Såhär har min dag sett ut. Liggandes raklång på soffan, inlindad i en feberdimma som heter duga. Fy fan vad risigt jag mått och mår.

Har åkt på nån satans halspryl kryddad med 39 graders feber. Inte så nice. Har varit i princip orörlig hela dagen, det enda jag kunnat göra har varit att ligga ner och må piss. Har stoppat i mig så många Ipren som jag kunnat utan att överskrida dosen, men det har ändå varit nästintill olidligt faktiskt.

Nu mår jag ett uns bättre, i alla fall så pass att jag kan sitta upp i soffan istället för att ligga raklång. Allt gör ont. Ni vet när man har så mycket feber att det tillåmed gör ont att blinka? Well, i det trista träsket har jag slaskat runt i dag.

Jag som aldrig brukar vara krasslig har nu åkt på den tredje rätt ordentliga sjukprylen på kort tid. Grodan har ju varit lite småsjuk, men det har aldrig varit särskilt allvarligt. Så det känns inte som att det är han som smittar.

Antar att jag åker på mer grejer nu för att kroppen är så sliten efter snart ett år av dålig sömn osv. Hursom, så hoppas jag innerligt att Grodan ska slippa den här åkturen jag snurrar runt på just nu. För allas skull.

Nåt positivt med den här skitdagen är i alla fall att jag fått chans att se dokumentärserien om Astrid Lindgren som sänts på SVT under julhelgen. Ojojoj – den är MAGISK. Har ni inte sett den så MÅSTE ni göra det. Den hittas här!

Förutom helt fantastiska Stockholmsvyer från hela förra seklet, så bjussar denna extremt välgjorda serie på en inblick i varför denna makalösa kvinna var så…makalös. Det är inte bara världens finaste berättelser vi har henne att tacka för, hon var så oändligt mycket mer än en sagotant.

Okej, nu återgår jag till feberdimman. Over & out.