Denna tjusiga inbjudan damp ner pÃ¥ hallmattan i gÃ¥r. Och jag blev sÃ¥ rackarns glad, för det är en av mina allra bästa vänner som nu slÃ¥r till med giftermÃ¥l – KUL!
Och vet ni vad som är lite extra lovely? Jo – de ska gifta sig i ITALIEN! SÃ¥ detta innebär alltsÃ¥ att vi Mà STE Ã¥ka dit och myspysa, ett himla himla bra mÃ¥ste, mÃ¥ste jag säga…
Ni förstÃ¥r ju – bröllop, Italien, god mat, härligt häng, lyckliga nygifta, skojig fest… Ja, det är ju helt enkelt sÃ¥ himla mÃ¥nga plus att de knappt fÃ¥r plats!
Vår första tanke var att faktiskt att passa på att åka iväg några dagar ensamma, alltså lämna Grodan hemma. Jupp, så hemska föräldrar är vi. Tänker på oss själva minsann. Ingen långresa givetvis, men kanske tre nätter eller så.
Men. Nu undrar vi om det kanske inte är sÃ¥ lyckat. Tror Grodan att vi försvunnit helt och hÃ¥llet om vi är borta sÃ¥ länge i sträck? Det är väl det ena. Det andra är att det nog inte är helt lätt att ragga upp en villig barnvakt, tre DYGN i sträck. Sen är det inte helt lätt heller, kommer det kännas ok att Grodan är utan bÃ¥de mamma och pappa sÃ¥ länge…? Eller kommer vi bara vara oroliga att han är ledsen om vi Ã¥ker själva? Gaahhhh….
När vi var på bröllop senast var vi ju borta över natten, och det gick hur bra som helst. Det var dock i september, då var han ju mindre. Då kanske det var lättare för honom? Svårt tycker jag. Givetvis mysigt att ha honom med också, men enklast är att åka bara Niklas och jag.
Grodan stÃ¥r ju med pÃ¥ inbjudan. Sött värre! Hursom – I don´t know, jag tycker inte det är helt lätt det här. Hur skulle ni ha resonerat? Ta med bebelino eller inte? Hjälp oss gärna att reda ut tankarna…