Ibland får jag kommentarer kring hur jag och Niklas lever. Inte från er blogoliner, utan från andra som jag stöter på. Det är inga dumma kommentarer på något sätt, men till exempel så blir folk ofta förvånade över att vi äter frulle ute i princip varje dag (yes we do). Att vi anlitar städfirma. Och barnvakt. Tar massage titt som tätt. Vi ”lyxar” till det liksom. UNNAR OSS. Trots att vi inte är miljonärer.
Tänkte att eftersom andra som sagt undrar över detta, så är det säkert någon av er som läser el bloggo som också gör det. Så jag tänkte berätta lite hur vi funderar kring pengar.
Nr 1: de är till för att omvandlas till härligheter, tycker vi. Att lägga pengar på hög bara för högbyggandets skull är vi inte så sugna på. Vi har lite (med betoning på lite) pengar undanstoppade, men vi kommer aldrig vinna ”mest stålars på kontot i dödsögonblicket”-racet.
Självklart ska man har en nödbuffert som står i relation till exempelvis saker man äger. Har man ett hus vore det ju skönt att känna att man klarar av en takrenovering eller fuktskadesanering om såna saker skulle dimpa ner i knät på en. Men hamstrahamstrahaaamstra för att klara alla eventuella framtida nödsituationer som kan tänkas uppstå, sånt är vi dåliga på. Jag säger absolut inte att det är fel att hamstra, man ska leva så som man själv känner är bäst och tryggast såklart. Jag säger bara att vi inte är så hamstriga.
Vi är mer sprättar-typen. Med det menar jag inte att vi är Lyxfällansprättare som sms-lånar sig till en 3D-teve. Nää, vi har inga privata lån alls faktiskt. Det jag menar är att vi gillar att leva i nuet, och både mitt och Niklas mål med livet är att styra upp en så schysst vardag som möjligt. För det är vardagen som är NUNUNU. Det är den som är livet.
Och just det här med att leva NUNUNU och uppskatta NUNUNU är för oss jätteviktigt. Det guidar oss rätt bra i vilka val vi vill göra. Som att till exempel stanna kvar i vår hyresrätt. För jupp, vi bor i hyresrätt. En 2,5.a på 60 kvadrat.
Vet inte hur det är i resten av landet, men här i Estocolmo är det en väldans hets (upplever jag) på att bo i bostadsrätt. ”Alla” gör det. Det känns nästan lite lurigt att säga att man bor i hyresrätt, i alla fall när man är så pass ”gamla” som vi. Men det är då de här NUNUNU-valen kommer in och guidar.
Vår hyresrätt kostar oss 5300 pix i månaden. Släng på lite räkningar på hyran, så brukar det bli en sammanlagd summa om 3500 kr per person och månad som vi betalar. Inte så mycket, med andra ord.
Och den här ynkliga summan möjliggör allt möjligt härligt: vi kan äta utefrulle varje dag, vi kan anlita städfirma, barnvakt, vi kan resa, ta massage titt som tätt, lämna en rullande business (Niklas butik) för att huxflux satsa på något helt annat som inte måste börja generera lön omgående (men som ska frigöra tid så att vi kan njuta ännu mer av NUNUNU). Till exempel. Och trots att vi inte har särskilt höga löner.
Skulle vi köpa bostadsrätt så skulle kostnaden för liknande standard (sekelskifteshus mitt på Söder) och kvadratmeter bli så enormt mycket högre, att vi typ inte skulle göra annat än att jobba för att få ihop pengar till boendet. Runt 100 000 kvadraten är ju inte längre ovanligt att man får betala. Åsså lite räkningar osv på det, räntor, amorteringar. Bye bye utefrulle, städning, resor – ja, i princip all vardagslyx som just nu gör vårt liv så härligt. Så för oss blir ekvationen enkel.
Hade vi kunnat casha en bostadsrätt och endast betala avgiften, så absolut. En toppeninvestering såklart. Men det kan vi inte. Så att belåna oss upp till öronen för att sedan låta alla pengar vi får in gå till nåt som ger oss samma standard som vi har i dag, det är ingen lockande deal.
Jag/vi vill inte bli en av de där som huxflux sitter med ett boende som utifrån är ”perfekt”, men som i själva verket faktiskt är för dyrt. Vilket innebär att det måste jobbasjobbasjobbas med nåt som ger hög lön (men som man kanske inte tycker är det roligaste att pyssla med varje dag) för att kunna betala alla omkostnader för boendet. Tiden flyger iväg, man hinner inte njuta av Det Perfekta Boendet eftersom man knappt har tid att vara där. Och tanken på att jobba mindre för att hänga mer med de man älskar blir mer och mer långsökt, för man måste hela tiden jaga in de där rackarns slantarna.
Och när man väl har slunkit in i det där racet så blir det nästan omöjligt att slinka ur det igen. För man NEDGRADERAR ju inte liksom. Har man flyttat från tvåa till trea, från trea till fyra, från fyra till hus – ja, då flyttar man ju inte tillbaka till fyran va? Det skulle ju bli weird. Eller?
Oj vad långt det här blev, men det är ett ämne som engagerar mig. För jag tycker jag ser de här tråkiga tendenserna lite varstans. Och i och med att det blivit så löjligt dyrt att köpa boende i Stockholm, så är det väldigt väldigt många som egentligen inte riktigt har råd med det de köper. Och så får de ägna all sin vakna tid åt att jaga slantar. Och det är så sorgligt.
Och tro nu inte att jag tycker det är fel att köpa bostadsrätt, det tycker jag absolut inte. Men det som är tråkigt är att så många ligger preciiiiis på (eller till och med över) den ekonomiska gräns som de klarar av. Och det får så mycket trista konsekvenser.
Hursom, det jag ville säga med detta inlägg var egentligen att livet är NU, inte sen. Det är NU Piggly växer så det knakar, och vi vill se varenda litet framsteg han gör, inte missa nåt. Det är NU det är viktigt att ta vara på min och Niklas relation, väntar vi till SEN kanske det är försent, och då har vi slarvat bort varandra.
Kontentan: pengar är väldigt skoj, men de slantar vi har vill vi använda till att göra livet härligt. Vi vill inte lägga (alltför mycket) på hög (hemsk tanke, men det finns ju en risk att det där SEN inte är något som man hinner uppleva, och därför vore det ju…trist om man hade väntat med att leva tills…SEN). Och vi vill inte jagajagajaga pengar all vår vakna tid, bara för att slänga dem i ett slukhål förklätt till bostadsrätt. Och – viktigast av allt – pengar, eller jakten på pengar, får inte äta upp vår tid. För tiden och nuet är det viktigaste vi har.
