När man var liten var julen magisk för att man fick träffa tomten och (förhoppningsvis) leka med den där efterlängtade julklappen som stod högt upp på önskelistan.
Numera är julen magisk för att man får träffa sin familj.
Eftersom mina föräldrar skilde sig när jag var 6 år, så har denna familj blivit rätt omfattande då både mamma och pappa gift om sig och fått flera barn.
En skilsmässa var såklart inget man jublade över när man var 6 bast och blev livrädd för allt vad det skulle innebära. Men såhär i efterhand är jag så himla glad för den utökade familj som jag fått på grund av den. Min fantastiska syster Mini till exempel.
Mormor trollbinder Iggy med vattenplask.
Pappa och mammas man diskuterar sånt som de tycker är vansinnesskoj att nörda ner sig i: vilket uttal är korrekt – NORRtullsgatan eller norrTULLSgatan?
De senaste åren har vi alla firat jul ihop, nåt som varit supermysigt. Och just det faktum att alla inblandade kommer överens (ingen är arg på någon/pratar strunt om någon annan) gör att hela bunten tycker att det faktiskt bara är sjukt trevligt att ses. Oavsett vem som varit gift med vem för 30 år sen.
Grodan pekar stolt ut en – ja vad tror ni? – lampa, för pappas fru Pia.
En hel gren av familjen saknades dock, det är i princip omöjligt att få alla att kunna vara på samma plats samtidigt. Men jag är som sagt väldigt glad för alla helsyskon, halvsyskon och bonussyskon som jag har. Och nu när alla har familjer är det så sjukt kul med alla små kusiner som kommer växa upp tillsammans.
Den här lille tigerrackaren, till exempel.
Det har inte alltid varit lätt att växa upp med bonusföräldrar, det ska jag erkänna. Men hellre att ens föräldrar är lyckliga på var sitt håll, än olyckliga tillsammans.
Och som sagt, nu är jag bara väldigt glad och tacksam för alla fina mänskor som jag fått ha i mitt liv. Och som får hänga med i Grodans liv.
Har dock inga planer på att separera från den här mänskan. SÅ sugen på nya bonusfamiljemedlemmar är jag inte.
Familj is the shit.
