En oväntad grej som hänt för mig nu när jag fått barn, är att jag blir påmind om en massa egna barndomsminnen. Framförallt via grejer som Grodan gör. Till exempel det här med att peta sönder vekarna på ljus. Han gör det på ALLA ljus, så fort han kommer åt.

Och jag minns det själv! Hur kul det var att ta sitt finger och trycka på den där svarta grejsimojsen, tills dess att den brast och gav vika.

En annan grej är att jag minns hur gosigt det var när man låg och mös i sängen med mamma eller pappa. De låg som ett S runt en, och man trampade med sina fötter mot deras mjuka och varma ben. Det minns jag så väl.

Och nu gör Iggy precis samma sak. När han ligger hos mig så är jag på sidan, och har honom liggandes i utrymmet som formas mellan ben och bål (är ni med?). Och då ligger han och myser, och trampar och trampar med sina små fötter mot ovansidan av mina lår. Så sjukt mysigt.

Vissa saker verkar gå igen.