Sådärja, någon som orkat läsa detta inlägg ända till slutet? Om ni har det, så dela gärna med er av hur ni resonerar kring pengar. Vore spännande att höra! Är ni sprättare? Hamstrare? Lyxfällelånare? Eller nåt helt annat? Share, please! Så sjukt intressant ämne, tycker jag.
Snacka om inspirerande inlägg! Väldigt härligt att läsa sån här 😀
Några funderingar: du säger nununu njutanjuta vardagslyxpyx så varför inte äta marängsviss varje kväll och njuta av det och onyttig men god hämtmat för att det är nu vi lever. Orka tänka på figuren som blir sen för sen finns ju kanske inte?
Hur tänker ni kring att dela med er av överflöd till tiggare eller biståndsorganisationer?
Och hur tänker ni kring sparande till Iggy? Skulle bli en rejäl slant om ni tex stoppade de pengar ni utefrullar på på ett sparkonto till hans framtid. Får själv nämligen lite ågren av detta då mina föräldrar inte sparat en krona till mig.
Jag är nog en budget-sprättare, lika så maken. Nu när jag är föräldraledig räknas vi väl utan tvekan som låginkomsttagare. Men vi är ganska bra på att hålla nere kostnaderna, lägga om avtal och sådant. Hyr ett parhus på 102 kvadrat på en pytteort, betalar 5400 (+ca 1500 i el) i månaden. Kollar ständigt efter hus och har vart på några visningar. Skulle vi köpa hus i prisklassen vi för nuvarande kikar på skulle vår månadskostnad gå ned med nästan 3000. Med andra ord inget svårt val.
Jag är som sagt en budgetsprättare. Gillar att unna mig kaffe och mat ute, men köper inte det dyraste. Köper en hel del kläder till sonen, sju månader, men väljer nästan alltid reaplagg. Sist köpte jag tre bodys för 65 kronor, hur bra? De blir ju ändå bara fläckiga och han växer ju ur dem typ dagen efter jag köpt dem. Äter hämtmat gör vi ett par gånger i månaden, förutom det maken äter till lunch på jobbet. Älskar att laga mat och storhandling ger mig en skön känsla i magen, haha. Så det är egentligen inget val med ekonomisk bakgrund det heller..
Dock är vi svindåliga på att spara, sparkontot fnissar åt mig varje gång jag kollar internetbanken. Inbillar mig att vi kommer bli bättre på det när jag börjar jobba/plugga igen.
Åh vad intressant inlägg! Jag måste erkänna Vanja att jag själv har funderat på er ekonomiska situation med tanke på alla utefrullar, luncher och lyxipyxande 😉 Intressant att ta del av det och det gav upphov till en hel dags pratande mellan mig och sambo 🙂
Jag har helt klart omvärderat pengar sedan jag blev sjuk. Jag älskade pengar tidigare, gillade att se dem växa och tänka ut vad jag skulle göra för dem ”sensensen när jag hade tid”. Numera är pengar inte värt mycket i mina ögon..
Jag är mycket för en gyllene medelväg. Tycker att vardagslyx är att bo bra (vi bor i en bostadsrätt, en 4a med takterass) och jag gillar tanken på att BRA nu dessutom kommer att bli BRA ”sen” när vi säljer. Vi bor inte i sthlm, där hade vi aldrig haft råd med liknande lgh. Tycker att det är vardagslyx att ha bil och smidigt kunna åka till släkt som bor lååångt borta, det blir alldeles för krångligt med 2 vuxna, 1 bebis och 2 katter på tåg med 3 byten.. . 😉 Vi äter köpmat någon gång varje vecka, tillräckligt ofta för att känna att vi KAN men inte så ofta att vi tröttnar och tar det för givet (det finns inte sjukt mycket att välja på heller).
Jag tror att jag befinner mig mellan er och en nitisk sparare.. Jag vill ha det BRA NU men ändå säkra SEN så gott jag kan, tex genom att ha bostadsrätt (som amorteras och höjs i värde). Räknade lite hastigt ut att det ni lägger på utefrullar varje månad lägger vi på vårt boende (men då inkl amortering och ränta som vi ju får tillbaka). Värt det, tycker vi som är nöjda över ”lördagsfrukost” varje vecka och som gläds åt boendet NU och de några hundratusingarna som kommer SEN 😉
Mycket av olikheterna handlar dock om vart vi bor.. Vi hade säkert ätit ute mer om utbudet varit större och vi hade inte haft råd att köpa en sån lägenhet som vi bor i här. Så kanske hade vi varit lika om vi levt i samma del av världen 😉
Tack för ett tänkvärt inlägg och all cred till er som går er egen väg!
Kram
Jag och min man bor i Gbg och har som så många andra valt att köpa bostadsrätt för att kunna bo i innerstan istället för att hyra en lgh ute i nån förort, och det är ju en lyx att kunna ha den möjligheten!
Däremot så har vi valt att ta en större 3a i ett (”fulare”) 70-tals hus istället för en tjusigare mindre lgh i ett mysigt sekelskiftshus/landshövdingshus tex, vi ville lägga mindre pengar men ha en större praktisk lgh med hiss/tvätt och diskmaskin/mer plats osv. Så tänker man ju när man har bebis…annorlunda än tidigare!
Och att ha hiss, diskmaskin, tvättmaskin, torktumlare, stor hall/klädkammare att ställa barnvagnen i – dessa grejer har jag i stort sett vARJE dag varit sjukt tacksam över sen våran pojk kom!
Jag prioriterar att bo i stan men lite billigare och mer praktiskt, och vi har ganska låg avgift och kan unna oss vardagslyx ibland ändå.
Man blir så glad och pepp av er inställning! Vi tänker samma! Dock är vi husägare så en rejäl buffert behövs vid eventuella paniksituationer. Man ska njuta njuta av varje dag, timme, minut och sekund!
