Är ingen expert pÃ¥ bebisars utvecklingskurva, men tycker mig ändÃ¥ se att Piggly liksom…ja, utvecklas. Den allra första tiden var han supernöjd med att ligga i sitt babynest bredvid mig pÃ¥ dagarna, och var inte det spännande nog sÃ¥ var babygymmet perfekt. Har börjat lära mig nÃ¥gotsÃ¥när vad han vill när han gör missnöjesljud.

Det är ju inte sÃ¥ himla mÃ¥nga olika saker det kan vara; jagehungrig, bytminblöja, jagetrött, jagharbubblorimagen, jagvillrapa/prutta, tauppmigÃ¥gossa. Typ sÃ¥. Men nu den senaste tiden sÃ¥ har han gruffat lite, och trots att vi betat av listan ovan sÃ¥ är han inte riktigt nöjd. Men sÃ¥ kläckte vi det – när vi satte honom i hans babysitter sÃ¥ slutade gruffandet. ÅssÃ¥ blev han som en liten sol igen.

Jag tolkar det som att han vill ”va med”. Han vill inte ligga och titta upp i taket, utan han vill hänga med lite mer ”pÃ¥ riktigt”. Och dÃ¥ e sittern perfekt. Han kommer upp en bit, fÃ¥r en helt annan utsikt, och ett nytt perspektiv. Gungar man den sen litegrann sÃ¥ är lyckan total. Det är sÃ¥ himla kul att tänka att Iggy faktiskt är en liten person med en egen vilja, och man blir sÃ¥ glad när man lyckas lista ut vad det är han e sugen pÃ¥.

För han är ju rätt hjälplös får jag väl lov att säga, utan vår assistans. Och därför känns det ännu viktigare att vi lyckas dechiffrera hans gruffande önskningar. Så tack snälla mormor för den superfräsiga babysittern, just nu Igglypigglys favorit! (Babysittern hittas här24, om det är någon som blir nyfiken på vad det är för någon som är Igster-approved.