Den här dagen… Det är tur att vi fått sova i natt, för den här dagen blev (och är) lite av ett kaos. Det var rätt mycket på agendan redan innan det slank in övrigt meck; vi ska på bröllop i morgon då en av mina bästa vänner gifter sig. Jag ska sjunga i kyrkan och dessutom vara toastmaster, så det är en hel del pyssel med grejer som ska styras inför både dag och kväll.

Sen var tanken att vi skulle på ett väldigt roligt möte, som handlar om det här som Niklas håller på och jobbar med. Bebisar och appar ni vet.

Vi skulle också styra en bra setup för barnvakterna som ska ratta Piggly och dessutom övernatta här hos oss (bröllopet är en bit utanför Stockholm, och man sover över där).

Men. Sen vips så märkte Niklas att hans företagskort blivit skimmat. En våg av räkningar vällde in, det hade shoppats iPhones till höger och vänster, tecknats mobilabonnemang och gud vet vad mer. Då fick det bli runtringning till företag där det shoppats på hans kort, ett gäng polisanmälningar med den ena med det tredje.

Detta tog så lång tid att det skojiga mötet var tvunget att ställas in (uhuuu), men vi tar det en annan dag. Då uppstår nästa problem – den bil vi skulle låna för att ta oss till bröllopet har gått sönder. Niklas åker därför till sin syster för att låna hennes bil. När han ska köra ut den ur garaget får den elfel och dör knall å fall på plats. Gaaaahhh.

Ringer pappa, han är på landet – med sin bil. Ringer bror nr 1, han är på landet – med sin bil. Ringer bror nr 2, han är på landet – med sin bil. Gaaaaahhhhhh igen.

Efter mycket om och men lyckas vi jaga fatt i en bil att låna, men det har nu tagit så lång tid att Piggly (som befinner sig på andra sidan stan med Niklas där elfelsbilen skulle lånats) är trött, hungrig och grinig, och sitter ensam i baksätet i sin cosi medan Niklas kör hemåt i snigelfart genom ett fullproppat rusningstidscity.

Piggly blir grinigare och grinigare, och till slut hysterisk. Niklas ringer desperat till mig som sjunger Imse Vimse i mobilen. Funkar några minuter. Sen blir det hysteri igen. Vi kör FaceTime, jag jollrar, vinkar och leker med Pigglys favoritleksaker i mobilen, och ser mitt ledsna barn på skärmen som jag lyckas distrahera någotsånär i kanske en kvart. För att sen återgå till hysteri. Maxad hysteri. Då har Niklas kommit typ 200 meter.

Att köra bil genom Estocolmo kl 18 en fredagkväll är INTE att rekommendera. Att göra det med en hysterisk bebis i baksätet, samtidigt som man haft typ jordens stressigaste dag är inte heller att rekommendera.

För att göra en lång (och hysterisk) historia kort, så slutade det hela med att jag fick slänga mig på tuben, hoppa av några stationer bort och leta upp bilen som Niklas hade panikparkerat mitt på en bro för att kunna ta hand om Iggly. Det gick liksom inte att köra längre, när jag kom fram sa Niklas att det var bland det värsta han varit med om. Då ska man veta att han har rätt rejält hög stresströskel. Så jag hoppade in i bilen, tog hand om Iggeloni och tillsammans rattade vi hem vår trötta och stressade lilla familj till Söder igen. Pust.

Här hemma väntar nu toastmasterpyssel, sångrepning (har inte ens hunnit ta fram texten till låten för att titta på den, som tur är e det en låt som jag typ kan sen innan), framraggning av bröllopskläder (Hjälp! Har jag ens en klänning som passar? Är den ren? Var är Niklas kostym? Vilka skor funkar? Väska?), packning av väskor, fixning av barnvaktsgrejsimojs med mera med mera. Och just det – kom precis på att vi inte har kirrat nån bröllopspresent. Behöver jag säga GAAAAAAAAAAHHHHHH?!

Okej, nu tar vi tag i den här röran. Bloggen kommer inte uppdateras så flitigt nu i helgen pga bröllopsbestyr, men vi ses igen när det (förhoppningsvis) lugnat ner sig. När vi varit på en härlig fest, sett våra vänner gifta sig och pussat på Iggly igen efter att han fått spendera sin första natt nånsin utan vare sig mamma eller pappa. Men det kommer gå bra.

Hoppas få in lite uppdateringar på Insta (@vanja_wikstrom) så följ med där så så länge. Kram på er. Och gaaaaaaaahhhhhhhh igen.