Hurra, hurra, HURRAAAA – för Vanja i daaaaaaag! Tjolahopp tjolahej och massa grattis till mig, för i dag är det min födelsedag! För vanligt folk är det Valborsmässoafton, men för mig är det Vanjadagen. Som alla andra små barn som är födda på denna dag, så lurade mina päron givetvis i mig att det var MIG alla flaggade för.
Och även om jag nu vet att det var en viss Tjabo som egentligen hade den äran, så låtsas jag ändå varje år att flaggorna hissas för min egen höga (låga? Är ju rätt kort) person. Roligare så liksom.
Har inga stora planer för dagen, hade faktiskt tillåmed GLÖMT BORT att jag fyllde år. Kom på det i onsdags, och spontanbjöd min äldre bror med kids på middag. Så de kommer över i dag och härjar, ska bli sjukt mysigt.
Att GLÖMMA BORT sin födelsedag var inte direkt nåt man gjorde när man var yngre, men det kommer med åren kan jag avslöja. Inte lika viktigt att hålla koll på exakt vilken siffra man är nuförtiden. Jag får ju rösta, ligga, köra bil, åka moppe, klubba och gå på systemet lite som jag vill.
Måste oftast tänka efter dessutom, när någon frågar mig om min ålder. Minns aldrig om det är 37 eller 38. Men i dag har jag alltså landat på 38!
Har alltid varit befriad från åldersnoja, vilket är superskönt. Tycker att de där siffrorna mest är i vägen, åtminstone efter att man kommit upp i så pass många att man får ”göra allt”. Har däremot vänner som hängt upp sig mycket på sin ålder, vilket resulterat i att de aldrig anmälde sig till den där pianokursen (”Inte kan jag väl börja lära mig spela piano när jag är 35? Patetiskt ju!”), pallade dansa loss i baren eller vad det nu kunde vara. Himla sorgligt tycker jag.
Jag tror många skulle må bättre om vi inte visste hur gamla vi var. Om vi bara aldrig började samla på de där siffrorna. En klyscha förvisso, men ändock så sann: man är bara så ”gammal” som man känner sig. Bökigare än så behöver det inte vara.
Sen finns det såklart saker som är svåra att tänka bort när det kommer till det här med ålder, som att få barn till exempel. Jag kommer inte kunna få barn i all evighet, har jag tur finns det ett par år kvar på den fronten. Men inte heller där pallar jag känna åldersnoja, inte sjuttsingen kan jag skaffa barn nu bara för att det kanske inte kommer funka om två år? För just nu är det inte aktuellt.
Nej, jag vill inte låta åldersnojan påverka mig på den fronten heller, så jag kör på och gör mina livsval utifrån det jag mår bra av i nuet. Det har funkat hittills.
Avslutningsvis hoppas jag få spendera min dag med ovan skrattiga humör, och håll utkik här i el bloggo – för jag kommer faktiskt att ge ER en present i dag! Pippi style, typ.
Ha nu en ljuvlig Valborgsmä…nej, jag menar Vanjadag!
Ni har ju koll på min kärlek för fladderbyxor, och nu har jag införskaffat ett par till som jag ÄLSKAR! De är från Indiskas nya satsning Serenity by Indiska, och de är så ljuvligt sköna. Perfekt nu när solen tittat fram – man kan vara luftig å sval utan att känna sig avklädd. Passar la mama he he.
Fladderbyxor / Indiska
Ja, men nån gång måste väl vara den första då ett modeblogginlägg innehåller The Crow? Eller förstörde jag precis all inspo nu? Ooooops!
