom, nu mÃ¥ste vi väl ändÃ¥ nÃ¥tt toppen?”. Och sÃ¥ höjs det en nivÃ¥ till. GÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng. Love it.
Nåt annat som kommit på sistone är att Grodan nu vill börja lägga tillbaks grejer som han tagit. Tidigare har han bara tagit prylar, och sen släppt dem i golvet. Ett spännande ljud när grejen når marken har varit belöning nog.
Men nu tar han en pryl, typ ett lock pÃ¥ en burk – och sen vill han sätta tillbaks det! Han plockar ur ljuset ur ljusstaken – och pluppar sen i ljuset igen. Nu gÃ¥r det ocksÃ¥ att fÃ¥ honom att ge tillbaks grejer – säger man ”FÃ¥r mamma den?” och hÃ¥ller fram handen, sÃ¥ fÃ¥r man (inte alltid, men ofta) det han hÃ¥ller i. OcksÃ¥ skoj tycker jag, eftersom han tidigare slängt iväg eller snäppt Ã¥t sig det han hÃ¥llit i.
Jag skulle vilja skriva ”det händer sÃ¥ mycket nu” med Grodans utveckling. Men saken är den att det är ju sÃ¥ HELA TIDEN. AlltsÃ¥, vilken fart de här smÃ¥mänskorna har! Crazy bananas! Under de tre dagar som mormor rattade honom har han lärt sig en massa nya trix som hon tutat i honom.
Och i dag pÃ¥ kontoret hörde jag fnitter Ã¥ skrattsalvor inifrÃ¥n toaletten när Grodan var pÃ¥ besök. Slank dit och sÃ¥g tvÃ¥ glammisar i full färd med att lära honom en Diva Snap. Vilket han plockade upp pÃ¥ bara nÃ¥gra minuter. SÃ¥ om man säger ”ah ah aah!” eller ”no no nooo!” (mÃ¥ste sägas med black girl-tugg), sÃ¥ har vi en liten diva snapper som viftar kaxigt med pekfingret. Sjukt sött.
Antar att pekandet håller i sig tills dess att pratandet kommer igång. Jäklar i min lila låda vad sött det kommer vara då. En pratade Piggly! Då kommer jag typ dö gulldöden.
