Vanja Wikström

Gick också loss på lite shopping i dag. Extremt välbehövlig sådan, faktiskt.

Och vad gäller inläggsrubriken; jag försökte vara sådär Stefan å Kristrigt tokrolig, men inser att jag bara förvirrar då den är sjukt missvisande. Detta är ju hörselskydd å inte hörlurar. Men men, I try I try.

Saken är nämligen den att jag LOVAT glammisarna att styra hörselkåpor tills på måndag. Jag är lite av en ljudfaschist på kontoret, och nu är de så trötta på mig att jag är rädd att alla säger upp sig om jag inte agerar.

Alla andra på office vill ha musik på under arbetstid. För att det är mysigt, stämningshöjande yada yada yada. Jag fattar absolut. Problemet är bara att jag kan för mitt liv inte koncentrera mig om jag måste lyssna på musik samtidigt som jag ska tänka. Det e sant. Jag KAN typ inte tänka och lyssna på musik samtidigt. I alla fall inte om det är musik jag känner igen, för då sugs jag in på en gång.

Kommer det en låt jag kan, så går 98% av mitt fokus in i den. Jag nynnar med (i huvudet), följer med i melodin, och jag kan inte stänga av det. Det går automatiskt. Tyvärr. Önskar att det inte var så, men så är det.

Kanske att det har Ã¥ göra med mitt tidigare liv som musiker? Det är i alla fall nÃ¥t som händer när det sätts pÃ¥ musik, som gör att allt mitt fokus hamnar där. Jag kan likställa det med att nÃ¥gon sitter och försöker prata med mig, typ: ”Vanja, kan du kika pÃ¥ en grej? Vanja, vad tycker du om detta? Vanja, hur ser du pÃ¥ det här? Vanja, Vanja, Vanja, Vanjaaaaaaa!”. Ungefär sÃ¥ är det i mitt huvud när det spelas musik, framförallt sÃ¥n jag pÃ¥ nÃ¥t sätt känner till.

Att försöka koncentrera sig på jobb när man har tio pers i huvudet som sitter och skriker på ens uppmärksamhet = skitsvårt. Och skitjobbigt. Det tar sjukt mycket energi.

Vi har därför hjälpligt löst det pÃ¥ office med att inte spela hits, för det är värst av allt. Om typ SINGING IN THE SHOWER – SHOWER – SHOOWEEEER gÃ¥r pÃ¥, dÃ¥ säger det tilt i min hjärna. Jag fÃ¥r nada vettigt gjort under de tre och en halv minuter som lÃ¥ten pÃ¥gÃ¥r.

Men även annan musik (sÃ¥n jag inte känner igen) stör mig. Lockar bort mitt fokus, och jag fÃ¥r hela tiden kämpa med att putta tillbaka tankarna till det jag har framför mig. SÃ¥ – för att slippa döda stämningen bland glammisarna varenda jäkla dag, och för att jag ska fÃ¥ nÃ¥t gjort utan att behöva känna att min hjärna är sönderkokt av ansträngningen att hÃ¥lla den pÃ¥ rätt spÃ¥r hela tiden, sÃ¥ är nu dessa hörselskydd inköpta.

De för vuxna fanns bara i aptrista färger, sÃ¥ det fick bli kids edition. You know me – värna vardagsglädjen. Och de här kommer jag (och glammisarna) fÃ¥ se sÃ¥ himla mycket av, sÃ¥ där duger inget annat än ROSA!

Nu håller jag tummarna för att den kommande veckan innebär mindre kokt Vanjahjärna, och gladare glammisar.

En stilla undring – nÃ¥n annan som har det här problemet med musik/koncentration?

Mina skatter.

Slank förbi en riktig Söder-favorit – Delimundo! ALLT är gott pÃ¥ det stället, men vÃ¥r favoriträtt är Chilaquiles. Det är krispig tortilla med massa gotte pÃ¥, toppat med ett (perfekt) pocherat ägg. Vansinnessmarrigt.

Ni förstår ju fotomanin i dag, när jag var TVUNGEN att ta en bild på när jag spräckte det pocherade ägget. Men det ser ju liksom så hääärligt ut.

Hursom, hett tips att besöka detta lilla hål i väggen. Ligger vid Skanstull på Södermalm. Menyn är sydamerikansk (de har väldigt god ceviche) och det är toppentoppenbra!

Det här är min allra första riktiga fräsi fräsi-kamerabild! Var så stolt att jag fick till sånt där kort skärpedjup (skarpt längst fram i bilden och suddig bakgrund). Känns så lyxigt.

Varför tog jag denna bild dÃ¥? Jo, vi rände runt pÃ¥ lite typiska lördagsärenden i dag. Var förbi skräddaren och lämnade in ett gäng plagg som behövdes styras upp. Jag har shoppat loss pÃ¥ ett nytt favoritmärke – Twist & Tango – och kort i rocken som jag är sÃ¥ behöver jag lägga upp en del av plaggen jag köpte.

Ni kommer för övrigt skratta ihjäl er när ni ser vad jag köpt. Behöver jag nämna att det (läs: allt) går i gråskala?

Testade att leka runt med kameran ocksÃ¥, och provade de förinställda filtren. Som det här: ”Black and White High Contrast”. Det tyckte jag kändes fräsigt.

Tror grodan höll med, även om han inte strålar av entusiasm på just den här bilden.

Tanken är att det ska spara en massa tid att ta bilder med en proffsigare kamera. Bilderna blir bra på en gång och behöver nästan inget efterpill alls för att kännas fina att titta på. Och kan man då dessutom använda förinställda filter så går det ännu kvickare.

Att ta kål på så många tidsätare som möjligt är viktigt i en familj som vår, som vill klämma in så himla mycket saker på dygnets ynka 24 timmar.

Det här filtret hette Cartoon, och det begåvade bildobjektet med rosa hår. Eller okej, nej. Men det la på en vignette (mörkt i kanterna så man fokuserar mer på det i mitten av bilden). Ganska fint.