Jag orkade läsa till slutet och tänkte att nu ska jag ta mig i kragen och slänga in en kommentar kring hur jag tänker 🙂 Jag är annars en sån som gärna skrållar igenom bloggar, läser texterna ungefär hälften av gångerna och kommenterar väldigt sällan 🙂
I detta fallet så är vi ganska olika men vi lever också ganska olika liv. Om jag skulle bott i Stockholm så tror jag att jag hade gjort och resonerat precis som dig/er. Men nu bor jag i en liten småstad i Norge, i en villa med min sambo. Huset kostade en del men absolut inte svinmycket, för då hade vi inte köpt det. Det får finnas gränser 🙂
Innan jag träffade min sambo bodde jag i Melbourne, hyrde en del av en lägenhet och njöt mer av vardagen och sparade ganska lite och i min sambos ögon levde jag lite oekonomiskt, men i mina ögon så njöt jag bara lite mer av varje dag 🙂
Men så träffade jag ju honom, som var väldigt bra på att spara och hade betydligt mer pengar på sina konton än mig och han har alltid vart sån. I denna lilla stad så finns det typ inget att göra och inga härliga caféer och knappt några restauranger. Inget som lockar precis! Därför blir det sällan att vi går ut och äter och unnar oss saker. För oss är det istället viktigare att spara så att när vi väl reser någonstans så kan vi unna oss desto mer.
Sen är jag en sån person som lätt oroar mig och lätt blir stressad så för mig så är det en trygghet och ett sätt att hålla mig lugn på att ha minst en, helst två, månadslöner på sparkontot OM ifall något skulle ske.
Tack för en härlig blogg och Youtube-kanal. Såg också att du hade kommenterat en bild på min Axel på Instagram när han var färsk, det blev jag VÄLDIGT glad för, tusen tack! 😀
Det høres ut som om dere har en fornuftig tankegang. Hvorfor skal man ikke unne seg frokost på kafé, velvære og ikke minst tid sammen dersom man har anledningen? Såfremt regninger blir betalt, så ser jeg absolutt ikke problemet.
Jeg har samme tankegang; men i Norge, og spesielt Trondheim, har boligmarkedet for å leie (hyresrätt) blitt så himla dyrt. Det kostet oss cirka 15.000 (!) NOK i måneden for en leilighet på 55 kvm, sentral beliggenhet og det inkl. strøm / Internett / TV. Jeg hadde ingen problemer med å leie, og kunne gjerne funnet noe billigere utenfor sentrum. Men fruen har en annen tankegang, og mener at det å komme inn på boligmarkedet som eiere er viktig. Den eneste grunnen til at det lot seg gjøre er at foreldrene henne stiller med garanti. Og vet du hva? Nå har vi kjøpt leilighet i samme nabolag, 72 kvm og det vil koste oss 14.700 i måneden. Det er SYKT at leiemarkedet i Norges storbyer har blitt så himla dyrt!
Vi har en nødbuffer og sparekonto for bryllup og barn (Jepp, vi må ”kjøpe” oss et barn!) men vi setter større pris på god mat, kafébesøk og reiser. Det er nå vi er kun to, og vil nyte den tiden. Legge et bra fundament i forholdet slik at vi velger hverandre for resten av livet og slik at vi blir gode foreldre til fremtidlige barn <3
Tycker ni verkar ha sunda värderingar kring pengar och hur man bör leva livet. Jag tycker nog också som er att man kan ha lite sparade pengar men även lägga pengar på saker som gör livet lite roligare. Jag är dock väldigt anti all köphets som råder just nu och är nog mer som er intresserade av loppis och liknande. Men lägger hellre pengarna på typ resor, upplevelser eller god mat, det ger mig så mycket mer än en ny tröja eller dyl.
När det gäller bostad så är nog Stockholm och övriga Sverige två olika saker. Stockholms boendesituation verkar väldigt extrem och svår och även om det är svårt att få bostad i övriga Sverige också så är det inte riktigt på samma sätt. Det gemensamma är väl att det är svårt att få en hyreslägenhet. Skillnaden är att här där jag bor så är det lönsammare att köpa. Här kan man få ett nyrenoverat hus för samma pris som en etta i stockholm liksom. Och fördelarna med att köpa är ju att man är mycket friare i sitt boende och kan mer göra vad man vill med sitt boende. När man säljer har man dessutom chans att gå med vinst och varje månad blir ens boende mer och mer ens eget (om man lånat) medan i en hyresrätt ”slänger” man ut pengar varje månad men får inget när man flyttar där ifrån. I en hyresrätt står man dock oftast inte för kostnader för lagning osv. Så i mitt tycke finns det fördelar och nackdelar med båda sätten så man får göra det som känns bäst för en själv/ens familj. Så trivs ni med er boendesituation så är det ju tipptopp 🙂 men hur har ni tänkt göra när iggy blir större och behöver ett eget rum? framtida syskon? 60 kvadrat känns ju lite knåpert då kanske. Hade varit intressant att läsa om det med.
Hej 🙂
Vi hade hus tidigare men har gjort allt baklänged nu…hehe
Vi sålde huset, flyttade till lägenhet och skaffade barn..(du har sett min Skruttbulle på insta)
Folk runt oss tyckte vi var tokiga..hur kan man gå ner i standard..och hur kan man sälja huset och sen skaffa barn?? Galet:)
Det var de bästa vi gjort, att ha hus är dyrt och tar massa tid, tid vi kände gjorde att vi förlorade vardagslyxen. Och som du säger de är vardagslyxen som är så viktig. Så jag håller med i allt du säger:)
Förlåt, men jag blir lite provocerad av att du verkar tro att ”välja” hyresrätt eller bostadsrätt är två likvärdiga val och det är bara att bestämma sig. Ungefär som att välja att äta kött eller vara veggo. Så är det INTE i Stockholm i detta fall. Folk köper bostadsrätt för att de måste. Hyresrätt (i innerstan) är i 99,9% av fallen omöjligt. Vet inte om du är naiv eller okunnig, för mig framstår du egentligen inte som nåt av det. Men – i ditt fall är ju den låga hyran en toppenmöjlighet att lyckas spara till en kontantinsats, det är inte alla som kan.
Bra inlägg. Vi bor i hyresrätt men vi är ”såna” som sparar till kontantinsats + lite till för vi vill ha hus. Då både jag och min sambo är uppvuxna i hus och saknar friheten som ett hus/radhus ger. Men vi har satt upp mål för x antal år vi ska spara ihop och sen köpa om inte drömhuset till ett ännu mer drömpris kommer ut tidigare än vi tänkt. Men tyvärr krävs det mycket sparande då vi inte vill belåna oss på banken hur mycket som helst. Då vi vill hamna på ungefär samma kostnad som vi har idag. Men mitt i allt sparande så unnar vi oss också, ni unnar er frukost och vi unnar oss lunch ute ett par dagar i veckan 🙂
Intressant och svårt ämne att prata om. Men härligt med hyresrätt mitt på Söder och med eran hyra, den ska ni känna er stolta över och jag tror många Stockholmare är gröna av avund på att ni fått tag på en hyresrätt!
