Tack snälla för att ni hjälpte mig/oss att reda ut tankarna kring det här med Italienresan! Det var väldigt spännande att se hur ni resonerade. Måste säga att jag var lite rädd att någon skulle tycka vi var vansinniga för att vi ens tänkte tanken att lämna Grodan hemma så länge (mer om varför jag var rädd för det i ett senare inlägg), men så var det ju inte.

Det som blir lite svårt ibland när man ska ge andra råd om deras barn, eller ta emot råd själv, är ju att det är så himla individuellt vad som funkar bäst för just DEN familjen. Jag är inte en sån som avskyr när folk vill ge tips (hände senast i dag på tunnelbanan), de vill bara väl. Tvärtom har ju många en hel del klokt att komma med. Men jag tar bara till mig sånt som jag känner är rätt för just VÅR familj. För sånt känner man ju faktiskt.

Och vad gäller Grodan så har jag/vi nu funderat, och egentligen känns det nog rätt lugnt att lämna honom hemma med en barnvakt (mormor) som han känner väl som bor hos oss. Men. Det som inte känns lika lugnt är att låta denna mormor ratta tre eller fyra nätter i rad.

Grodan har gått ett par steg tillbaks på natthärjningsfronten sen han var sjuk (då försvann alla regler i ett nafs och han fick äta närvadhur han ville och sova närvarhur han ville), så nu är det ett par uppvak varje natt igen, och en del grälande om att han inte får äta mer än en gång. Så jag är rädd att mormor brakar ihop av utmattning.

Så – vi gör som ni så oerhört klokt föreslog. Vi tar med mormor till Italien! Hon rattar Grodan under vigsel å partaj, och sen myser vi tillsammans med både henne och Grodan de övriga dagarna. Känns som ett perfekt upplägg.

Vi har frågat henne, och hon har sagt ja, så nu ska vi bara lösa detaljerna. Vi tänker oss att vi delar på resan på nåt sätt, typ att vi står för flygbiljett och hon för sitt hotellrum eller nåt sånt. Det får vi klura på så det blir bra för alla parter. Men så gör vi i alla fall – TACK för er input, fina, smarta, bästa blogoliner!