Luncherna här alltså…? Portugallien är dock inget easy peasy matland. Det är inte som i Italien där man kan knata in på närmsta restaurang och få en fantastisk pasta. Nää, gör man det här är sannolikheten väldigt stor att man åker på en svampig lövbiff med en skiva tomat bredvid och ett stekt ägg på toppen. Bluuäääck.

Men. Hittar man rätt så blir det LJUVLIGT. Efter åtta års besök i det här landet har vi hittat några guldkorn, och när det blir gott blir det RIKTIGT gott.

Den här pinfärska, grillade tonfisken som vi åt häromdagen var himmelsk. Att den dessutom intogs precis på stranden gjorde ju inte saken sämre.

Nåt annat man absolut inte får missa är att äta clams. Så smarrigt att man det liksom aldrig tar stopp, man vill bara äta mer och mer. Och mer.

Oj oj oj. Jag älskar verkligen att äta. Vilken njutning! Kan inte förstå folk som inte tycker att det är roligt med mat. Minns fortfarande CHOCKEN när en kompis till mig hade varit en vecka i New York. När han kom hem frågade jag honom om all mat de ätit, vilken som burgare var bäst etc? Och han svarade: ”Vet inte, vi käkade på Donken typ varje dag.”. VAAAAA?! DONKEN?! När man är i NEVVAN?!

Detta blev såklart en diskussion, där jag fick veta att om det fanns piller man kunde käka för att bli mätt istället för att ”Hålla på å böka runt med mat” så skulle han gladeligen ta såna. Han var totalt ointresserad av att äta.

Detta var nog tio år sen, men jag tänker fortfarande på just den här konversationen varje gång vi ses. Att man kan vara såna diametrala motsatser på vissa områden, men ändå ha så mycket gemensamt. Fint på något sätt.