Mycket intressant det här – både ditt inlägg Vanja och alla kommentarer. Alla får ju hitta det sätt som passar dem bäst och jag gissar att man är väldigt präglad av sin uppväxt, sina förutsättningar och kanske också politisk uppfattning (t ex huruvida det känns bra med skattesubventionerad hemhjälp eller ej). Jag och sambon är väl lite kompromissande, mittimellan, lagom-tänkande. Livet kan bli kort, är vi tyvärr smärtsamt medvetna om, men det kan också bli långt – och då vill vi va hyfsat säkra på att kunna ha det gott hela livet. Njuta här och nu, särskilt nu när vi har barn, vill vi också göra och där är tid viktigare än lyx och prylar. Vill gärna kunna jobba mindre och då får man ju skära ned på andra kostnader. Vill dock gärna bo i hus. Mycket kompromissande blir det, verkligen ingen lätt sak! Skulle kunna skriva mycket om det här men det är ju så komplext. Håller i alla fall med dig om det här med att njuta på, så mycket man har tid/råd till, och liva upp vardagen! (Samtidigt kan det ju gå inflation i njutning och jag njuter mer av saker som jag unnar mig en gång i veckan än om det vore varje dag.) Och även vad det gäller att belåna sig upp över öronen för att sen måsta jobba så mycket att man inte får tid för sig själv och människorna i sitt liv. Sen är det ju så att lyx kan kosta väldigt olika mycket också – en annan aspekt på det… Som sagt, intressant ämne och tack för att du delar så frikostigt av dina tankar och ditt liv! 🙂
Alla gör vi på vårt eget sätt och så länge det funkar för en så ska ingen annan lägga sig i 🙂 Just nu bor vi också på hyra i ett område vi aldrig annars skulle ha råd att bo i om vi ägde.
Vi bor i Malmö och där är ju priserna på bostadsrätter så klart lägre än i Stockholm. När vi fick veta att jag var gravid bestämde vi oss för att köpa en större lägenhet och hittade en stor fyra till ett lverkomligt pris. Vi hade tidigare en boendekostnad på ca 7000 (också bostadsrätt) och nu har vi strax under 10000. Dyrt kan vissa tycka men då får vi bo i centrum i en stooor lägenhet med eget rum för bebis och gästrum för vänner och familj som hälsar på. Jag tycker det är sååå värt penharna att bo bra! Tidigare var vi ofta ute och åt och hände på café men med bebis är vi hemma mer. Särskilt jag som är mammaledig nu uppskattar utrymmet och att det inte blir så crowded någonstans i lägenheten. Hade vi bott kvar i vår gamla lägenhet hade vi fått ha skötbordet i vardagsrummet och allt annat också för den delen.
I övrigt är jag ganska spatsam eller snarare ekonomisk. Många i min omgivning tror att jag slösar eftersom jag köpt dyra märkeskläder mm men ofta på rea.
Spara har jag alltid gjort men utan att behöva kompromissa särskilt mycket med levnadsstandarden (är inte särskilt välavlönad dock som lärare).
För att sammanfatta så slösar jag gärna på boendet då det är viktigt för mig att kunna umgås med familj och vänner hemma men jag äter gärna ute också när andan faller på.
Att anpassa sig efter sin ekonomi och göra som man själv vill är väl det bästa!
Jag håller med dig och jag ska börja lägga mer pengar på mig och hitta på roliga saker, handla kläder, äta gott och åka på semester. Men jag ska spara med, för det tycker jag är viktigt
En fråga hur ska ni göra när Piggly blir större och vill ha eget rum eller när fler barn kommer?
Hej Vanja,
Jag har läst igenom kommentarerna ovan och undrar lite hur du ser på de som alla skriver angående att man kanske inte har ett val att välja HR el BR. Främst lite angående den mannamån och svågerpolitik som råder på Sthlms bostadsmarknad.
Jag har haft turen att få bo i en BR i sthlm innerstad och endast betala hyra på 1500 tsm med min sambo. Jag har under hela studien tiden kunnat göra vad jag vill då jag även jobbar extr. Men livet ser ju inte likadant ut för alla. Och idag har du denna inställning men jag undrar lite hur de var när du var solo musiker och har du också på påverkats av de alla skriver om.
Skulle vara kul att höra och framförallt en enorm inspiration.
Vill till sist bara tacka för en underbar blogg!
Har aldrig kommenterat innan så skriver snabbt vem jag är. 23 årig IT- student med sambo och katt från sthlm Kungsholmen.
Du är en sådan underbar förebild, tack!
Bra inlägg! Jag tror också på att hålla de fasta kostnaderna nere, för då kan man unna sig mer, jobba mindre och skulle inkomsterna plötsligt sjunka går det ju snabbare att dra ner på utemat och annat, än att flytta till ett billigare boende. Vi bor också i hyresrätt och har valt att inte ha bil, för bil är ju också ett riktigt slukhål!
Sen vill jag ta hål på myten att man måste köa 20 år för en hyresrätt i Stockholm. Visst är det få förunnat att bo i billig hyresrätt på Söder, men vi fick genom Bostadsförmedlingen en tvåa i Farsta strand efter 1,5 år i kön! Nyproducerad så inte jättebillig (7200 idag) men helt klart värt det då andrahand ofta blir ännu dyrare, och förstås otryggt. Nu har vi tillräckligt lång tid i interna kön för att kunna få en trea i samma/liknande område när vi behöver det.
Jag undrar ännu hur du tänker kring konsumtion av kläder och prylar? Shoppar ni mycket sånt? Är du en klädshoppare? 🙂 annars ett superbra inlägg. Vi bor i hus, men har valt ett litet hus med låga boendekostnader. Inte så lyxigt till det yttre, men skönt att leva så! 🙂
Oj vad mycket reaktioner detta inlägg väckte! Kul att läsa hur andra har det.
Jag själv dras mellan att vara en slösare och sparare. Jag VILL ju så gärna vara en sån som inte sitter med bara 100 spänn på kontot några dagar innan CSN men det är lite svårt.
