Jaaaaa hörrni. Fifan! Den här bilden tog jag i gÃ¥r, i en utav de kissiga hissarna man tvingas in i som bebisförälder. Och jag hade inte precis varit pÃ¥ Akademikliniken och ”piffat läpparna”, mitt duckface kommer sig av att jag stÃ¥r och blÃ¥ser ut en lååååååång pust av megasuperdupertrötthet.

Jag var så trött i går att jag höll på att gå av. Tror faktiskt aldrig någonsin tidigare jag varit så trött. Jag var liksom så trött att världen bara blev ett töcken; en labyrint av irritationsmoment som jag var tvungen att hugga mig igenom. Det var riktigt jävla vidrigt, för att vara uppriktig.

Det började med att jag ”vaknade” efter ännu en natts icke-sömn. Känns fel att skriva att jag vaknade, eftersom det per definition är omöjligt att vakna när man inte har sovit. Men ni fattar. Var redan dÃ¥ sÃ¥ trött att jag var fullkomligt snurrig. Gick Ã¥ käkade frulle med Niklas och hällde i mig kaffe i ett fÃ¥fängt försök att ”komma igÃ¥ng”. Gick väl sisÃ¥där.

Rattade iväg Iggly till butiken, pÃ¥ vägen hann jag springa lite ärenden som hade med butikens bredband att göra. Sen körde vi tv-inspelning för hela slanten med Kajsa och hennes söta familj, och det var sÃ¥klart SKITKUL! Jag tog i för kung Ã¥ fosterland och lyckades uppbÃ¥da energi de timmar det tog att spela in, men när det var klart sÃ¥ la jag mig pÃ¥ golvet i butiken och …typ dog.

Att spela in tv-grejer tar rätt bra på krafterna även när man är full av energi, så att göra det när man är snurrtrött gör att man verkligen tar i från tårna. Dessutom bestämde sig Iggly för att vara världens krångligaste lilla bebis, så det var i princip omöjligt att spela in nåt med honom närvarande eftersom han lät för mycket. Så vi bollade, matade, underhöll, yada yada yada. Även Kajsas lille Ennis körde ett litet bökrace, så det bollades, matades och underhölls även där. Så, två bebbar som, tja var bebbar helt enkelt, gjorde att det krävdes omtagning på omtagning för att vi skulle få ihop det som behövdes.

Butiken blev dessutom varm som en bakugn. Det var strålande sol utomhus, men på grund av ljudupptagningen så var vi tvungna att ha dörren stängd = 50 grader i butiken.

SÃ¥ – snurrtrött med energi pÃ¥ minuskontot, inspelandes tv-program med bökig bebis i skÃ¥llhet bakugn. Det GICK, men när vi var klara sÃ¥ blev det typ härdsmälta för min del.

Rattade hem Piggly genom ett city i rusningstid = folk ÖVERALLT. Försökte komma ner i tunnelbanan, men samtliga nergÃ¥ngar med rulltrappor (och jag hittade inte hissen i mitt deliriska tillstÃ¥nd) var avstängda pga ombyggnad. Det resulterade i att jag tre gÃ¥nger fick svänga runt vagnen i tät folkmassa, en folkmassa som var pÃ¥ väg Ã¥t det hÃ¥ll som jag INTE var pÃ¥ väg mot, och som gjorde det rätt klart Ã¥ tydligt för mig att jag var SKITJOBBIG som skulle Ã¥t andra hÃ¥llet – dessutom med en satans vagn.

