I dag har tröttheten faktiskt varit mördande påtaglig. Jag är annars förvånad över hur bra jag ändå funkar, trots att jag får så extremt lite sömn. Men jag antar att min kropp gått in i nåt slags kris-mode; varenda ynka liten minuts sömn som jag får, suger jag liksom musten ur.
Men i dag tog jag nästan stopp på nåt sätt. Har varit så jäkla trött hela dagen. Det har känts som om ögonen aldrig riktigt öppnats ordentligt, och som att jag hela tiden blinkat i slow motion. Ögonen är liksom…sega. Och grusiga. Och svidiga. Och huvudet är luddigt. Och kroppen är tung. Usch. Helt klart en omysig känsla. Energinivån i dag har varit den lägsta på länge.
Varför illustreras detta inlägg om svidiga ögon av ett gäng plättar, undrar ni kanske nu då? Jo, för att jag å glammis-Malin hade ett eftermiddagsmöte inbokat i dag, på vårt sedvanliga stammishak Nytorget 6. Och där var det ärtsoppe-med-plättar-torsdag! Apgott, kan jag berätta.
Det jag skulle komma till var i alla fall att när vi traskade iväg till mötet så var energinivån inte den bästa för min del. Jag var faktiskt orolig att jag inte skulle kunna fokusera överhuvudtaget. Men! Då hände det.
Vi hade VÄRLDENS BÄSTA möte. Med tjejen ovan. Hon heter Sanna, och mailade oss på vinst och förlust för ett tag sen, ville ta ett förutsättningslöst möte. Hon bor i London, men var nu i Estocolmo så då passade vi på att ses. Alltid kul att träffa människor som verkar vettiga och som är sugna på att jobba med oss på nåt sätt.
Och oj oj oj vad glada vi var att vi träffade Sanna. Hon hade idéer kring hur man kan jobba med GlamMom som bara var MITT I PRICK, 1000% rätt liksom. PRECIS det vi känner att vi behöver! Det var så rätt, att när hon visade vad hon hade tänkt sig, började det pirra i hela kroppen på både Malin och mig. Vi började typ hoppa av lycka bland plättar och ärtsoppa. Fy satan vad taggade vi blev!
Så från att ha varit en energilös klump blev jag en sprallande heliumballong – tack vare denna fantastiskt begåvade mänska. Som dessutom var apskön att hänga med. Så jäkla KUL. Efter mötet studsade jag å Malin tillbaks till kontoret på små moln, vi var fyllda av energi, inspiration, pepp och lust! Tänk vad som kan komma av att någon bara skickar ett mail. Fantastiskt.
Är såklart supersugen på att berätta vad det var vi blev så taggade på, men det får förbli hemligt än så länge. Men så fort det går, så får ni en kik såklart.
Var tvungen att ta en bild på Sannas extremt fräsiga hårddiskskydd. Nu måste jag nästan springa å köpa nåt (extremt litet så att jag har råd) från Hermès, bara så att jag också kan ha en Hermès-dustbag som hårddiskskydd. Fräsi fräsi, liksom.
Sen kommer man till kontoret, sätter sig ner. Och upptäcker – kräket. För självklart var man inte bara nerkräkt upptill, utan även nertill. Förmodligen också baktill, men det slipper jag åtminstone se.