Som student får jag i nuläget runt 9000 kr, ibland lite mer och ibland lite mindre. Då får jag rubbet av CSN: alltså både bidragsdel (ca. 3000) och lånedel (resterande summa). Jag pluggar till jurist och då är utbildningen som den är, dvs. 4,5 år lång, så vid examen, nästa år, kommer jag ha över 300 000 i studieskulder. Har hört en del få panik över det: ”Oh my god oh my god oh my god! Då får du ju försöka betala av det så fort som möjligt – betala maximalt tillbaka varje månad så du blir kvitt det asap!”. Konstigt nog håller jag inte med. Jag ser lånet som en investering i främst min men också i min sambos framtid och våra framtida barns och barnbarns och barnbarnbarns osv. framtida tillvaro. Som att jag ”köpt” mig en examen, om du förstår? Köpt mig ett jobb för framtiden. Och i dagens Sverige tror jag att många skulle betala en hel del för att få ha den tryggheten.
Men back to ekonomin, så lever jag och min sambo lite som du och Niklas. Unnar oss en hel del men försöker hålla det inom vissa ramar. Med tanke på att vi bara har 1, 5 inkomst (mina 9000 kan jag inte kalla nåt annat än en halv) så sköter vi städning, tvätt och så själva. Enda stora vardagslyxen vi unnar oss är mat hem för det är PRICELESS. Har man beställt mat hem en gång är det nästan omöjligt att sluta. Men även den kostnaden brukar vi dra in på när vi känner att vi nån månad har extra mycket andra, mer livsnödvändiga, utgifter och får då åka till Willy:s och slåss om den sista icke-sönder-klämda avokadon. =)
Men tror det ligger mycket sanning i att man egentligen har två val 1) Bo hur fint som helst men aldrig ha tid att njuta av det eller 2) Bo lite mer sparsamt och ha tid till att faktiskt ligga o dega på den där soffan som kanske inte kostade 40 000 men vars värde du definierar utifrån tiden du får spendera i den med dina favoritpersoner.
Oj, jäklar! Sorry för uberlångt inlägg.
Ha en fantastisk dag!
Bra ämne! Och kul att läsa om hur andra resonerar! Vi har ännu inte helt landat i ett ”vi” gällande riksdalerna ännu, men det tar sig, och vi har dessutom lite extra att ta hänsyn till då min sambo har två särkullbarn (märkligt ord). Mina tankar och mitt förhållningssätt är i alla fall att leva bra nu, men samtidigt planera för min egen och mina barns framtid. Jag vill t.ex. ge mina barn möjlighet att köpa bostadsrätt när de flyttar hemifrån, vilket kräver att jag börjar spara pengar åt dem redan när de är små. Där är första viktiga punkten för mig – att äga mitt boende. För mig är det utan tvekan en investering och än så länge har det gått bra för både mig och sambon på fastighetsmarknaden. Jag växte upp i ett lugnt och tryggt villaområde med en massa kompisar i samma ålder i närheten, min bästa kompis bodde tvärs över gatan. Där är nästa punkt – att barnen ska bo bra. Just nu bor vi i ett liknande område som det jag växte upp i – nybyggande småbarnsfamiljer dominerar. Inom några år kommer vi vara tvungna att flytta till ett större hus och då kommer vi garanterat att leta efter hus, eller bygga själva, i ett liknande område. En fördel med nybyggt är också att driftkostnaderna är mycket låga och det lönar sig att amortera, vilket vi ser som en bra form av sparande till nästa hus. I övrigt ser vi till att pensionsspara och spara till barnen, men även bygga upp en husbuffert och varsin lönebuffert om något skulle bli tok. Där är alltså tredje punkten – se till att du har pengar om det skiter sig och till när du slutar jobba. En annan sak som vi är noga med är att aldrig låna pengar till annat är hus, bil och studier. Har vi inte råd med något, så får vi snällt spara tills vi har råd. Jag tycker också att det är viktigt att tänka i genom sina inköp ordentligt. Inte på något tråkigt och snålt sätt, men på ett klokt och medvetet sätt. Men! Vi är trots allt detta sparande och tänkande inte det minsta snåla mot oss själva, däremot är vi väldigt noga med att prioritera (ett måste med våra statliga och rätt trista löner). Jag använder exempelvis löjligt dyra hudvårdsprodukter och schampo som kostar som om det var gjort av guld. För att det är något jag tycker är viktigt – vardagslyx! (Köper produkterna så billigt jag kan online.) Så får jag dra in på andra utgifter i stället. Gällande mat är ingen av oss särskilt intresserad av att äta ute, vilket innebär att vi kan köpa hem och laga lite bättre mat, men ändå komma undan med låga matkostnader. Dags att sluta skriva…
Hellu! Jag håller med dig, men alltså hur får man en hyresrätt i Sthlmsområdet idag? Jag upplever att alla jag känner vill börja med hyres men köper för att de inte får nått.. De jag känner som bor i hyres har till 100% fått lyan för att ”min killes kompis farsa äger huset” – stilen. Jag och min sambo ställde oss i hyreskö i vår kommun (sthlms län) men efter två års väntan köpte vi vår första lgh… Fick ingen hyres. Idag, 7 år senare, är vi i bostadsrätt nr 2. Har fortfarande inte gått ur kön för hyres, och fortfarande inte fått nått erbjudande om en hyreslya…
Spännande att läsa hur andra gör, tack för att du delar!
Vi bor i hyreslägenhet, en trea på 95 kvadrat som kostar ca 6000 med el. Min man jobbar två halvtidsjobb och jag är student på heltid – och vi har en liten tös hemma på 8 månader som är hemma heltid. Vårt boende nu är ett par tusenlappar dyrare än vi skulle kunna komma undan med om vi bodde i hus häruppe i Dalarna (en fullt beboelig villa med ytrenoveringsbehov kan kosta 6-800 000). Kruxet är att vi inte hunnit spara ihop till handpenning, och det är ju lite frustrerande att se hur mycket billigare vi skulle få det om vi bodde i hus, men samtidigt inte ha råd! Vi har bestämt oss för att bo kvar här så länge vi inte har nån handpenning att köpa hus för, eller om vi kan antingen sänka månadskostnaderna utan att det blir för trångt/sunkigt, eller kan höja storlek/standard för en rätt liten peng och på så vis ha längre tid på oss innan vi växer ur lägenhet och behöver hus. Vi satsar på att spara undan varje månad till både buffert och spar, samtidigt som vi bestämt att vi också ska använda pengarna nu för att få en riktigt bra vardag här och nu – typ bra sängar, sjyssta skor, gymkort osv. Och så storhandlar vi en gång i månaden – det absolut bästa spartipset. Det enda vi veckohandlar är bebismat, mjölk, fil, frukt och bröd. Vi vill gärna lyxa till det ibland, men lyxar lite lagom. Typ har myskväll med kex och ost tre gånger och går ut och käkar en gång. Vi är ganska unga och är rätt vana att snåla till det, så när vi får salami och brie på mackan och juice till frukost känns det himla lyxigt. Vi har köpt en liten lattemaskin också som sätter guldkant på tillvaron utan att bli för dyrt!
