Vanja Wikström

Okej kära blogoliner – här kommer el bloggos allra första så kallade sponsrade inlägg, eller vad det nu heter. Jo – nu vet jag! ”Detta inlägg görs i samarbete med…” brukar det ju så tjusigt stå. Så, here goes: Detta inlägg görs alltså i samarbete med Polarn o Pyret. Och bara för att vara sjukt tydlig nu – jupp, vi har alltså fått en uppsättning kläder alldeles alldeles gratis.

Piggly har nämligen blivit mycket fräsigt utvald att tillsammans med några andra bloggkids få testa Polarn o Pyrets vårkollektion. Och eftersom grodan ska börja på föris inom kort och kommer behöva PRECIS just en sån här uppsättning kläder, så var det en no brainer att säga JA TACK! Dessutom tycker vi plaggen är tokfina, så det blev liksom double win.

I går begav vi oss därför till lekparken för att gå loss lite, och testa hur bra grodans tjusiga nya våroutfit egentligen är.

Vi hade fått i uppdrag att testa järnet – köra för allt vad tygen håller liksom (för att kolla ATT de håller) – så det gjorde vi! Därför grisades det omkring i sanden…

…och klättrades i lekställningen…

…det åktes rutschkana (sådär småtöntigt mamma-assisterat dock)…

…och det gungades!

Alltid en sån succé, dessa gungor! (Tror minsann att jag närt en speed demon vid min barm.)

Vi hade också fått i uppdrag att betygsätta plaggen. Och på grisa i sanden/klättra i lekställning/åka rutschkana/gunga loss-fronten måste vi nog ge PoP-plaggen högsta betyg. De får fem P:n av fem helt enkelt (se även den makalöst pedagogiska bilden där just fem P:n agerar luriga antenner på el bebolinos huvud. Eller – oooops! Såg precis att det bara är fyra anntenn-P:n på bilden. Då får ni fantisera fram ett till, för fem P:n av fem tycker jag nog att plaggen ska ha.

Jag (som faktiskt har ett par rätt ordentligt pedantiska ben i min kropp, och dessutom har extremt svårt för smuts och kladd) kände mig lugn som en filbunke när Piggly grisade loss i sanden. Inget går liksom igenom de där braxerna, och tack vare smart design är det väldigt svårt för sandkornen att leta sig in under kläderna. Me like.

Varmt å gott såg det ut att vara också. Jackan är liksom gjord i två delar – en vindtät fleece och en vind- och vattentät skaljacka. De går att enkelt knäppa ihop för att bilda en gossig jacka, men man kan också använda delarna var för sig. Smart och fiffigt tänkt, tycker jag.

Det här kittet plockade vi ut från PoP. Jackan ser blåare ut på mina bilder, men det är färgen ovan som stämmer bättre med hur den ser ut irl så att säga. Väldigt fin.

Måste säga att jag faktiskt är lite impad över alla fiffiga detaljer som lagts ner på de här småttingplaggen.  Det är tejpade sömmar, dragskor överallt, hakskydd vid toppen av dragkedjan, huvor som pluppar loss om barnet skulle fastna, de är strösslade med inbyggda reflexer, de har reglerbara ärmslut, förböjda armar (!) med mera med mera. De känns typ mer arbetade än professionella skidkläder. Riktiga funktionsplagg! Så – fem av fem P:n delar jag gladeligen ut!

Jag tror däremot att rutschkanan bara fick ett P av fem. Men det berodde nog kanske mer på mammas assisterade mes-rutschande, än nåt annat.

Nåt annat som bara får ett P är möjligheten att krypa kvickt i plaggen.

Men det beror mer på stövlarnas för stor-ighet än på outfitten. La mama försökte vara smart och tänka framåt (tog därför stövlar i en storlek som var ett nummer för stort) och det straffade sig omgående.

Mitt lilla barn såg ut som en broken doll där han kröp runt i sanden, med sina små fossingar runtsladdrandes nånstans, långt därinne i byxorna. Note to self: pjucksen man styr upp ska passa NU och inte SEN.

Men! Sen blev det en femma igen, för nästa testomgång gällde nämligen…

…att plaska runt i en vattenpöl! (Även här fick det bli lite assistans från la mama.)

Och eftersom vi plaskade på rätt friskt, och inget vatten slank in nånstans, så måste det ju bli högsta betyg tycker jag.

Hemma igen!

Måste nog säga att jag blev lite extra kär i grodan i de här byxorna. Han såg så liten ut – men ändå så stor på nåt sätt. Snart ett förisbarn! #OMGOMGOMGVartTarTidenVägen

Test nummer fyra var att betygsätta hur lätt det var för barnet självt att klä på sig plaggen. Och där kan vi väl säga att det blir minusbetyg. Men inte för PoP´s del, utan för grodans.

Att bli påklädd är ungefär det hemskaste som finns i hela hela världen; det skriks, det tjuts, det ålas. Så för att uttrycka det milt kan man väl säga att mitt barn inte riktigt är i det stadiet då han är sugen på att dessutom börja med det uppenbara självplågeri som att klä på sig själv skulle innebära. Detta testet hoppade vi därför över.

Okej – sista testet! Vilket av plaggen var grodans favvo? Det var easy peasy. För även om la mama hade klantat sig och valt för stora stövlar, så blev det faktiskt rätt bra ändå. De var nämligen UTMÄRKTA som…

…nappflaskegömslen! Jippiiee! Om det är nåt som grodan tycker är skoj just nu, så är det att lägga saker i lådor (eller vadsomhelst med en urgröpning), och sen plocka upp dem igen. Och på detta plan visade sig stövlarna leverera nåt fantastiskt. Så – stövlarna var nog helt klart Iggys favvoplagg!

