När mamma hälsade på oss på BB dagen efter att Iggy fötts, så hade hon med sig en så himla fin present. Ett handgjort silversmycke som gjorts på beställning efter hennes önskemål av en lokal silversmed där hon bor. Smycket föreställer Adam & Eva och anspelar på historien om den förbjudna frukten, som i vårt fall resulterade i Igster.

Det här brevet gav hon mig i samband med smycket, och jag tycker det är sÃ¥ otroligt fint. Dels är det sÃ¥ vackert skrivet, men det är ocksÃ¥ sÃ¥ typiskt min mamma – hon gör liksom alltid lite mer än vad nÃ¥gon skulle förvänta sig. Hon är den där personen som aldrig tycker att det är jobbigt att köra en till Arlanda (trots att flyget gÃ¥r 06.30), som säger att ”vi skippar väl julklapparna i Ã¥r” bara för att sedan vara den som presenterar alla allra mest för att hon inte kan hÃ¥lla sig (dessutom oftast med härliga hemgjorda och handgjorda saker) och som alltid, alltid alltid ger oss en massa kravlös kärlek. SÃ¥ det är sÃ¥klart hon som gÃ¥r och funderar ut en sÃ¥här omsorgsfullt uttänkt present.

Jag tycker att smycket är tokfint, på nåt lite hippieaktigt sätt. (Det kommer gifta sig mycket väl med min yetipäls!) Iggys födelsedatum står graverat på baksidan.

Mamma har alltid varit, och kommer alltid vara, min stora idol och inspirationskälla. Hon är så satans cool och slänger sig jämt och ständigt ut i en massa olika projekt, som hon på nåt vis alltid lyckas ro i land. Vare sig det är att chefa på tidningar, producera tv-program, leva som glaskonstnär eller starta ett musteri.

Hon har lärt mig att vÃ¥ga, genom att visa att det värsta som kan hända är…att det inte gÃ¥r precis som man tänkt sig. Och hur farligt är det dÃ¥, egentligen? För när det värsta tänkbara inträffar, sÃ¥ är det faktiskt aldrig sÃ¥ farligt som man trodde att det skulle vara. Och man kirrar faktiskt det mesta.

Att gÃ¥ genom livet utan att vÃ¥ga däremot, det känns bÃ¥de farligt, sorgligt och…satans trÃ¥kigt. SÃ¥ tack mamma, för världens finaste smycke, och för att du är en sÃ¥ jäkla fräsig vÃ¥ghals.