Hej!
Jag är både slösare och ickeslösare. Slösare för att jag älskar att unna mig själv saker, vem gör inte det?! Skulle inte kunna spara spara spara hela tiden, livet blir ju så jäkla tråkigt då. Men vi försöker även spara en del. Och detta är faktiskt pga bostadsbristen i Stockholm. Vi står inte i någon bostadskö, flyttade hit för bara några år sedan så det blev aldrig gjort då och även fastän man skulle stå i en bostadskö så skulle det ta typ 10 år innan man fick tag i en vettig lägenhet.. Och vi har inte heller råd att köpa. Så då blir det så att vi måste bo i andrahand, vilket SUGER! Vi har bott i möblerade lägenheter i flera år nu och ovissheten är alltid stor, man vet inte hur länge man får bo kvar. Nu har vi fått tag i ett rivningskontrakt, men också där kommer vi max att få stanna några år om vi har tur. Så vi behöver hela tiden spara för oväntade utgifter. Och enda vettiga nu känns ju att vi måste spara för att kunna köpa så vi får någon slags trygghet i framtiden. Och det är så himla trist, jag vill egentligen inte köpa här då det är så jääävla dyrt 🙁
Vi försöker också leva nununu! Sparar liiiite varje månad för att ha någon trygghet och buffert om något skulle inträffa. Däremot spenderar inte vi pengar och lyxar till det utan istället lever vi på en ganska låg inkomst (jag är föräldraledig men tar i stort sett inte ut någon fp) för att kunna vara hemma med vårt barn så länge det bara går. För oss är det att leva nunuNU! Så just nu levs det jävligt snålt och varken sparas eller slösas det men lika gla’ e väl ja’ för det! Får ju spendera mer tid med mitt underbara barn innan jag måste tillbaka till jobbet….
Hej 🙂
Älskar ditt/ert tänk. Hade mer än gärna levt så om jag/vi bara vågade. Jag/vi är hamstrare pga att vi är såååååå rädda för pengar på ett konstigt sätt. Jag hatar (och älskar) att handla ”onödiga” saker för att då försvinner pengar på kontot och ”det var ju bara en onödig grej”. Men hade som sagt gärna levt ut som ni även om jag vet att innerst inne kommer det aldrig att gå. Vi är helt enkelt för rädda för pengar men ändå ganska lyckliga 🙂
Hej hopp Vanja!
Kommenterade på instagram för första gången men där fick man ju påhopp direkt då folk gillar att gotta gotta ner sig och vrida allt så de kan hoppa på en…tråkigt tråkigt. Tog ialf bort min kommentar där men tänkte att jag kan skriva här vad jag tänkte 🙂 Jag vill med gärna bo i hyresrätt! Dock som ja skrev på insta är det en svår situation i Stockholm med att få hyreskontrakt. Sambon har stått i kö i 25 år snart men ännu inget napp….Peppar peppar att vi får en snart! Skrev också det att för många blir de nödvändigt att köpa bostadrätt tidigare än vad man kanske vill då man inte får en hyresrätt och de blir köttigt att hoppa runt i dyra andrahandslägenheter….Kostar bannemig skjortan att hyra i andrahand nu för tiden dessutom…Svårt bostadssitutaion helt enkelt om man inte har pengar till att köpa, vilket jag säkerligen kommer vilja göra när ja är äldre!
Kram!
Låter superhärligt som ni har det! Jag bor i en förort utanför Stockholm, i radhus, och skulle GÄRNA bo i hyresrätt i stan, inte minst med tanke på den extremt låga hyran alla verkar ha, men det finns ju inga?! Hur fick ni tag i er? Känner inte riktigt igen det där att det skulle vara nått skumt med att bo i hyresrätt i innerstan. Läste senast nu i family living om Ann Söderlund som bor i hyresrätt tex! Snarare känns det som det är få lyllosar som har haft den enorma turen/rätt kontaktnät osv som får det! Jag tycker ni gör helt rätt som värnar vardagslyxen, det låter underbart att leva som ni gör! Tack för en bra blogg!
Så HIMLA bra inlägg! Har alltid tidigare varit väldigt noga med att spara för framtiden och planera för saker som jag ska göra SEN. Men sedan min pappa gick bort (på tok för tidigt) i somras så har jag helt ändrat livsfilosofi, man vet liksom inte om det blir nåt sen.
Nu lever jag verkligen i nuet och prioriterar att förgylla vardagen med små mysiga och roliga ting. Det kan vara en spontan biodejt mitt i veckan med min sambo, laga trerätters middag och dricka ett glas vin på en måndagskväll, köpa nybakat bröd från lokala dyr-bageriet. Små grejer som gör livet HÄR OCH NU så himla mycket mysigare och trevligare!
Tack för en fantastiskt härlig blogg! Ni verkar vara en supermysig trio, ta hand om er och lev NUNUNU!
Kram från Hanna
Jag tänker både som dig och ändå inte…. Jag och min sambo bor i Göteborg, vi hade en 3a rätt centralt, kanske 15 min med spårvagn, Majorna heter det. Vi betalade 6200kr/mån plus parkering 600 så med el å allting blev våra månadskostader upp mot 7500. Jag tycker att det känns som vi kastar pengar i ett stort slukhål på det. För vi betalar till nån annan och inte till oss själva, köper vi en lägenhet lägger in en kontantinsats( man drar in på kostnader i vi säger 1 år för man har ett mål och en framtidsplan) så sparar vi ihop till 11000 tusen ( 55000 tusen var) då har vi till en kontantinsats och när vi väl har köpt våran första lägenhet, som vi planerar att max lägga 1.100 000 som kommer ligga i grannkommunen, renovera å bo där i nått år, sen sälja med vinst och under hela tiden vi bott där har vi amorterat och betalat tillbaka till oss själva. Parkeringskostnaderna är ofta 1/3 än vad vi betalar idag…. så jag känner att hellre köpa å ha investerat med mina pengar i en trygghet för framtiden än att ha slösat bort på en hyresrätt för dom pengarna får man aldrig tillbaka, och köper man väljer man själv vilken standard man vill ha sin lägenhet i 🙂
Hmm… härligt sätt att tänka önskar ibland att jag var lite mer så! Är nog en mer sparare!