Och med detta tackar vi för oss som testpatrull, och tackar såklart även Polarn o Pyret för de fina kläderna! Kommer sitta som en smäck på föris denna vår!

I dag är det ju Internationella Kvinnodagen (HEJA LADIES!), och det vill såklart GlamMom fira. Därför ger vi 20% rabatt på ALLT i hela webbshoppen – även rean! – till och med kl 00.00 i kväll söndag 8 mars 2015. Woopeliwoopwoop!

Tipsa mer än gärna vidare till de som ni vet skulle bli glad av en sån här rabatt, och/eller tryck på Like-knappen under inlägget! Shoppa gör man här!

Som jag nämnde tidigare så hade jag ju ett väldigt inspirerande möte på Nytorget 6 (where else liksom?) i dag. Jag träffade ytterligare en sån här person som jag lite halvkänner via Inspirationstagram, men som jag aldrig mött irl. Nämligen…

…Maria! Geniet bakom Tellkiddo, som gör kanske världens finaste barnrumsprylar. Hennes signaturprodukt är en stor vit papperspåse med ett väldigt enkelt men oh so snyggt björnprint på. Den OPTIMALA kaoskorgen.

Ja, ni förstår ju. SÅ. FIN. (Bild snodd från Tellkiddo.se.)

Storyn bakom hur vi ”känner” varandra är lite kul. Maria var preggo samtidigt som jag, och började följa mig i Gravid Vecka För Vecka. Under sin mammaledighet tog hon tag i sina illustratörsdrömmar, skapade (bland annat) denna fantastiska björnpåse och kontaktade mig för att kolla om jag var med på ett samarbete.

Det tog mig ungefär en nanosekund att säga JAAAA SÅKLAAAART BEGÅÅÅÅVADE MÄNSKA! …eftersom jag ÄLSKADE hennes grejer från första stund och tyckte att hon förtjänade all pr i världen. Och kunde jag hjälpa till på nåt litet vis så var det självklart att jag skulle göra vad jag kunde.

Tror detta var någon gång i juli förra året. Well, fast forward till i dag, och Tellkiddos produkter säljs i 28 länder över hela världen, hennes Instagramkonto är snart uppe i 15 000 följare och slår man upp BRAKSUCCÉ i SAOL så tror jag banne mig det är en bild på Maria och hennes påsar där.

(Ytterligare en anledning att gilla Maria – hon föreslog Cava som lunchdryck. Helt klart en tjej i min smak.)

Jag tycker Marias story är otroligt inspirerande. Nu har hon sagt upp sig från sitt jobb, och satsar heltid på Tellkiddo. Kommer ju gå som tåget.

Vi sågs i dag för att prata entreprenörskap och se om vi kunde spåna fram några skoj idéer tillsammans (vilket vi absolut kunde). Och självklart också för att ses ”på riktigt” för att vi var nyfikna på varandra.

Det jag vill med det här inlägget är dels att berätta hennes inspirerande story såklart, men också puffa lite för nåt jag verkligen tror på. Och det är att vara generös. Kan man hjälpa till, så ska man göra det. (Förutsatt att man gillar den/det man hjälper såklart.)

Och inte bara för att det jävligt nice på ett mänskligt plan att hellre ge än att snåla. Utan också för att ALLA vinner på det i slutändan. Man kan ta mig och Maria som exempel. I somras var jag i en position där jag kunde hjälpa en duktig tjej att nå ut till fler i en målgrupp som var precis rätt för henne. Alltså puffade jag för Tellkiddo i de kanaler som jag hade tillgång till.

Ett halvår senare sitter jag mittemot samma tjej, som nu har skapat sig ett nätverk som är minst lika stort (om inte större) än mitt. ”Inflytandebalansen” eller vad jag nu ska kalla den – har skiftat. Nu är det förmodligen JAG som skulle ”tjäna” mest på ett samarbete mellan oss.

Med det här menar jag såklart inte att jag hade en baktanke med att puffa för Marias grejer i somras, självklart inte. Men det är väldigt intressant att se den här cykeln tycker jag – för det är visar på hur det även ur ett affärsperspektiv är viktigt att ha goda relationer till folk.

Jag tror på att sprida BRA energi, och på att vara så hjälpsam och generös som man bara kan. Såväl i business som i övriga livet. För det kommer liksom alltid tillbaka till en. Är man schysst och generös, så blir folk det tillbaka. Nåt som ALLA ALLTID vinner på. På alla plan – mänskliga såväl som business.

Och jag tror verkligen att en snål och missunnsam inställning gentemot andra gör precis lika mycket skada, som motsatsen gör gott. För det du puttar ut här i världen KOMMER komma tillbaka. För att antingen bita dig i *rslet, eller för att ge dig en klapp på ryggen.

Och det är inget karmahokuspokus jag pratar om. Det är rena fakta. Man vet ju själv hur man blir när nån är schysst mot en. Man blir schysst tillbaka. Så rent logiskt borde alla faktiskt vara jäkligt nice mot varandra, för det blir liksom win/win och bättre på alla sätt och vis.

Så, för att wrap it up: Var generös. Hjälp till om du kan. Det finns inget att förlora på det, men allt att vinna. Och lägg aldrig aldrig aldrig energi på att vara missunnsam; bara för att det går skitbra för någon, betyder inte det att det kommer gå skitdåligt för dig. Den enes framgång ”äter” inte upp den andres, liksom. Det finns plats för alla. Och jag är övertygad om att det skulle gå ännu bättre för ännu fler, om vi alla pallade vara ännu lite schysstare och ännu lite mer generösa mot varandra. Win/win is the shit.