Vanja Wikström

Som ni vet kallar vi ju Iggy för grodan. Det kommer sig av att han såg ut som en liten groda med sina krokiga små goda ben när han var en minibebis. Men grodan är bara ett av cirkus sjuttionitton olika smeknamn som vårt barn har begåvats med.

Några andra exempel: grodis, grod, Mr grod, baby, piggly, grodnos, nosen, lillpatos, patosen, mammas gos, gosnos, nospatos (alltså, fråga mig inte varifrån de här crazy bananas-smekisarna kommer ifrån), babynos, dappy, dappy doris, dapparn, doritz, dappynos (det är mycket ”nos” som ni märker #crazybananas) – ja, ungefär såhär håller det på. Det ena namnet lurigare än det andra. Men grodan är ju det som används sådär daglidags.

Nu till min issue – både mormor och farmor är på oss om att sluta kalla Iggy för grodan – och börja kalla honom för Iggy. De tror att han kommer få någon slags identitetskris eller nåt (min mamma slänger dock extremt stora stenblock i glashuset, eftersom jag själv trodde att jag hette Tjomba tills jag var 3 bast).

När han börjar föris kommer ju såklart alla där att kalla honom för Iggy. Kommer han bli förvirrad då? Inte veta vem de pratar om? Jossan (barnvakten som har honom tre dagar i veckan) kallar honom ju dock för Iggy. Och mormor kallar honom för Iggy. Och farmor. Men inte mamma och pappa. För oss är han grodan. I alla fall än så länge.

Vad tror ni – orsakar vi en identitetskris? Eller är det onödigt löjl det här?

I helgen var ju jag ute å luftade min leopard som ni vet. Kändes rätt att plocka fram den när det var så rackarns vårigt. Nåt annat som kändes rätt var att slänga på mig ett gäng ringar. Hade maaaaaaassa ringar på mig jämt å ständigt för några år sen, men tröttnade efter ett tag, stoppade dem i en låda och har inte tittat åt dem sen dess. Förrän nu.

Så fort jag slängde på mig ett gäng så kändes hela outfitten roligare, och livet lite härligare. Jupp.

Jag har ju snöat in på gråskala det senaste halvåret, och det gör att jag ibland kan känna mig lite tråkig. Och då är det detaljerna som får stå för upplivandet liksom – som ett gäng fina ringar.

Eftersom det var ett tag sen min senaste ringperiod, så hade jag dock inte så mycket kvar i smyckesgömmorna på den fronten. Så jag fick slänga på mig det jag hade.

Den här raringen är jag dock väldigt glad att jag återupptäckt – en Vanja-ring! Fick den av fina fantastiska glammis-Picklan i 30-årspresent. Hon har gjort den själv (hon gör även namnsmycken till GlamMom som hittas här), och I LOVE IT.

Känner dock att jag måste bättra på min ringpark nu när suget efter finger candy återuppstått. Är framförallt ute efter stora och lite ”klumpiga” ringar. Och så har jag HELT snöat in på att jag bara MÅSTE ha en ring i form av ett leopardhuvud. Alltså, jag har lagt obehagliga mängder tid på att googla fram det jag ser framför mig. Känner att jag inte kan sova gott om natten förrän en leopard tronar på min hand.

HIttade den PERFEKTA leopardringen (längst ner till vänster på bilden) i går natt. Synd bara att den är från Cartier och går loss på ett par hundra lax. Annars hade den suttit fint. Så nu är det till att googla Cartierkopior, typ.

Är i det närmaste besatt av detta ringletande, så om det är någon blogolin som har tips på var man kan hitta ringar av typen ovan – TIPSAFÖRGUDSSKULL! Tack å bock.

Jag har vad hudvårdsterapeuter brukar kalla för ”fuktfattig” hy – det vill säga att den är i ständigt behov av mera fukt. På vintern märks detta extra mycket, och just denna vinter extra extra mycket. Vet inte riktigt varför, men de senaste månaderna har jag till och med varit lite fnasig i hyn på vissa ställen.

Av den anledningen ville jag testa en hudolja för att se om den hjälpte – och eftersom SÅ många av er blogoliner har tipsat mig om Maria Åkerberg (ekologiskt hudvårdsmärke från Sverige), så var jag ju TVUNGEN att klicka hem den här rackaren när jag satt och oljespanade en sen kväll.

Det är ekologisk kallpressad jojobaolja, en olja som av det jag läst mig till verkar vara rena rama mirakelkuren för – tja, det mesta. Den är mjukgörande, fukttillförande och förebygger acne och hudutslag. Den kan även användas som hårinpackning, som hjälp mot såriga bröstvårtor eller som babyolja (tunnare i konsistensen och inte lika kletig som babyolja). Bland annat.

Jag har använt den här lilla flaskan nu i kanske tre veckor. Jag tar tre droppar och smörjer in i ansiktet (innan dagcremen) på morgonen, och fem droppar (innan nattcremen) på kvällen. Det som blir kvar i händerna smörjer jag in naglarna/nagelbanden med.

Och jag tycker den är fantastisk, märkte skillnad på huden i princip omedelbart. De fnasiga områdena försvann efter två dagar. Så jag är sjukt nöjd, och tänkte därför tipsa vidare till andra fnasisar out there.

Len som en babyrumpa igen! I love it – TACK alla ni som tipsat om Maria Åkerberg, blir sjukt sugen på att testa fler av hennes produkter nu.

Den superduperbraiga oljan är dessutom väldigt dryg, och kostar bara 129 pix. Sånt gillas ju. Den hittas här!