Hur tänker du/ni om ni vill byta till en större lägenhet när Iggy blir större och kanske vill ha eget rum? Om någon av er blir arbetslös, företagen går dåligt etc? Om någon av er blir sjuka en längre period och inte kan arbeta. Jag är nog en väldigt ”tänk om”-människa och vill gardera mig om något oväntat händer i framtiden.
Vi lägger 1/5 del på vårt boende varav hälften är amortering, 1/5 på sparande (minst) 3000 kr var på fonder ser det dom ett pensionssparande , 1500 kr i spar till Isaac, 2000 kr buffert, 2/5 på mat, övriga räkningar, bil. 1/5 på nöjen och aktiviteter.
Vi har 2 lån, huset på en belåningsgrad 80 % och mitt csn-lån.
Älskade detta inlägg!
Bra inlägg! Jag tror att er syn på pengar kontra livskvalité är sund, det är en så rackarns hets på att köpa BR eller hus. Och det ska sparas så väldigt mycket för framtiden. Vi bor också i hyresrätt för drygt 6700 kr. Dock letar vi efter hus då det är vad vi båda vill. Men vi ser till att unna oss även i vardagen, både små och stora resor, äter ofta ute och så. Dock har vi inte några kids än och har än så länge möjlighet till att både kunna spara och slösa. Men det kommer nog tillfällen i livet vi får prioritera om!
Med den hyran förstår jag verkligen att ni inte ser någon mening med att köpa en BR, då det som sagt kommer bli dyrare för er. Vi bor i en nyproducerad HR på Kungsholm, 54 kvm och betalar 9600kr… Så vi letar efter BR/hus då det kommer bli samma månadskostnad för oss som nu (har en del kontant att lägga in)
Har inte tänkt på detta så.. Min pappa har alltid hyrt och jag har aldrig riktigt fattat varför, men du är ju en jäkel på att beskriva saker och nu kanske jag förstår. Vi bor i bostadsrätt och vi klarar oss, trots min föräldrapenning på ynka 4000.. (Student) Men min kille är elektriker och det är ju inte obetalt jobb. Hoppas kunna återgälda sen när jag skaffar ett jobb så att han känner att jag också drar mitt strå till stacken. Kram!
Så nyfiken på hur ni fick eran hyresrätt. En omöjlighet att få tag på sån centralt ju!
Åååååå, du blir jag avis haha. Hur grymt är det inte att ni har en hyresrätt mitt på söder som inte kostar miljarders miljarder (vilket många nuförtiden, framförallt nybyggen, gör)!! Jag skulle också käka utefrulle varje dag om jag var som ni! Vi har inte i närheten av ködagar för att få HR i innerstan, inte ens i ett typ sjukt oattraktivt område för man måste ju stå i så så många år för att få ngt man faktiskt vill ha. Super trist tycker jag. Vi var ”tvungna” att köpa BR. Vilket ju som du säger gör att vi har typ dubbla månadskostnaden mot vad ni har. Så det blir lite mer hemmafrulle och fram med dammsugaren för oss. 🙂 Men visst har vi också råd att unna oss och gör det framförallt på helgerna. Ääääälskar också att äta frukost ute!
Tjolahopp!
Jag orkade läsa hela! Bra inlägg!
Vi är sprättare. Vi resonerar som er! Vi lever här och nu och jag vet av egen erfarenhet att livet kan ta slut alldeles för fort.
Och om jag hade möjlighet skulle jag också gå ut och äta frulle varje dag. Går lite dåligt nu eftersom vi bor i skogen och utbudet av smarriga frukostar nere i samhället är starkt begränsat.
Jag har sagt det förut och säger det igen. Du är en STOR inspirationskälla och jag hoppas att jag får möjlighet att träffa dig nån gång. Då bjuder jag på frulle:)!
Kram Jossan
Jag pekas läsa ut allt och det är ju intressant, nästan alla resonerar olika. Jag tänker såhär. Att äga mitt boende är ett måste! Dels på grund av tryggheten(ingen kan kasta ut mig, jag får renovera 100% som jag vill, för chansen att tjäna pengar och som en investering för framtiden.. Som eventuella barn etc). Jag ser till att alltid ha minst två månadslöner sparade om något skulle hända och även en fel placerade i fonder som kan vara en risk men jag har aldrig gått minus. Man får hjälp av sin bank osv. Du skrev inte om detta rakt ut men, jag vill bara pusha för att lägga undan till Iggy varje månad. Till exempel hans barnbidrag, det blir en bra summa pengar när han blir ändra och faktiskt kanske vill köpa sim bostad, öppna eget och behöver pengar, vill göra en hysterisk jorden runt resa osv. I och med att ni kan unna er allt detta varje månad så kan ni bog lägga undan till honom:-) men det är nog hur jag/vi tänker. Självklart äter vi ute, går på bio osv. En utlandsresa per år och mkt god mat hemma. När jag slutar plugga och bara jobbar så blir de mer vardags lyx även för oss. Som städning osv. Kram på er!
Så skulle jag också vilja ha det! Men för oss som flyttat till Stockholm i vuxen ålder finns liksom inte möjligheten att välja hyresrätt. För oss var valet stora lån, kort restid och hinna se våra barn eller ha råd med mer saker men då pendla långt och inte hinna ses.. Och oss är det inte så synd om för vi har bra inkomster båda två, för de flesta är ju valmöjligheterna än mindre. Jag kan bli jätteprovocerad av att de få hyresrätter som finns kvar i innerstan ofta är så billiga jämfört med bostadsrätter. För det är ju tyvärr inte så att alla kan välja boendeform. Det hade varit helt fine om hyresrätterna då på nåt sätt gick till dem med störst behov, och inte de med bäst kontaktnät eller orimligt lång kötid (har man stått i bostadskö i 20 år kanske man eg redan har ett boende). Usch kan skriva hur mkt som helst om vad jag tycker om bostadsmarknaden i stockhom… Men kontentan kanske är att det inte alltid är ett val att belåna sig, det kan ju också vara ett val med begränsade alternativ – som nästan blir ett måste.
