Vanja Wikström

(Nu har jag snart använt samtliga Googles snygga pengabilder…)

Bara lite till om stålars – detta spännande ämne! Det slank in några frågor i kommentarsfältet kring vårt NUNUNU-tänk. Så passar på att svara lite.

Vad händer om företagen går dåligt/ni blir sjuka och inte kan jobba?
Nu blir väl ni som är inbitna sparare tokiga på mig, men jag är inte så rädd för sånt. Det löser sig sa han som sket i vasken, liksom. Oerhört naivt tycker säkert många, men så känner jag. Jag blir inte otrygg av att inte ha pengar på banken.

Jag tror att denna inställning har med entreprenörsådran att göra. Man startar inte företag/försöker sig på en musikkarriär om man är trygghetsknarkare. Saker och ting ordnar sig. Blir det inte som man hade tänkt, så blir det bra ändå.

Hur tänker ni kring sparande till Iggy?
Vi sparar Iggys barnbidrag varje månad. Inser att chansen att han ska kunna få en hyresrätt om 20 år är i princip obefintlig, så han kommer vara tvungen att köpa. Och då är det bra med lite startkapital.

Shoppar du mycket kläder och prylar?
Har dragit ner på shoppandet DRASTISKT sen Iggy kom. Inte för att jag vill det, men för att det inte finns tid eller möjlighet på samma sätt längre. Jag tycker om att shoppa mycket, fast sällan. Ta en dag och liksom bränna runt i alla favoritbutiker och snappa åt mig grejer jag gillar.

Det händer inte längre. För jag har ingen dag som jag kan lägga på att slinka runt i affärer. Nope. Så klädkontot är inte särskilt högt faktiskt. Inte prylkontot heller. Det jag (och Niklas) lägger våra pengar på är framförallt mat.

Hur tänker ni kring att dela med er av överflöd till tiggare eller biståndsorganisationer?
Jag tänker att det är en självklarhet att dela med sig. Och på den här fronten klappar mitt hjärta framförallt för utsatta tjejer/kvinnor. Har haft ett fadderbarn i Sri Lanka, en flicka som heter Samitha, i över 15 års tid. Kostar 200 pix i månaden och pengarna går direkt till familjen. (Liten organisation som startats av vänner till oss.)

Ger oftast inte till tiggare på gatan (däremot köpte jag en kexchoklad till en pappmuggstjej i veckan), men ger alltid alltid alltid till tjejer/kvinnor (i princip alltid missbrukare) som kommer och frågar efter pengar på tuben/säljer Situation Stockholm eller liknande. Det gör ont i hela kroppen när jag tänker på hur de annars förmodligen får betala för att sova någonstans där det är varmt, och kanske kan min slant göra att de slipper det – åtminstone denna natt.

Vad gäller att skänka pengar så tycker jag inte att någon förtjänar det ”mer” eller ”mindre”. Alla som är i behov av hjälp förtjänar hjälp, så enkelt är det. Och alla som tigger har garanterat en sämre livssituation än jag och kan väl gott få några slantar av de som har det bättre ställt.

Du säger nununu njutanjuta vardagslyxpyx så varför inte äta marängsviss varje kväll och njuta av det och onyttig men god hämtmat för att det är nu vi lever. Varför orka tänka på figuren som blir sen för sen finns ju kanske inte?
Att vilja leva och unna sig NUNUNU innebär inte per definition att man inte tror på eller vill ha ett SEN. Det vill jag, och det hoppas jag att jag får. Och får jag uppleva SEN så vill jag göra det med så god hälsa som möjligt.

Mycket av det vi unnar oss och som vi upplever som vardagslyx är ju till exempel att köpa så mycket vi bara kan ekologiskt. Dyrare (tom mycket dyrare) men å så mycket bättre på alla sätt och vis. Så att leva NUNUNU och att unna sig vardagslyx utesluter inte att man vill kunna uppleva ett härligt SEN också.

Men jag lägger inte alla mina livs-ägg i den där SEN-korgen. Vill inte packa upp partypåsen först på ålderdomshemmet liksom. Nä, jag vill ha skoj på vägen mot demensen.

KUL med så mycket kommentarer på stålarsinlägget! Pengar väcker alltid känslor, så kanske inte helt otippat att det engagerar.

Hursom, märker såhär i efterhand att det blev väldigt mycket centrerat kring frågan hyresrätt/bostadsrätt i det jag skrev. Det var kanske inte riktigt meningen. Det jag ville säga egentligen var att jag tycker att det ibland blir fel fokus hos vissa, då mänskor lägger pengar på saker som anses ”rätt” (bostadsrätt/sparasparaspara osv), men kanske glömmer att livet är NU och att det inte är helt fel att även kunna unna sig lite härligheter NU. Man är så inlärd att spara är ”rätt” och slösa är ”fel” att det kan bli lite väl likriktat.

