Denna tjusiga inbjudan damp ner på hallmattan i går. Och jag blev så rackarns glad, för det är en av mina allra bästa vänner som nu slår till med giftermål – KUL!
Och vet ni vad som är lite extra lovely? Jo – de ska gifta sig i ITALIEN! Så detta innebär alltså att vi MÅSTE åka dit och myspysa, ett himla himla bra måste, måste jag säga…
Ni förstår ju – bröllop, Italien, god mat, härligt häng, lyckliga nygifta, skojig fest… Ja, det är ju helt enkelt så himla många plus att de knappt får plats!
Vår första tanke var att faktiskt att passa på att åka iväg några dagar ensamma, alltså lämna Grodan hemma. Jupp, så hemska föräldrar är vi. Tänker på oss själva minsann. Ingen långresa givetvis, men kanske tre nätter eller så.
Men. Nu undrar vi om det kanske inte är så lyckat. Tror Grodan att vi försvunnit helt och hållet om vi är borta så länge i sträck? Det är väl det ena. Det andra är att det nog inte är helt lätt att ragga upp en villig barnvakt, tre DYGN i sträck. Sen är det inte helt lätt heller, kommer det kännas ok att Grodan är utan både mamma och pappa så länge…? Eller kommer vi bara vara oroliga att han är ledsen om vi åker själva? Gaahhhh….
När vi var på bröllop senast var vi ju borta över natten, och det gick hur bra som helst. Det var dock i september, då var han ju mindre. Då kanske det var lättare för honom? Svårt tycker jag. Givetvis mysigt att ha honom med också, men enklast är att åka bara Niklas och jag.
Grodan står ju med på inbjudan. Sött värre! Hursom – I don´t know, jag tycker inte det är helt lätt det här. Hur skulle ni ha resonerat? Ta med bebelino eller inte? Hjälp oss gärna att reda ut tankarna…