Jag tycker det låter som att ni har ett ganska sunt förhållande till pengar. 🙂
Själv bor jag i en mindre stad där bostadspriserna inte är ens i närheten av de i Stockholm. Sambon och jag bor i en bostadsrätt där avgiften plus amorteringen kostar oss ungefär detsamma som en hyresrätt. Om en månad flyttar vi till en stor villa, då kommer boendekostnaderna stiga med ca 2000 till vad en fyra skulle kostat att hyra. Med amorteringen inräknad där med alltså. Jag antar i alla fall att det är rätt svårt att få tag i en central villa för 2,2 mille i Stockholm?
I övrigt tänker nog sambon och jag lite lika som er. Vi är ut och äter väldigt ofta, inte varjedagofta men fleragångeriveckanofta. Vi är väldigt bra på att lägga pengar på hög tillfälligt. Spara ihop en sådär 100 000 och sen åka utomlands en månad. Inte lika bra på att bygga långsiktiga pengaberg på banken. Pensionssparandet är inte enormt om jag säger så. 😉
Håller med dig om allt! Däremot – hur lätt är det att få en hyresrätt i innerstan? Svar omöjligt. Jag vet att jag själv plus 80% av min bekantskapskrets mycket hellre hade hyrt än köpt, men vi tvingas köpa om vi inte vill bo på gatan i 20-30 år som bostadskön tar. Såklart man kan bo utanför stan också. Men nu menar jag hyresrätter i innerstan. Då är det bara att köpa bostadsrätt kvar. Dessutom är ju priserna på bostadsrätter höga pga hög efterfrågan medan er hyra är ”dopad” låg pga politiska beslut. Skulle vi ha marknadshyror skulle er hyra vara minst dubbel så hög, säkert mer. Jag bor i en mindre tvåa i Botkyrka och jag har högre hyra än er. Så ni har en superlyxig utgångspunkt, jag tror alla hade velat byta med er!
Tack för ett härligt,öppet och så ärligt-rakt-på-sak inlägg! Jag bor också i Stockholm och kan ju bara hålla med om denna galna bostadsrättshets bor själv i hyresrätt och har precis fått barn. Har alltid levt som er de sista 15 åren (är nu 34) och har precis fått barn,och ångrar inte en enaste sekund att jag inte lagt pengar på hög! Har rest jorden runt,bott i olika länder, tagits massa roliga utbildningar ja gjort precis det jag velat och det gör mig lycklig. Brukar alltid säga till mina närmaste att om jag skulle dö imorron så skulle jag dö lycklig:) Undrar hur många som kan säga det? allt för få misstänker jag….Nu har jag börjat spara lite mer mycket tack vare min sambo som är väldigt duktig på ekonomi och det känns skönt det också,att det ligger en hög med potential där på banken liksom,men lever livet det gör jag fortfarande! Måste passa på att tacka för en superfin blogg Vanja,du är verkligen en frisk, härlig och ärlig fläkt här ute på nätet:) Och Iggly är ju bara så galet söööt!
Håller verkligen med dig, att bara ”bo” för hela sin inkomst känns inte ett dugg kul, hur fint, stort och ”rätt läge” man än har.
Då är det betydligt roligare att både kunna äta ute och gå på massage.
Vi har ganska låga boendekostnader, men med mammapeng och en sambo som startar företag så får man strypa lite här och var, då är man glad att räkningarna inte ligger högre än de gör. Men att kunna leva mer som du skrev, nununu, är absolut att prioritera!
Åh vad härligt och peppande att läsa detta inlägg. Jag kan erkänna att jag varit lite av en hamstrare, sparat pengar för sparandet skull. Inte unnat mig saker. De roliga är att jag vet egentligen inte vad jag sparar till? Har bara haft lite ångest varje gång jag gör åt med pengar på något jag egentligen inte behöver, ingen vardagslyx här alltså! Men så i våras hände något, jag började tröttna och kände att vardagen blev så fruktansvärt tråkig. Så nu övar jag, haha, på att göra lite mer lyxiga saker, typ ta en lite dyrare kaffe på stan, försöker köpa lite dyrare kläder istället för billigast möjliga som ändå bara blir fula efter en tvätt! De tar emot lite men samtidigt en härlig känsla när man kan förgylla vardagen lite extra! Nu när jag läser dina tankar känner jag att jag är på rätt spår! Klart att man ska leva i livet som är NU!!
Vi är nog lite av ”investerare” och tycker att vårt hus kan bli vår pensionstrygghet en vacker dag. Vi bor i en liten ort i Skåne och har alltså möjlighet att köpa ett hus, det har man ju knappt i Stockholm. Jag är lite av en trygghetsknarkare och i och med hus, bilar, barn och djur krävs det ett sparkapital på banken för oss. Och vårt hus kanske rent ekonomiskt var i överkant när vi köpte det eftersom jag stod i startgroparna för att börja plugga. Men för oss var detta ett guldläge och en jäkla bra investering.
Utöver huset har jag ett CSN-lån. Nu står vi med ett billån också för första gången någonsin. Alla våra andra bilar är köpta kontant.
Trots detta har vi möjlighet att göra mycket som ni, leva i nuet. För mig är det jätteviktigt att ha också den möjligheten.
Yo! Jag måste bara säga att jag älskar din blogg! Så sjukt nice livsstil du har.
Gillade verkligen det här inlägget och ska använda det som argument i nästa diskussion med pojkvännen. Så tack för det!
Vilken härlig inställning! Älskar såna här peppiga inlägg 🙂
Jag och min sambo bor i en 2:a som är en bostadsrätt i en småstad i Dalarna, och för oss blir det tvärt om, vi lever billigare i bostadsrätten än om vi hade hyrt. Vi betalar idag 3000kr i avgift och knappt 2000kr för ränta+amortering.
Jag tänker nog lite likadant som er o ändå inte! Livet är nu! Och jag vill unna mig (oss) nu! Men samtidigt måste vi prioritera väldigt mkt då min sambo har rätt kass lön o jag går på mammapenning (=inte så fett).. sen bor vi billigt (trots hus) och sådär. Men känns ändå som att vi måste tänka en extra gång ”ska vi käka ute idag – har vi råd?”. Men sen brukar det nog bli ”ja vi har råd, det löser sig”… haha… 🙂