Jaaaaa hörrni. Fifan! Den här bilden tog jag i går, i en utav de kissiga hissarna man tvingas in i som bebisförälder. Och jag hade inte precis varit på Akademikliniken och ”piffat läpparna”, mitt duckface kommer sig av att jag står och blåser ut en lååååååång pust av megasuperdupertrötthet.
Jag var så trött i går att jag höll på att gå av. Tror faktiskt aldrig någonsin tidigare jag varit så trött. Jag var liksom så trött att världen bara blev ett töcken; en labyrint av irritationsmoment som jag var tvungen att hugga mig igenom. Det var riktigt jävla vidrigt, för att vara uppriktig.
Det började med att jag ”vaknade” efter ännu en natts icke-sömn. Känns fel att skriva att jag vaknade, eftersom det per definition är omöjligt att vakna när man inte har sovit. Men ni fattar. Var redan då så trött att jag var fullkomligt snurrig. Gick å käkade frulle med Niklas och hällde i mig kaffe i ett fåfängt försök att ”komma igång”. Gick väl sisådär.
Rattade iväg Iggly till butiken, på vägen hann jag springa lite ärenden som hade med butikens bredband att göra. Sen körde vi tv-inspelning för hela slanten med Kajsa och hennes söta familj, och det var såklart SKITKUL! Jag tog i för kung å fosterland och lyckades uppbåda energi de timmar det tog att spela in, men när det var klart så la jag mig på golvet i butiken och …typ dog.
Att spela in tv-grejer tar rätt bra på krafterna även när man är full av energi, så att göra det när man är snurrtrött gör att man verkligen tar i från tårna. Dessutom bestämde sig Iggly för att vara världens krångligaste lilla bebis, så det var i princip omöjligt att spela in nåt med honom närvarande eftersom han lät för mycket. Så vi bollade, matade, underhöll, yada yada yada. Även Kajsas lille Ennis körde ett litet bökrace, så det bollades, matades och underhölls även där. Så, två bebbar som, tja var bebbar helt enkelt, gjorde att det krävdes omtagning på omtagning för att vi skulle få ihop det som behövdes.
Butiken blev dessutom varm som en bakugn. Det var strålande sol utomhus, men på grund av ljudupptagningen så var vi tvungna att ha dörren stängd = 50 grader i butiken.
Så – snurrtrött med energi på minuskontot, inspelandes tv-program med bökig bebis i skållhet bakugn. Det GICK, men när vi var klara så blev det typ härdsmälta för min del.
Rattade hem Piggly genom ett city i rusningstid = folk ÖVERALLT. Försökte komma ner i tunnelbanan, men samtliga nergångar med rulltrappor (och jag hittade inte hissen i mitt deliriska tillstånd) var avstängda pga ombyggnad. Det resulterade i att jag tre gånger fick svänga runt vagnen i tät folkmassa, en folkmassa som var på väg åt det håll som jag INTE var på väg mot, och som gjorde det rätt klart å tydligt för mig att jag var SKITJOBBIG som skulle åt andra hållet – dessutom med en satans vagn.
Det suckades, pustades och slängdes sura kommentarer kring mig å min runtirrande vagn. När tre övertatuerade snorungar (tillåmed ansiktena var täckta) bufflade sig förbi mig å Piggly så hårt att vi flög in i en (förvisso parkerad, men ändå) cykel – och dessutom hade mage att fnysa nåt i stil med ”kan du flytta pårej eller?” , så bara brast det. Mitt på Kungsgatan i Estocolmo så rusade jag in i snorungarna, stod fem centimeter ifrån deras tatuerade pannor och skrek ”DET ÄR FEL JÄVLA DAG Å MECKA MED MIG DIN SATANS SNORUNGE!”. Jag blev som vansinnig. Blir väldigt sällan arg, men nu var jag så fly fucking förbannad. Hade jag kunnat så hade jag smällt till nån.
Snorungarna slank i väg, men jag var på krigsstigen och älgade efter, med vagn å allt. De skulle få en sån satans utskällning så att de aldrig nånsin mer bökade med en trött mamma med barnvagn. Tror att mitt vansinnesvrål och allmänt vilda ”jag skiter i allt – uppenbarligen eftersom jag står å SKRIKER mitt på Kungsgatan!!!!!”-utstrålning gjorde snorisarna smått nervösa, för de slank över gatan fortare än kvickt, och SÅ tappad att jag sprang efter med Piggly mot röd gubbe mitt i rusningstrafik var jag ändå inte. Så de hann fly den vansinniga mamman. Tur för dem, kan jag säga.