Jag tycker såklart inte att det är fel att spara, och jag tycker absolut INTE att man ska slösa. ”Unna sig” är i så fall ett härligare uttryck, och mer i linje med hur jag tänker. Att man gärna får ha en påse pengar på banken när man är gråhårig, men man ska haft skoj på vägen dit också.

Angående det här med hyresrätt kontra bostadsrätt så var det för mig väldigt intressant att så många tyckte att VI har det lyxigt – som kan bo i en (billig) hyresrätt mitt i stan. För de växer ju inte på trän. Och det har ni helt rätt i. Hyreslägenheterna har minskat MASSIVT de senaste åren iom alla utförsäljningar av allmännyttan osv, så det är inte många icke-bostadsrätter kvar i Estocolmo.

Har fått ett gäng mail det senaste dygnet från blogoliner som undrar om jag å Niklas har nåt magiskt tips för att få just en hyresrätt i Stockholm. Men då får jag tyvärr göra er besvikna. Vi har gått the old fashioned way, med köplats osv.

När jag flyttade hemifrån var läget redan illa på bostadsfronten, dock inte alls lika värdelöst som det är nu. Det var iofs läääänge sen (20 år!!! gaaaaaahhhhhh!!!! #gammelgädda) då jag flyttade hemifrån redan som 16-åring, så mycket har ju hänt sen dess. Jag började i en etta i Solna (närförort till Stockholm), och har sedan bytt omkring tills jag hamnade där vi bor nu. Så jag har tyvärr inga magiska kontakter eller så.

Men – inser såklart att det inte alltid är ett val att köra på bostadsrätt, i många fall är det ett måste då det är i princip omöjligt att få tag på en hyresrätt. Vill också klargöra att jag absolut inte på något sätt tycker att det är fel att köpa bostadsrätt. Men det är tråkigt när folk köper sånt de egentligen inte har råd med, belånar sig upp över öronen och får 0 kr över till sånt som förgyller livet. Alternativt blir av med all sin tid i jakten på pengar.

Känns dock i mångt och mycket som en del av detta bloggifierade samhälle vi lever i. Man ser bara det allra mest putsade av folks vardag, vilket (medvetet eller undermedvetet) skapar en slags framgångshets. Och det tror jag bidrar till att många överbelånar sig.

Men har man råd – då är det en helt annan sak tycker jag. Kunde jag casha en större del av en bostadsrätt som jag ville ha – då skulle jag absolut göra det. Då blir månadskostnaden lägre och givetvis är det en bra investering.

Sen måste jag slå hål på en myt kring det här med hyresrätter, nämligen det här med att man inte ska renovera/investera i den eftersom man ”aldrig får tillbaka pengarna”. Det stämmer inte alls. Givetvis blir din lägenhet oerhört mycket mer attraktiv att byta med för andra hyresrättsinnehavare om den är renoverad och fin. På bostadsrättsmarknaden får du ut mer pengar när du säljer om din lägenhet är i toppskick, och på hyresrättsmarknaden får du finare byten om din lägenhet är i toppskick. Resultatet av båda = ett bättre boende i slutändan. Så att man inte får igen något för att man styr upp sin HR är inte sant.

Vi är inne i bytessvängen eftersom vi någon gång vill kunna ha ett rum till Piggly (och kanske ett barnrum till så småningom he he), och väldigt många av de lägenheter vi kikar på ser precis ut som bostadsrätter. Fixade kök och badrum, superfint renoverade. Vissa värdar är säkert krångligare än andra att få med på renoveringståget, men min erfarenhet är att så länge man gör nåt som är en uppgradering är de flesta värdar bara tacksamma. Jag har röjt runt rätt ordentligt i de lägenhet jag bott i (tagit fram trägolv, satt upp väggar, byggt sovloft) och det har aldrig blivit några problem, eftersom det har gjorts fint.

Oj, låååångt inlägg igen. Pengar engagerar, som sagt. Boende likaså.

Kom precis till kontoret, och får höra att glammis-Malin är sjuk i dag. Kräksjuk. Satan i gatan! Nu känns det inte så lyckat att jag gick till jobbet i går, trots min lurighet. Förmodligen jag som smittat, och Pigglys kräkande var då förmodligen en bacill.

Han äter på finfint sen i går kväll, och har inte kräkts något mer. Så det är nog en snabbisbacill som går över kvickt. Ni kanske tror vi är knäppa i huvudet som inte hajade att det var sjukdom, men iom att han var precis som vanligt i övrigt så var det svårt att veta tyckte vi. Jaja, man lär sig.

Nu har jag bara lite lätt ångest över att jag smittat mina sysslingar, och att resten av glammisgänget ska ligga däckade i helgen… Jag är dock som en ny människa i dag, så min släng av den där bacillen är nog över. Garderar mig ändå med glammis-Viktorias hemgjorda fläderbärsdryck som tydligen ska vara ÜBERnyttig. Fullproppad med antioxidanter och massa annat göttigt. Så nu hinkar vi detta för fulla muggar glas här på office, och hoppas på en friskushelg.