Vanja Wikström

http://youtu.be/qv18JXnCgzA

I det här klippet charmar Grodan brallerna av glammisarna på mammas jobb. Och lyckas dessutom bjuda på kräkchock.

Eftersom det dök upp en hel del önskemål i det här inlägget om sånt som ni ville att jag skulle blogga om, så tänkte jag att vi gör såhär: från och med nu börjar vi med LOTW-inlägg! Vad är nu detta då? Jo – det står för Läsarundring Of The Week, och tanken är att jag varje vecka tar upp nåt ämne som ni önskat att jag ska skriva om.

Först ut är att visa mer bilder från vårt hem/vår inredning, eftersom det var ganska många som verkade sugna på just detta. Så nu kör vi!

(Bilderna är lånade från intervjun jag gjorde med The Way We Play i somras, då fantastiskt begåvade Linda Alfvegren plåtade loss hemma hos oss.)

Den här tavelväggen känner ni nog igen vid det här laget. Vi är förtjusta i all typ av patchwork, så vardagsrumsväggen fick liksom bli ett enda stort…patchwork. Tavlorna är loppisfynd, gåvor, och några är hempysslade (det går att rama in allt möjligt lurt, det mesta blir snyggt bara det får en ram, typ).

En tavla som alltid väcker frågor är fotografiet på den nyfödda flickan uppe till vänster. Nope – det är INTE jag. Bilden är tagen av en kollega till min mammas man (han är fotograf), och den är LJUVLIG tycker jag. Inte insmickrande nånstans – bebisen ser sjukt sur ut över att ha behövt flytta ut, hon är kletig å kladdig, man nästan ser hur navelsträngen pulserar, och bakom skymtas en redig 70-talsbuske. Life as it is liksom. Love it.

Den som spanar lite extra kan också få syn på Niklas nånstans där bland alla tavlor…

En arbetshörna, som framförallt fungerat som min hemmastudio. Som jag nämnde tidigare så var det ju rätt länge sen jag satt här å snickrade ihop låtar, men för ett par år sen användes denna hörna rackarns flitigt.

Nu har den ju dock fått liv igen – i och med jazzbarnvisorna… Tack för all uppmuntran hörrni!

Voilà – vår hall. Tavelmanin fortsätter även här som ni ser. ”Soffan” är ett buss-säte från en gammal folkabuss. Det hittade vi för en spottstyver på en av våra absoluta favoritloppisar – loppisladan i Qvartinge. Magiskt ställe!

”Vanja o Niklas”-tavlan består av ett omslagspapper till en present som vi fick av min brorsdotter Sonia. Hon hade nyligen lärt sig skriva, och jag tyckte bara att det var så rackarns fint. Ramen är loppisfyndad.

Ett hett tips är verkligen att rama in grejer – i princip vad som helst blir snyggt, jag lovar! (Vi har en duschmössa – jupp, en duschmössa – inramad i vardagsrummet. Så VAD SOM HELST blir fint!) I julklapp förra året fick Niklas en potatissäck som jag hade ramat in. Hur tjusigt som helst, blev den perfekta kökstavlan!

På tal om kök – här är vårt matrum! Ni kan se att bilden har några månader på nacken – ”charmfläcken” är kvar…

Iggy ser ut som världens mest deprimerade bebis, han hade tagit en vaccinationsspruta på BVC dagen innan och var inte riktigt på topp. Han fick hög feber senare samma dag som dessa bilder togs, så man kan ju förstå att han inte riktigt var sitt soligaste jag. Men när bilderna togs visste jag inte att han började bli sjuk, stackars bebis.

Hursom – stolarna i röd sammet är loppisfynd och tavlan är målad (på 5 minuter!) av en begåvad kompis till Niklas. Vi målade en grå ruta på väggen där tavlan sitter, tycker det gör att det känns lite mer genomtänkt/genomarbetat ut. Ett enkelt sätt att få en helt vit vägg lite mer spännande.

Det här är en av mina absoluta favoritgrejer. Det är en typografkast, och typograferna använde såna här lådor för att ha ordning på typerna (bokstäverna/tecknena) som användes för att trycka tidningar, böcker och andra skrifter.

Vi har som tradition att alla som kommer hem på middag hos måste lämna något litet i kasten. Så den fylls på hela tiden, och det är superskoj att kolla på alla små prylar och minnas vilken gäst som lämnat vad.

Det här är även en av Iggys absoluta favoritsaker. Han vill leka med alltalltALLT i kasten, och blir överlycklig när vi plockar ner nåt som han får undersöka.

Vår älskade kaffemaskin. Och blogoliner – nu ska ni få höra nåt sött. Jag hade en period för några år sen som var väldigt tuff, jag mådde inte bra och var ofta ledsen (anledningen till det tar vi i ett annat inlägg).

Men – en dag när jag kom innanför dörren stod det ett paket på hallmattan. I paketet låg den här raringen och väntade, och den gjorde mig så glad så glad så glad. Paketet var förstås från Niklas, och han hade gått och köpt den här maskinen för att han ville muntra upp mig. HUR sött gjort?