Gav upp jakten på rulltrappor, skumpade Piggly nerför en evighetslång trappa ner till tuben tills dess att en annan mamma förbarmade sig över oss och hjälpte mig ner med vagnen. Jag var en millimeter från att gråta av tacksamhet.
Tog mig hem i nåt slags töcken, föll ihop så fort jag kom innanför dörren, och tokdäckade. Niklas hajade allvaret och tog ut Piggly på prommis, styrde sen allt bebisgöra och slank å köpte indiskt medan jag låg med glasartad blick på soffan.
Efter lite mat och kärlek började livskraften återvända, och efter tidig sänggång i går vaknade jag i morse med lite mer energi. Men fifan alltså. Vilken jävla härdsmälta. Det kändes som att 7 månaders sova-för-lite-jobba-för-mycket-ratta-för-många-grejer bara tjongade in i systemet och tvingade mig att liksom…stänga av. Typ. Som en Tvångsavlutning på Macen. Ha ha. Precis så, faktiskt.
Är impad att jag ändå lyckades få upp ett litet blogginlägg, i all trött förvirring. Och det märks att jag inte riktigt var på banan. Att en stavningsnazist som jag stavar tröttmössa med ett T = varningsflagg. Som att Mike Tyson skulle sätta boxhandskarna på fossingarna liksom. Nåt står inte riktigt rätt till. Hua hua.
Men men, i dag kändes det mycket bättre. Men jag ska ta denna härdsmälta på allvar, så nu är klockan 23.53, och vi stänger fabriken för dagen. Dygn nummer två alltså, där jag kommer i säng extremt tidigt för att vara jag. Nu ska det bunkras energi här.För jag orkar inte med att vara den där skrikande tokmånsen på Kungsgatan en gång till. Även om jag gärna skulle jaga rätt på de där snorungarna och ge dem en snyting. Lära dem VETA HUT! …som jag hade sagt, om jag var en sån där tokmåns som stod å orerade mitt i city.
Men jag föredrar att vara en glad skit i fortsättningen också, så nu stänger vi ner datorn och går å lägger oss. Förhoppningsvis slinker det in lite kvalitetssömn i natt. Håll tummarna nu mamas. Pust.
Gulliga rara Vanja, lär dig ratta vagnen i en rulltrappa. Jag vet att det är svinläskigt att stå där i trappen men efter träning så blir det lättare och tillslut är kissiga hissar ett minne blott. Så nästa söndag så tränar du med Niklas, först ner och upp utan baby och sen med baby…och sen taadaaa no more kisshiss. 🙂
Tack för tipset söta, men jag kör faktiskt mest på rulltrappor just för att undvika kisshissarna. 🙂 Men – jag hittade ju inga rulltrappor HELLER! Gaaaaahhhhhh! Inte ens en ynka skena som jag kunde sladda ner på! Känns för övrigt skönt att det finns fler rulltrappsmamas därute – ibland känner jag mig som dålig mamma (typ oansvarig) som kör på rullisar istället för kisshissarna… 😉
Hej!
Ja alla dessa sömnlösa nätter – vilka dagar det blir. Och som alltid så känns det som om världen är lite extra mot oss i dessa stunder – då det rent logiskt är vi som inte pallar vara trevliga/förstående/uppåt/förlåtande dessa dagar. Skönt att de blandas med många fina dagar och att man har en liten plutt som får en ”pigg” vid varje leende. Och klarar man första tiden med pyttebebis (min sov inte alls i början) så klarar man allt. Alla promenader jag hade mitt i natten 2,30-5 i regn och minusgrader för att fisan skulle lugna ner sig och kunna sova lite i alla fall – nöjd bebis – mindre nöjda föräldrar. Nu när de blir större (fisan snart 5 månader) så börjar jag nästan bli kaxig och är uppe allt för sent, när jag har möjlighet att sova tidigare. Att man inte lär sig. Pluggar ju dock heltid så det är min enda tid att hinna med allt.
