Jag har en stor och brokig familj med föräldrar som är skilda och omgifta, vilket gör att jag har sÃ¥väl helsyskon som halvsyskon som bonussyskon. ÅssÃ¥ ett gäng plastmostrar, träfastrar och…ja, de flesta varianter som finns pÃ¥ familjemedlemmar Ã¥terfinner man hos oss. Och eftersom alla kommer överens är det enbart härligt, the more the merrier liksom!

Hursomhelst, denna stora och brokiga familj har – förutom en massa extra människor att tycka om vilket är en superbonus – dock orsakat en del meck just i juletid. För att kunna fira med alla sÃ¥ blir det sisÃ¥där sjuttiarton julaftnar och ett idogt turnerande mellan olika julgranar.

Men, någonting magiskt händer när folk börjar skaffa kids, och det är att INGEN ORKAR MED sjuttiarton julaftnar och det idoga turnerandet längre. Så, sen mina bröder fick barn har vi lyckats banta ner firandet till två julaftnar. Himla härligt!

SÃ¥ – idag har vi julafton nummer ett. SÃ¥ alldeles strax ska jag ta med mig paketen ovan och bege mig till min lillebror för att dricka glögg, tuta i mig sill, mumsa hemrullade köttbullar, snaska skinksmörgÃ¥s och proppa i mig sÃ¥ mycket choklad som det är mänskligt möjligt. Det enda som grämer mig är att jag numera inte fÃ¥r i mig mer än halva portioner (ser fram emot att kunna äta massiva mÃ¥l god mat igen när Iggy flyttat ut).

Undrar ocksÃ¥ om jag Ã¥ker pÃ¥ tomterollen i Ã¥r (igen…)? Nu har jag ju iofs magen för jobbet, sÃ¥ kanske lika bra att jag drar pÃ¥ mig mask Ã¥ mössa ytterligare en gÃ¥ng. Nästa jul e ju Iggy med, dÃ¥ kan inte mamsen helt plötsligt försvinna när julens huvudperson dyker upp, sÃ¥ jag kanske ska passa pÃ¥ att tomta runt medan tid är.

Och förresten – har ni spottat liljekonvaljstrenden? Känns som att en jul-liljekonvalj är det nya svarta liksom. Ser dem överallt. Eller är det bara jag som är seg och sist att upptäcka detta? Näväl, God Jul 1.0 pÃ¥ er!