Den muntrade upp mig då, och den muntrar upp mig varenda morgon när den bjussar på en riktig gokaffe till frullen. Så den här maskinen älskar jag av flera anledningar. Den är ju också en påminnelse om att jag har turen att leva med en så rackarns fin karl.

Mera köksdetaljer. Marmorbrickan fyndade jag i somras på loppis för 50 pix. ”Varmt vatten”-kannan som rosorna står i likaså. Det är en gammal sjukhuskanna, men hos oss har den blivit en favoritvas.

Vårt sovrum! I det här rummet tror jag nog att allt är loppisfyndat, förutom sängen. Det är en satans dyr rackare, en vattensäng. Niklas har ju som ni vet sömnproblem, så för att underlätta sovandet har vi en extremt fräsig säng. Nog det dyraste vi nånsin köpt.

Det är en gemensam madrass, men uppdelad i två olika sängar så att man inte ska störas när den andra personen rör sig. Det är också olika dämpning i de olika sidorna, Niklas är tokmjuk medan min är hårdare. Man kan även ställa in olika temperaturer, så han har svalt på sin sida medan jag gillar varmt.

Den är sjukt fiffigt konstruerad, så det finns inbyggd förvaring i den. Jag är en sån som kan sova på precis vad som helst (noll sömnproblem tack å lov), så jag har aldrig reflekterat över sängars komfort. Tills jag träffade Niklas. Och nu måste jag säga att jag ÄLSKAR denna säng. Så galet skön å mysig.

Niklas ena klädskåp. Det fyndade vi på Återvinnarna på Götgatan. GALET bra fyndställe, för övrigt. Finns hur mycket fint som helst, för typ inga pengar. Bra kombo alltså.

De här superfina boxhandskarna köpte vi också på loppis i somras. 50 riksdaler gick de loss på.

En detalj från klädskåpets topp. Tavlan är tecknad av en annan begåvad kompis till Niklas.

Plånboken från Chanel fyndade jag när vi var i Verbier för två år sen. Verbier är ju lite av ett lyxpyx-ställe, så det ränner runt en faslig massa folk med en faslig massa stålars där. Och i Verbier finns en vintagebutik, där alla dessa fasligt rika mänskor lämnar in saker de tröttnat på.

Och fasligt rika mänskor shoppar ju gärna fasligt dyra märkespryttlar, så denna butik är överfylld med Chanel, Prada, Vivienne Westwood, Gucci, Versace – you name it, de har det. Typ. Och det sjuka var att jag var på jakt efter en vikbar plånbok som allra helst skulle vara i guld, och jag hade letat så länge så länge. Och så sprang jag in i denna snygging. Till ett kalaspris (för att vara Chanel), och med äkthetsintyg å allt. Kismet! Det var tydligen en stenrik japanska som lämnat in den.

Hursom – long story – det var love at first sight och denna darling och jag har varit en mycket nöjd duo.

Det här är mitt klädskåp, också från lopppisladan i Qvartinge. Karln ovanpå skåpet fick jag av mina tjejkompisar när jag fyllde 25. De gav dockan till mig som ett skämt, men jag ÄLSKADE honom. Han döptes snabbt till Hasse och har en given plats i såväl mitt hjärta som mitt hem, såhär 12 år senare.

Fotografiet på skåpet är taget av min duktiga lillasyster som tar sjukt snygga bilder. Jeanskjolen som hänger på skåpets högra sida sydde min mamma av gamla jeans när hon var runt 25. Det är ett av mina absoluta favoritplagg, och jag använder den varenda sommar. Ni ser den in action här!

Okej darlings – hoppas ni gillade rundturen hemma hos oss, och att ni gillar detta nya inslag i el bloggo – LOTW! Nästa vecka tar vi ett nytt önskeämne!09

Alltså hörrni… Måste bara säga ett stort rackarns SUPERDUPERMEGATUSENTAAAAAAACK för alla fina kommentarer på Tjuvlyssningsinlägget…! Alltså. Ni är ju bara för söta! Snacka om love bombing… Blir ju liksom alldeles blyg här hemma på kammaren.

Är så otroligt glad för att ni gillade min tilljazzade version av Blinka Lilla Stjärna, och till och med testade den på era kids – som somnade! Ha ha – perfekt för det här projektet ju; om publiken somnar när man sjunger så är man hemma liksom… Diametral motsats till (alla) andra gigs jag haft, då det inte riktigt är optimalt om åhörarna börjar snarka när man spelar.

Vill bara att ni ska veta att era tokfina kommentarer gjorde både mig och Niklas så rackarns uppspelta å peppade, så nu har vi (återigen storslagna) planer på att spela in fler barnvisor i samma stil. Om inte annat för att spela för Iggy när det är sussdags, och för att det helt enkelt är så jäkla skoj!

Så tack tack tack fina fina fina ni – tror inte ni förstår hur mycket era kommentarer/åsikter faktiskt påverkar mig och oss och vårt liv. På riktigt. Love you.

Återkommer när det finns mera jazzvisor att söva kidsen med, ha ha!