Ha det bra och hoppas på att sömnen vi får är av mycket god kvaltitet 🙂
OJ! Promenixer mitt i natten = hardcore! respekt mama! Plugga heltid med trötthjärna är rätt utmanande kan jag tänka mig… Bra kämpat, och yes – vi får suga musten ur den lilla sömn vi får helt enkelt… 😉
Men du. Vilken tuff dag för dig. Det är inte lätt att vara trött. Skulle gärna bädda ner dig i en mjuk säng i minst en vecka. Och i trappor. Lova att du börjar säga till: Ursäkta skulle du kunna vara snäll att hjälpa mig bära ner min vagn. Vi mammor behöver bli bättre pâ att be främlingar om hjälp. Jag själv med! Varför är det viktigt att man ska klara sig själv? Vi har ju faktiskt händerna ganska fulla jämfört med övriga resenärer och vagnar är stora, tunga tingestar… Vi flög för ett tag sedan. Jag tänkte pâ dig. Vi fick inte platser tillsammans alla tre i familjen. Sura tanten med fönsterplatsen vägrade byta. Hon hade sâ ont i nacken att hon var tvungen att sitta pâ fönsterplatsen i planet. Jag förstod inte riktigt logiken. Och gud vad förbannad jag var pâ henne! en av knapparna i min blus hade gâtt upp, halva planet kunde se min BH, jag var genomsvettig, totalt utmattad och stressad… Vad händer sedan. Hon har sâ ont i sin nacke att hon ber mig hjälpa henne lyfta upp sin femton ton tunga kabinväska pâ hyllan. Du vill att JAG ska hjälpa DIG när du precis vägrat hjälpa en mamma med smâbarn??? Som avslutning kräktes barnet under landningen… Oh vad jag önskade att han hade kräkts över denna sura tant… Kanske därför vi inte ber om hjälp sâ ofta???
Du har helt rätt i att man måste börja säga till mera. Men man tar ju för givet att folk FATTAR. Men det ska man ju inte göra… Och jag liiiider med dig – vilken flygresa! Fy vad uschligt! Och satans tanta! Man avskyr ju surtanter. måste LOVA sig själv att aldrig aldrig bli en sån. Du och jag kör en pakt – vi ska bli gladtanter! Hjälpa småbarnsmamas ingår självklart! 😉
Hej fina Vanja!
Har själv en 6 månaders kille som förvisso sover hyfsat bra, peppar peppar… Men min 5 åring sov sin första hela natt när hon va 1 1/2 år så jag vet hur det är att vara så där trött…zzzz . Huvudet känns som cement och det känns som man blivit påkörd av ett tåg.. När man är mitt uppe i det känns det så jobbigt och man tror typ aldrig man ska få sova igen men det vänder ju snart och helt plötsligt är Iggy 5 år och sover hela nätterna i sin egen säng i sitt egna rum:) En klyscha men tiden går så väldigt fort:/ Kan trösta dig med att du ser alltid så glad och pigg ut och sänder en massa positivitet och humor i din blogg:)
Och så måste jag bara säga en sak till, hur glad blir man när man får ett paket från glammom…?? Såå gulligt inslaget och ett fint litet meddelande oxå:) super duper fint!
Sov så gott i natt!
KRAM!
Jo, att tiden går fort har jag redan märkt av. Såg en nyfödd bebis i dag och kunde liksom inte fatta att Iggly var så stor. Redan. Hjälp! Så du har ju rätt, och jag har säkert glömt det här sömnkaoset om ett litet tag. Härligt att du tycker jag ser glad å pigg ut trots allt, ha ha… Jag får skicka kredd till de som gör det som finns i min necessär…haha… 😉
Och JIIIPPIIIEEEE för att du tyckte du fick ett fint paket från oss, då blir jag å alla andra glammisar SÅ glada! HÄRLIGT! 🙂 Att strössla lite extra glans över någons vardag är vårt mål! Tack för att du skrev en rad att du blev glad, betyder så mycket. <3
Sänder en styrkekram och hoppas du snart får lite mer energi igen! Du ser iaf fräsch ut trots att du är så superdupermegatrött =)
Tack SNÄLLA! För både kram, pepp och fräschetskommentar. Kände mig allt annat än fräsch, men hade ju målat på lite extra för att vara flådig till inspelningen. Det räddade nog denna bild ha ha… 😉
Känner igen mig!
