Vanja Wikström

Jag å Igster avslutar denna regniga torsdagskväll med att stolt presentera vecka 34! Det sägs ju att kameran lägger på 5 kg, men jag tycker det funkar precis tvärtom på preggomagar. Tycker inte den ser alls lika stor ut på bilden som den känns i verkligheten.

Börjar nu känna mig tokgravid och känner av magen mest hela tiden; när jag står, när jag går, när jag sitter, när jag ligger, när jag sätter på mig skorna, när jag tar av mig skorna, när jag lutar mig framåt, när jag lutar mig bakåt, när jag äter, när jag dricker…ja, ni fattar. Tycker att den liksom tar över mer och mer, och bli därför förvånad över att den inte ser större ut än vad den gör på bilden. Lurigt värre.

Men men, oavsett hur den ser ut på kort, så har den i alla fall nu blivit en mycket framstående och en ständigt närvarande del av mig själv, och det känns underligt att det är hela 6 veckor kvar som den ska jäsa vidare. Om jag tycker att den känns stor NU, hur känns det då om 6 veckor? Gaaahhh…

Dagens Preggo! I dag såg jag å Igster ut såhär. Bekvämt, skönt å fräsigt (tycker vi själva)!

Favoritpreggoleggings / Glam Mom (finns i vår butik på Regeringsgatan 91, och i en färgad version HÄR)

Pjucks / Din Sko

Skinnpaj / Jofama

Väska / Marc by Marc Jacobs

Mössa / Stadsmissionen

Mage / Vecka 34

…åsså min nya favorit: poloponcho i ull från Paul & Friends – världens bästa preggovinterplagg! Håller magen varm och vindfri, och är fullkomligt omöjlig att växa ur. Kan vara vintergravid i 40 veckor till i den här rackaren om det skulle behövas. Det gillas.

Nu finns senaste avsnittet av ”Gravid vecka för vecka” ute. Den här gången får ni följa med mig och Niklas till Danderyds sjukhus där vi var i förra veckan och träffade en läkare angående att vi vill föda med planerat kejsarsnitt. Eftersom läkaren vi träffade (Ellika Andolf, överläkare och professor) är en av landets främsta experter på just planerat kejsarsnitt passade jag på att ställa lite frågor till henne, och då de inte kom med i programmet så skriver jag hennes svar här i bloggen. Observera att nedan svar är mina ord utifrån min upplevelse av samtalet, och ingen regelrätt intervju som hon fått möjlighet att faktagranska.

Många tycker ju sig ”veta” att ett kejsarsnitt är så mycket sämre för både bebis och mamma än en vaginal förlossning – stämmer det verkligen?

Här menade Ellika Andolf att det inte går att säga vad som är bäst, kejsarsnitt eller vaginal födsel, när man väger in alla faktorer (även humana). Det finns fördelar och nackdelar med båda. Framförallt menade hon att den forskning som finns på bebisar/mammor som förlösts med planerat kejsarsnitt är alldeles för skral för att man ska kunna dra några säkra slutsatser. En orsak är att planerade snitt inte gjorts i så stor utsträckning och så pass länge att vi kan se de långvariga effekterna än. Men framförallt: för att man ska kunna få fram säker forskning måste man i princip lotta fram ett stort antal kvinnor som får genomgå planerat kejsarsnitt, så att man får ett ”normalt” tvärsnitt över befolkningen, precis som man gör med all annan typ av forskning. Den lilla forskning som finns tillgänglig nu baseras på de kvinnor som aktivt själva söker snittalternativet, och har olika ”specialorsaker” till att vilja välja kejsarsnitt. Därmed faller principen om forskning som inte är färgad av diverse utomliggande faktorer, vilket gör att den inte blir tillförlitlig. Och eftersom alternativet att lotta fram x antal kvinnor som ska genomgå kejsarsnitt inte är möjligt (svårt att tvinga folk till det som inte vill…som tur är), så kommer vi inte att få tillförlitliga svar på hur ”bra” eller ”dåligt” planerat kejsarsnitt egentligen är, förrän om många många år när det finns tillräckligt mycket forskning gjord på tillräckligt många olika kvinnor.

Men, Ellika Andolf sa att den uppfattning man har i dag är att vad gäller blödningar (blodförlust) så är den lika stor oavsett om man föder vaginalt eller med snitt. Hon berättade att det fanns en förhöjd risk för mamman med planerat snitt vad gäller medicinska konsekvenser (ex blodpropp, skärskada på urinledaren och/eller tarm), men att det ändå handlar om oerhört låga nivåer. T ex är risken för skada på urinledaren 0,05% vid snittförlossningar, vid vaginala förlossningar är den något lägre. Så det handlar inte om att varannan snittad tjej får skärskador inuti buken. Men risken för det är förhöjd, även om den fortfarande är extremt liten. Och självklart är det oerhört viktigt att berätta om dessa förhöjda risker, för någon råkar ju tyvärr ut för dem, och då måste man ha blivit informerad. Vet man med sig att man vill ha väldigt många barn så är snitt inte heller att rekommendera då det kan uppstå ärrvävnad i buken/livmodern som försvårar ett stort antal graviditeter (risken är återigen liten, men den existerar). Risken för urin- och analinkontinens på längre sikt är lägre vid planerat snitt än vaginala förlossningar.

