…är nåt man lär sig när man har en bebis. Var ju å hängde på Östermalm i går som ni vet, och eftersom det var så galet tjusigt väder (så fint att jag var tvuuuungen att knäppa en bild på slottet!) så tänkte jag att det vore ju mysigt att promenixa hem till Söder istället för att trängas på lokaltrafik.
Försökte pluppa ner Iggy i vagnen, men det gick INTE. Skrik å bråk och allmänt härjande. Piggly ville absolut inte åka vagn. Himla tur att vi alltid har Babybjörnen nerpackad då, så vips på med den och i med nöjd bebis. Men då kom nästa problem.
Anledningen till att jag just ville GÅ hem var att det var så rackarns flådigt väder, pangsol! Men Iggeloni har växt ur sin solhatt, och eftersom solen låg på preciiiis i vårt ansikte åt det håll vi skulle gå, så var det inte läge att köra en timmes promenix utan skydd.
Därför började projekt Jaga Solhatt Trots Att Det Är Höst: in på Zara, ner med vagn i hiss till barnavdelningen, rotarotarota, nähä ingen solhatt. Bara stickade mössor.
In på Babyshop – rotarotarota. Hittade en jättefin, men Pigglys huvud var för stort, fick höra det typ 20 gånger – vad stoooort huvud han har. (Han brås garanterat på sina föräldrar som knappt får plats i några hattar som inte är XL, kan jag avslöja.) Hittade en solhatt som passade, men det var f*cking Burberry, så trots 70% rea så kändes det inte hundra att lägga så mycket stålars. Ful var den också.
In på H&M – en kepa kanske man kan hitta? Rotarotarotarota – bara stickade mössor. Och en för stor (!) keps.
Till slut – efter blod svett och tårar (nåja) så hittade vi ett reafynd på Geggamoja som satt som en smäck! Jipppiii! Lyckan var total. På med hatten på min selade bebis, och nu jäklar skulle det bli mysprommis!
En minut efter att hatten åkt på såg Iggy ut såhär. Han toksov. Så – av med hatten, packa om vagnen, ner med selen. Och sen kunde vi börja vår promenix. Phu.
Första ggn jag kommenterar ett blogginlägg någonsin men det här kunde jag inte låta gå förbi utan en kommentar.
Så jag skrattade, har själv en bebis på snart 5 månader och kände igen mig så mkt.
Så härligt hur du beskriver hur det är. Älskar din blogg om din resa med din bebis! Kram
Ååååå TACK! Blir så rackarns glad att få en ickekommenterare att kommentera haha – en fjäder i hatten! 😉 Är själv en ickekommenterare, så jag vet att det ska mycket till… ;-D KUL att du gillar att följa med oss på vår resa, och grattis till femmånadersgöllet! 😀
Känner igen det där…vägravägra vagn och sen babybjörnen och sen toksomna! Jag har nu även beställt en babasling som jag tänkte släpa med mig utöver babybjörnen i vagnen (samt solhatt/vintermössa och nåt mittemellan pga det schizoida vädret!) Alltså babaslingen tänkte jag kan vara bra/enkel att få på och av när man behöver bära bebis en liten stund och/eller natta dom nätterna när inget hjälper förutom att bära (och bespara mig mer muskelinflammationer i ryggen, uhu).
He he, jag tror du är en fellow pack rat min vän… ;-D Blir också sugen på en slint nu, man kan ju aaaaldrig ha för MYCKET i vagnen. 😉
Hahaha, klockrent! Känner igen det där med att det aldrig blir som man tänkt sig 🙂
Story of your life när du får kids ha ha!
Helt underbart att få insyn i ditt mammaliv! Så söt han är som till slut ändå somnade 🙂
Men tack snälla! Vad rooooligt att hänger med oss hit! Woop wooop! 🙂