Hände dock en incident när jag var tok gravid och skulle föda vilken dag som helst.. Jag var höggravid och riktigt riktigt stooor (bar på tvillingar). Stod utanför en affär och skulle in, var i samtal när jag ser en hemlös gubbe komma fram till mig. Han säger ”Du var stor du, jävligt fet. Tycker du kan ge mig din fina mobil.”
Och jag blir så less, så jävla less.. allt släpper för mig. Alla sömnlösa nätter, alla dagar med halsbränna, min otroliga trötthet, min onda foglossning.
Så jag säger tillbaka, eller rättare sagt skriker tillbaka.. Går fram till honom, så långt som det gick för magen och sa ”Vad i hela helvete säger du gubbjävel. Är det någon som är fet så är det du, din feta jävel. Du är fan inte värd ett skit, misslyckat liv.”
Efteråt tycker jag inte att det var smart gjort av mig, han kunde ha gjort vad som helst mot mig! Men gravida kvinnor bråkar man inte med… haha.
Vilken dag! Tur att det kommer en ny…! Som förhoppningsvis blir alla tiders när man haft en urladdning. Jag som det höggravida pregzilla jag är, går runt och mimar fula ord till bilister som inte sköter sig (typ alla) samt läxar upp småbrats som blockerar trottoarer. Och det känns jäkligt bra. Folk är så hänsynslösa… Så jag säger mer gorm på hänsynslösa idioter! Så kanske de lär sig.
Tur att det kommer en ny! Vilken bra sägning, den snor jag rakt av! 😉 Underbart med en pregzilla, kan se dig framför mig, mimandes svordomar…hahahah….! *skrattar så jag gråter* 😀
Gulle! Du är säkert en supermamma, annars skulle du inte vara så trött 🙂 vill bara flika in en kommentar om att jag känner igen mig. Dra ner på allt ett tag, det förtjänar du. Hade själv aldrig orkat det du. Gör. Kram
Tack snälla för peppen. Jag lydde ditt råd. 🙂 Gulle dig.
Tycker du gjorde helt rätt som skrek åt puckona på stan, oavsett om du var trött eller inte. De kunde ju ha gått illa om omständigheterna varit lite annorlunda och vagnen hade tippat. Vad hade de sagt då för smart liksom?
Jag tycker förvisso också att vissa mammor tar lite väl mycket plats med sina vagnar och inte ser hur de för sig ”i trafiken”, typ vänder hela vagnen utan att ens se sig för, eller trycka in sig med vagn och allt på spårvagnen (här i Göteborg) eller bussen när det redan står barnvagnar och fyller upp. De mammorna skulle också förtjäna en rejäl utskällning i vissa situationer haha
Dock borde folk försöka underlätta för mamma och vagn istället för att slänga ut sig hjärndöda kommentarer om att de är i vägen, för att ratta en vagn på en skumpig gata folk med folk är inte lätt! De borde få testa detta innan de ”muckar” gräl 😛
Jag var också irriterad på dessa bökiga mamas kan jag avslöja, sen när man står där själv stressad som fan, å trött å arg bebis och bara….utmattad, så tänke rman att jag ska aaaaaldrig mer bli sur på en annan mamma. Typ. Men det är klart att man ska väja, folk som tror att de är solen i universum är ju liksom aldrig särskilt härliga. Men har nu förståelse för att det kan vara så många rackarns faktorer som spelar in i de där mammornas huvuden, att jag är lite extra förlåtande. 😉
Styrkekramar till dig!
Gölle! Uppskattas. 🙂
Vilken dag! Stora kramar till dig
Tack snorpan! <3
Plötsligt är det nog för kropp och själ! Man kan köraköraköra. Ett tag. Ganska länge. Men förr eller senare kraschar man. Jag brukar bli sjuk när kroppen har fått nog. Förkylning, feber, sängliggandes. Då har jag inget annat val än att vila och ta hand om mig. Jädrans smart gjort av kroppen egentligen… Hoppas du får chans att ladda batterierna ordentligt under helgen! Kram
Jo, kroppen är fiffig, säger till när det E NOG liksom. Jag laddade upp mig, tack för peppen! 🙂
kämpa svägis, kämpa! ska bli kul att kolla in resultatet sen. och, hur kan d inte SE trött ut människa!? kramar
Ha ha, svägisen kääämpaaaaar! Snart ska det nattkrigas! Vi ses på onsdag! <3