Konsekvenser för barnet vid planerat kejsarsnitt: Eftersom snittade barn oftast föds innan den vaginala förlossningen kommit igång kan det finnas fostervatten kvar i lungorna som inte hunnit pressas ut. Det är därför vanligare att snittbarn får någon form av andningsbesvär efter förlossningen och måste flyttas över till en barnklinik. Ju senare snittet görs, desto bättre för barnet. Mitt snitt är planerat till två dagar innan min beräknade förlossning, vilket är väldigt bra då Iggy får tryna så länge han kan i magen. Det finns studier som tyder på att snittbarn löper en ökad risk för allergier/astma. Risken är 2,6%, jämfört med barn som fötts vaginalt då risken är 2%. Det finns även studier som tyder på att snittbarn i större utsträckning utvecklar diabetes, men enligt Ellika Andolf så är inte denna forskning tillförlitlig, av samma orsaker jag nämnt ovan. Vi vet helt enkelt för lite än så länge för att kunna dra några säkra slutsatser.

Ellika Andolfs uppfattning var dock, att även om de medicinska riskerna är något högre vid planerat kejsarsnitt än vaginal förlossning, så är ett snitt ändå att rekommendera om kvinnan ifråga har svår förlossningsskräck. Skrev ju detta i ett tidigare inlägg, men det tål att sägas igen. Hon menade att en förutsättning för att en vaginal förlossning ska bli lyckad, är ett bra samarbete mellan barnmorskan och den födande kvinnan. Och är den födande kvinnan livrädd och inte VILL föda vaginalt, så försämras förutsättningarna för ett gott samarbete och en lyckad förlossning avsevärt. Och då är det bättre att kvinnan får föda med kejsarsnitt.

Varför är kejsarsnitt så skamfyllt och stigmatiserat i Sverige, men inte i många andra länder? 

Här menade hon att det finns kulturella skillnader som påverkar. Till exempel att i vissa länder är det ”fint” att snittas, eftersom det är ett dyrare alternativ (som då bekostas av kvinnan/familjen själv). Och alltså visar på att man har pengar. I andra länder är det ett säkrare alternativ för både mamma och bebis, då den övriga förlossningsvården är undermålig och vaginala förlossningar (som då inte sköts professionellt) kan sluta med allvarliga komplikationer. På frågan om varför det just i Sverige är så ”fult” att vilja föda med kejsarsnitt sa hon att vissa kvinnor uppfattar att de som snittas ”slipper undan”. Och att det bidrar till att man gärna vill skambelägga de som genomgår kejsarsnitt. Men hon var också noga med att tillägga att ett kejsarsnitt INTE är någon genväg. Man har fortfarande ont och man löper fortfarande risker såväl i nutid som framtid. Men man har ont på annat sätt, och löper andra risker än de som föder vaginalt. Same same but different, om man ska hårdra det.

Hur stor roll spelar den ekonomiska faktorn (kejsarsnitt är dubbelt så dyrt som en vaginal förlossning) i att vården hellre ser att kvinnor föder vaginalt?

Ellika Andolf menade att den ekonomiska biten inte spelar någon som helst roll, och att det aldrig är ett skäl till varför en kvinna nekas ett kejsarsnitt. Här har jag dock hört mig för med läkarvänner som bestämt menar att det visst spelar in. Även min barnmorska har sagt att det självklart är en faktor som man inte kan bortse ifrån. Så jag tror nog att den ekonomiska biten absolut har en plats i varför vården helst vill att kvinnor ska föda vaginalt, men det kanske inte är något man säger inför en tv-kamera.

Självklart är inte den här texten någon heltäckande kunskapsbas som beskriver samtliga för- eller nackdelar med de båda förlossningssätten, men det är i alla fall något. Vill man veta mer får man googla och kika vidare. Läs gärna rapporten ”Kejsarsnitt på moderns önskan” som Ellika Andolf varit med och tagit fram åt Socialstyrelsen, den hittas HÄR. Och jag ber om ursäkt för den låååååånga läsningen. Inte direkt ett bloggvänligt inlägg he he. Men för de av er som är intresserade av den här frågan så hoppas jag att det var bra information som ni tycker är intressant.  Vissa av er därute tycker säkert att jag tjatar en jäkla massa om det här med kejsarsnitt, men det är lite av en hjärtefråga för mig, och jag vill att man ska kunna hitta information om det. Därav allt tjat. Ni som inte är intresserade får hoppa över dessa inlägg helt enkelt. Over & out. ♥