Det suckades, pustades och slängdes sura kommentarer kring mig Ã¥ min runtirrande vagn. När tre övertatuerade snorungar (tillÃ¥med ansiktena var täckta) bufflade sig förbi mig Ã¥ Piggly sÃ¥ hÃ¥rt att vi flög in i en (förvisso parkerad, men ändÃ¥) cykel – och dessutom hade mage att fnysa nÃ¥t i stil med ”kan du flytta pÃ¥rej eller?” , sÃ¥ bara brast det. Mitt pÃ¥ Kungsgatan i Estocolmo sÃ¥ rusade jag in i snorungarna, stod fem centimeter ifrÃ¥n deras tatuerade pannor och skrek ”DET ÄR FEL JÄVLA DAG Å MECKA MED MIG DIN SATANS SNORUNGE!”. Jag blev som vansinnig. Blir väldigt sällan arg, men nu var jag sÃ¥ fly fucking förbannad. Hade jag kunnat sÃ¥ hade jag smällt till nÃ¥n.

Snorungarna slank i väg, men jag var pÃ¥ krigsstigen och älgade efter, med vagn Ã¥ allt. De skulle fÃ¥ en sÃ¥n satans utskällning sÃ¥ att de aldrig nÃ¥nsin mer bökade med en trött mamma med barnvagn. Tror att mitt vansinnesvrÃ¥l och allmänt vilda ”jag skiter i allt – uppenbarligen eftersom jag stÃ¥r Ã¥ SKRIKER mitt pÃ¥ Kungsgatan!!!!!”-utstrÃ¥lning gjorde snorisarna smÃ¥tt nervösa, för de slank över gatan fortare än kvickt, och SÅ tappad att jag sprang efter med Piggly mot röd gubbe mitt i rusningstrafik var jag ändÃ¥ inte. SÃ¥ de hann fly den vansinniga mamman. Tur för dem, kan jag säga.

Gav upp jakten på rulltrappor, skumpade Piggly nerför en evighetslång trappa ner till tuben tills dess att en annan mamma förbarmade sig över oss och hjälpte mig ner med vagnen. Jag var en millimeter från att gråta av tacksamhet.

Tog mig hem i nåt slags töcken, föll ihop så fort jag kom innanför dörren, och tokdäckade. Niklas hajade allvaret och tog ut Piggly på prommis, styrde sen allt bebisgöra och slank å köpte indiskt medan jag låg med glasartad blick på soffan.

Efter lite mat och kärlek började livskraften Ã¥tervända, och efter tidig sänggÃ¥ng i gÃ¥r vaknade jag i morse med lite mer energi. Men fifan alltsÃ¥. Vilken jävla härdsmälta. Det kändes som att 7 mÃ¥naders sova-för-lite-jobba-för-mycket-ratta-för-mÃ¥nga-grejer bara tjongade in i systemet och tvingade mig att liksom…stänga av. Typ. Som en TvÃ¥ngsavlutning pÃ¥ Macen. Ha ha. Precis sÃ¥, faktiskt.

Är impad att jag ändå lyckades få upp ett litet blogginlägg, i all trött förvirring. Och det märks att jag inte riktigt var på banan. Att en stavningsnazist som jag stavar tröttmössa med ett T = varningsflagg. Som att Mike Tyson skulle sätta boxhandskarna på fossingarna liksom. Nåt står inte riktigt rätt till. Hua hua.

Men men, i dag kändes det mycket bättre. Men jag ska ta denna härdsmälta pÃ¥ allvar, sÃ¥ nu är klockan 23.53, och vi stänger fabriken för dagen. Dygn nummer tvÃ¥ alltsÃ¥, där jag kommer i säng extremt tidigt för att vara jag. Nu ska det bunkras energi här.För jag orkar inte med att vara den där skrikande tokmÃ¥nsen pÃ¥ Kungsgatan en gÃ¥ng till. Även om jag gärna skulle jaga rätt pÃ¥ de där snorungarna och ge dem en snyting. Lära dem VETA HUT! …som jag hade sagt, om jag var en sÃ¥n där tokmÃ¥ns som stod Ã¥ orerade mitt i city.

Men jag föredrar att vara en glad skit i fortsättningen också, så nu stänger vi ner datorn och går å lägger oss. Förhoppningsvis slinker det in lite kvalitetssömn i natt. Håll tummarna nu mamas. Pust.