Vanja Wikström

Att bära solhatt är ALDRIG roligt.

Så fort den sätts på, ska den AV.

Och det kan inte gå snabbt nog.

Mamma försöker snöra fast hatten under de trinda kinderna för att den ska ha en chans att göra sitt jobb. Uppskattas INTE.

Och den som trodde att de där snörena har nåt att komma med när det gäller en liten surmule till bebis som är fast besluten att BLI FRI, kan lika gärna tro på tomten. Eller Jimmie Åkesson. Funkar gör de inte.

Piggly vs Solhatten = 1-0

Hörrni! Först å främst: ett stort rackarns TACK till alla som delar med sig av sina respektive nattkrig i kommentarsfältet! Det är sjukt intressant för mig att läsa om, och så känns det härligt på nåt vis att vi är fler krigare därute ha ha…

Inledde med acaifrulle i morse. Bra nyttokontrast till all grisig hämtmat vi numera pular i oss på kvällarna. Energinivån som de här ickesovarnätterna inneburit den senaste tiden inspirerar inte direkt till storverk på spisfronten. Vi (eller Niklas rättare sagt som lagar käket här hemma) pallar liksom inte.

Vi slank ut och la oss i parken å njöt av solen efter frullen. Mysepyse. Men! Hur gick natt numero due då? Ganska BRA, faktiskt! Vi var båda rätt förvånade när vi vaknade i morse, för den här natten var inte alls lika jobbig som i går.

Vi la grodan vid 19, då hade han käkat middag och gröt. Han fick en ”vattensemp” i sängen vid läggdags. (Vattensemp = flaska ersättning med inte så mycket ersättningspulver i. Vi vill få i Piggly mera vatten eftersom han käkar färre flarror, men han vill INTE dricka enbart vatten. Tar tvärstopp. Men man kan lura honom genom att skeda i lite NAN-pulver.) Sen sov han som en liten stock till 23.30, vaknade och fick då en ”riktig” flaska ersättning.

Sen sov han till omkring 03-tiden, då bökades det runt i omkring 40 minuter. Istoppning av napp, men ingen mat. Ingen panik, och inget Imse Vimsande krävdes. Phu. Ingen gråtande bebis.

Sov igen som en liten stock till kl 06 då han vaknade och fick en flarra riktig ersättning. Somnade om till omkring 07.30, då han var pigg som en mört.

Att Iggeloni sover tre timmar i sträck är för oss helt fantastiskt. Det var MÅNADER sen han gjorde det. Det var liksom inget småvaknande alls, som det brukar vara. Ni förstår ju den hoppfulla känslan som infann sig i morse, när man insåg att ”men han har ju SOVIT FLERA TIMMAR I STRÄCK!”. Det kändes som en sån rackarns vinst. Och ingen sån där fruktansvärd Imse-incident.

Nu ska vi inte ta ut nåt i förskott, men det här känns bara så jäklans BRA. Det verkar ju som att Piggly sover bättre också, och slipper vakna till en gång i timmen för att snaska litegrann på sin flaska.

Vi kan väl inte riktigt ropa hej än, men i dag har det känts som att OM DET GICK SÅHÄR LÄTT VARFÖR I HELA FRIDENS NAMN GJORDE VI INTE DETTA TIIIIDIGAREEEE? Tjejen på möhippan sa ju att hon märkte en väsentlig skillnad på båda sina kids efter två nätter, och det verkar stämma in även på oss. Så om det fortsätter såhär så kommer det här kriget som vi rustat för kännas mer som en liten tvekamp.

Vi hade ju väntat oss två veckor av paniskt skrikande bebis som måste vaggas i famn av nattvankande förälder. Det vi upplevt hittills är inte i närheten av det. Men. Den där berömda bäcken. Vi är inte över den än, så jag ska väl inte ropa hej, hur mycket jag än är sugen på det.

Vi får se hur denna natt går. Vi la Iggy kl 19 (efter middag å gröt å vattensemp), han vaknade vid 23,30, fick en riktig semp (vi kallar det semp fast vi ger honom NAN, bara för att förvirra lite extra ha ha) och somnade om. Nu är klockan 01.20 och både han och Niklas sover sött inne i rummet.  Återkommer med uppdatering i morgon förstås.

Avslutar kvällens krigsrapport med bilden ovan, tycker den är lite söt. Jag och Niklas hade nämligen lite extra äktenskapstycke i dag. Jeans on jeans liksom.

När man är så rackarns jäkla trötta som vi varit den senaste tiden, så orkar man inte med så mycket. Så en massa grejer hamnar liksom på efterkälken. Som det här med att tvätta till exempel. Det var väldigt länge sen.

Så pass länge sen att vår stackars bebis fick se ut såhär i dag. För stora tights (o-tights?), smutsiga strumpor och en poofy poofy hemstickad 80-talströja. Som iofs är fin, men kanske inte riktigt till o-tights. Men men, det var det enda som fanns kvar i klädlådan.

Ni ser ju själva hur besviken Iggly är på sina päron att han behövde bära detta i dag.

Men sen kom vi på att om Robyn haft en bebis, så hade den kunnat se ut ungefär såhär. Och då kändes det mycket bättre. Det ser liksom så töntigt ut att det blir coolt, alltid en fin linje det där. Rockar man sin töntiga look med självförtroende, så blir den ju fräsigast i stan.

Så let´s omvärdera dagens babyoutfit: eighties flashdance goes smutsig ballerina = det nya heta.

Men i kväll tvättar vi.